Hej! Jag heter Bea Skännestig och går samhäll/media på Platengymnasiet i Motala.

Slutprojekt i kursen "Journalistik, reklam och information"

Publicerad 2014-05-22 11:36:22 i Allmänt,

 

 
När vi fick uppgiften i vår hand, genomföra en intervju med en nyckelperson inom reklam/marknadsföring, information/kommunikation eller en journalist, slogs jag genast av Motalas egen reklambyrå Play.Jag frågade min grupp som ansåg idén god och vi reserchade kring byrån, vad den gör, vilka de haft som kunder och vilka som jobbar för byrån. Jag fick tag i en av Plays medarbetare, Jens Larsson, och bokade en intervju.
     För att förbereda oss inför intervjun läste vi som sagt på om företaget samt tittade på tidigare reklamkampanjer de producerat. För att kunna genomföra en bra intervju kompletterade vi frågorna vi fått i uppgiften med sådant vi själa undrade över under arbetets gång. Vi fick ihop en ganska gedigen lista funderingar vilken var till stor hjälp vid intervjutillfället.
     Vi träffade sedan Jens Larsson i Plays nyrenoverrade lokaler på medevivägen. Intervjun gick bra och var givande. Även om jens var något svårpratad fick vi bra svar och användbart material. Vi tog även bilder under intervjun på såväl intervjupersonen själv som byrån, något som blev ett snyggt kompliment i det repotage vi sedan skrev. 
     Vi spelade in vår film på våra telefoner, när vi kom hem sammanställde vi de i punkter i text för att underlätta arbetet med att skriva ihop ett repotage. Med punkterna som stöd blev repotaget bra och vi varvade brödtext med citat från intevjupersonen. Vi satte även in bilder i repotaget. 
     Vi är väldigt nöjda med vår produktion, repotaget, och har lärt oss mycket. Jag tyckte det var en jätterolig erfarenhet att få intervjua och vi fick såväl goda erfarenheter av gott bemöande som att få testa rollen som journalist. ettlyckat project!
Kommentarer (1)

Utvärdering av Colder UFs reklamfilm

Publicerad 2014-05-15 14:13:39 i Allmänt,

Vi får anse oss haft ett lyckligt utfall på vår reklamkampanj. Vi valde att spela in en reklamfilm till mån för vårt fysikska företag, alltså om en produkt vi faktiskt på riktigt säljer. Därför hade vi redan vid uppstarten av detta marknadsföringsprojekt en facebooksida vilken vår målgrupp sökt sig till. Vi hade ett stort antal följare på sidan redan innan lanseringen, en skara som bara växt sig större efter att reklamfilmen släppts. Vi valde att använda facebook som medium för filmen då vi redan hade en välbesökt sida dit intressenter och potentiella kunder redan sökt sig. Facebook är också ett skräddarsytt medie om man vill nå ut till många i rasande fart, vår interaktivitet när vi gillar, delar och kommenterar leder till att marknadsföringen kommer upp i även våra vänners flöden och budskapen sprids fort. Idag är facebook också en mötesplats vi dagligen besöker, användandet har krupit högre upp i åldrarna och idag är det långt ifrån bara ungdomar som spenderar tid på forumet. Vår första, tilltänkta målgrupp, den vuxna kvinnan, är i dag en aktiv facebookvän.
     Vi valde att centrera vår film kring en känsla för att nå ut med budskapet mer genomslagskraftigt. Vi säljer inte en livsnödvändig produkt och därför måste vi skapa behov för den. Vår målgrupp är inte purung och lättlurad, utan snarare full av erfarenhet och därför inte speciellt lättpåverkad. Vi kommer därför inte kunna tvinga på dem vår produkt endast genom att belysa dennes mycket funktionella användningsområde. Vi behövde få dem att vilja köpa känslan Ice Bag representerar. Därför valde vi att centrera filmen kring samma känsla som våra övriga marknadsföringskampanjer för produkten, gemenskap, vänner, familj, semester och magiska stunder Vi har valt att profilera vårt företag som stilrent men festligt, något som går väl ihop med såväl Ice Bags design som dess användningsområde.
     Tre veckor efter lansering av filmen hade vår film visats av 1800 personer och responsen varit endast positiv. Spridningen, som varit enormt mycket högre än vi vågat hoppas på, tror vi är ett resultat av en välgjord film som sticker ut. Budskapet är välanpassat för målgruppen, filmen går bra ihop med profilering och tidigare kampanjer för företaget och dessutom valde vi ett medium som påverkat spridningen endast positivt. Filmen är i övrigt levande och estetisk i bildkomposition, färger och bildutsnitt. Det enda vi finner negativt med den är möjligtvis ljudet, vi kunde inte välja musik fritt på grund av upphovsrätt och annan svensk lag,
     Vi är otroligt nöjda med filmen och känner oss stolta över hur den nått ut och träffat extremt många. Om reklamfilmen uppfyllt sitt syfte, att öka försäljningen, är svårt att avgöra. Men vi vet att den upplyst om vår affärsidé samt bidragit till att vi blivit mer igenkända och etablerade som företag på marknaden. Alla nämnda punkter ingår som delar i vår företagsvision, Därför kan man på många sätt säga att filmen har stärkt Colder UFs position på marknaden. Vi kan därför inte anse utfallet av satsningen som annat än lyckat.
 
Direkt länk till reklam filmen, Colder UF presenterar Ice Bag :
https://www.facebook.com/photo.php?v=516940858410820&set=vb.449500265154880&type=2&theater 
 
 
Bakom kulisserna
 
 

    
Kommentarer (0)

Reklamplan

Publicerad 2014-04-23 12:28:00 i Allmänt,

Mål
Målet med den här reklamkampanjen är att öka försäljningen av vår produkt genom att upplysa fler om att vår produkt existerar, vad för problem den löser och göra den mer etablerad. Vi vill skapa ett behov för en egentligen inte livsnödvändig produkt.
     Vår reklamkampanj kommer att lyfta fram Ice bag som är en vattentät påse i mjukplast som med adderad is kyler drycker på valfri plats. Produkten löser ett vardagsproblem med en snygg design och vi som företag är relativt ensamma på marknaden om produkten.
     Vi fokusera på att nå ut med Ice bag till en marknad inom Sveriges gränser. Produkten är en hushållsprodukt men också perfekt att använda som presentpåse vid festligare sammanhang. Vi vill därför profilera företaget som festligt och stilrent. För att det går bra ihop med både produktens design och användningsområde.
     Vi tror att vi genom en reklamkampanj kan nå ut till fler potentiella kunder, för att vi informerar om en speciellt etablerad produkt. Ju bättre vi talar för produkten, desto mer kan vi skapa ett behov för den och på sikt öka försäljningen drastiskt.
     Eftersom att vår produkt inte är speciellt känd på marknaden idag behöver vi informera och skapa kunskap om att den existerar.

Målgrupp
Vi tror att detta är en produkt som riktar sig till vuxna. Dels därför att det är en sak till hushållet och dels för att den kan vara alkoholrelaterad. Vi marknadsför den också som en perfekt present till olika bjudningar vilket då också framförallt lockar den äldre publiken. Dock tror vi inte på något speciellt ålderspann förutom just vuxna, från ungdomar till medelåldern ungefär. Vi har märkt att personer äldre än medelålders inte riktigt förstår produktens användningsområde och inte tycker att den fyller ett behov för dem. Produkten verkar framförallt tilltala kvinnor, kanske eftersom att den är en snygg inrednings-/duktningsdetalj. I vårt lager av Ice bags finns färgerna transparent och rosa. Den rosa färgen tog vi in för att vi trodde att vår främsta målgrupp skulle utgöras av kvinnor, och den transparanta skulle finnas till som ett mer neutralt alternativ. Vi tror att vår huvudsakliga målgrupp är par i yngre medelåldern då vi tror att de har mest användning och glädje utav produkten. Vi har märkt att många män också tilltalats av Ice bag och vi kommer försöka göra en könsneutral reklamfilm.

Medium
Vi tror att den mest effektiva kanalen för att nå ut till vår målgrupp är internet, tv och press. Vår målgrupp är aktuell på många medier, även de som många yngre idag tycker är lite omoderna. Vi har redan en pågående kampanj på Facebook som har spridits med gott resultat. Facebok är en sida där många i vår målgrupp vistas och ett effektivt forum att nå ut på. Många är framför datorn öppna för olika uttryck och där av lätta att påverka. Genom Facebook har vi lyckats nå ut till vår något yngre kundkrets, nu vill vi få med den lite äldre målgruppen också. Därför tror vi att reklamfilm på tv skulle vara ett lyckat medium för att träffa våra tänkbara kunder. Vi tror att den avancerade tekniken med att spola bort reklam och att ersätta den traditionella tv:n med play-tv inte riktigt nått den målgrupp vi riktar oss åt, och därför skulle en tv-reklam passa bra. Många befintliga reklamfilmer sänds både på tv och sprid över internet. Vi tror att denna mediala konvergens kan passa även oss, därför att vi då kan nå både vår äldre och yngre målgrupp.

Budskap
I vårt budskap vill vi belysa vilket problem vår produkt löser. Det är inte att föredra att dricka sin dryck ljummen och därför erbjuder vi en produkt som gör din dryck iskall vid alla tillfällen. Oavsett om det handlar om på middagsbordet, på stranden, i båten eller vid poolkanten. Istället för klumpiga kylväskor och många vändor till kylskåpet kyler Ice bag drycken utan att du behöver resa dig.
     Temat i vårt budskap kommer att vara gemenskap. Vad vi vill att man ska associera Ice bag och vår film med är härliga stunder. Ledorden ska vara: semester, sommar, ledighet, fest, vänner och familj. Ice bag ska vara den perfekt produkten när man vill dela en trevlig dag eller kväll tillsammans.
     Vad som utmärker oss i vår reklamfilm (vår USP) är att den kommer att göras kring en känsla istället för bara som en manual över hur produkten fungerar. Vi är också ganska ensamma på marknaden om vår produkt vilket gör att vi inte oroar oss väldigt mycket för att vår reklamfilm inte kommer sticka ut i mängden. Det är viktigt att så mycket fokus som möjligt läggs på just produkten.

Tidsplan
Den 26-27 april använde vi tiden till att skriva ihop den här reklamplanen och komma på en bra idé.

Vi kommer att starta arbetet med vår film partiskt den 31/3. Då ska vi söka skådespelare, skissa på miljöer, rekvisita och manus. Vi kommer därefter att boka ett tillfälle där allt material ska spelas in, en tidpunkt vi måste ta hänsyn till skådespelarna för. Sedan behöver vi kort därefter ett tillfälle för redigering och ihopklippning. Efter det ska vi skriva ihop vår redovisning så vi kan visa vårt arbete för klassen den 9/4.

Reklamfilmen kommer att lanseras på Colder UF:s facebooksida den 11 april.

Budget
Vi kommer inte att behöva köpasaker för att kunna producera den här reklamfilmen vilket gör vår budget orelevant. Vi kommer att använda oss av rekvisita vi redan har och vänner som skådespelare.
Kommentarer (0)

Kommunikationsmodellerna

Publicerad 2014-03-31 11:26:00 i Allmänt,

Shannon/Weaver
Detta är den mest kända av våra kommunikationsmodeller. De skapades framförallt för att kartlägga överföringen av kommunikation i telefon- och militärsammanhang. Alltså situationer där missförstånd av budskapet lätt uppstår men kan leda till starkt negativa följder. 
     Kommunikationsmodellen belyser hur ett medvetande (informationskälla) tar sig till ett annat medvetande (en destination) med ett budskap. Infromartionskällan, som vill nå ut med sitt budskap, kan vara precis vad som helst som vill säga eller berätta någonting. Den kan bestå av en mänsklig hjärna som vill berätta något för en vän likväl som exempelvis ett billarm som med sitt tjutande vill berätta för omgivningen om ett pågående inbrott.
     Sändaren i modellen är det hjälpmedel infomationskällan använder för att nå ut med sitt budskap. Exempel på sändare är våra stämband, en telefonlur eller kanske sociala medier.
     Sändaren sänder ut en signal för att uppmärksamma destinationen på det kommande budskapet. Om informationskällan skickar sitt budskap i ett sms är just plingandet eller vibrationen telefonen avger den signal som visar på ett mottaget budskap. 
     I en tom ruta i mitten av modellen framgår budskapet. Att budskapet inte är av speciellt stor vikt i den här modellen har kritiseras. För inom kommunikation är budskapet mycket viktigt, eftersom det oftast är syftet med den kommunikativa processen. Just till följd av detta kritiseras denna modell för att vara alllt för teknisk, något jag kan hålla med om. För vinningen med processen är att sprida ett budskapoch då anser jag att budskapet och effekten av budskapet är det mest relevanta. Orden väger tyngre än vägen från öra till öra.  
     Nästa punkt inom modellen är dock något jag anser gör denna modell mycket realistisk och trovärdig, nämligen bruskällan. Man har en punkt som belyser de störningsmoment som kan uppstå inom kommunikation vilket leder till att budskapet riskerar att missförstås eller framgå otydligt. Eftersom att vi idag i allt större grad tenderar att sköta vår komunikativa process på internet eller genom teknikska hjälpmedel blir denna bruskälla mer aktuell än någonsin. Tyvärr så ser vi att vi överför budskap mindre i verkligheten och lägger vår tillit allt mer till tekniken. Även fast vi vet att teknik kan strula ibalnd och inte alltid är att lita på. Pratar man öga mot öga framgår det tydligt och på en gång om budskapet misstolkats. Men en brusande telefonlinje och medelanden som antingen är felstavande eller kanske inte alltid går fram blir missförstånd svårare att reda ut. Därför tycker jag att det är till stor fördel att just bruskälla och störningsmoment belyses i denna modell.
     När sändaren skickat sin signal når den mottagaren av budskapet, vilket kan vara ett öra, en annan telefon eller kanske en mail-inkorg på datorn. Genom mottagaren letar sig budskapet in till det andra medvetandet. Och vi får reda på skvallret i smset, förstår att brandvarnaren varnad för rökutveckling eller hör att mamma i telefon vill bli hämtad klockan tre. 

Laswell
Till skillnad från Sannon/weaver-modellen är Lasswells modell praktisk istället för teknisk. Även han vill beslya hur ett budskap går från en sändare till en mottagare men han vill utesluta en krånglig modell och istället lösa formeln med fem enkla frågor.
Vem säger vad? Här får han in sändaren, den som vill nå ut med sitt budskap till någon annan. Här ger man också själva budskapet en större roll vilket jag finner positivt, just för att jag anser att vad man vill ha sagt är väldigt viktigt. För om sändaren inte hade haft ett viktigt budskap att föra fram hade hela kommunikationen troligen uteblivit. En viktig tanke att ta hänsyn till och något som föregående modell saknar. 
     Nästa fråga handlar om Vilken kanal budskapet ska gå igenom, alltså om sändaren är låter budskapet gå ut genom sig själv eller kanske en mobiltelefon eller en dator.
     Vem som nås av budskapet, alltså vem mottagaren är, tar nästa fråga upp. Inom den här modellen ställer man sig också frågan om Vilken effekt budskapet har på mottagaren. jag anser, som jag tidigare nämnde, att denna punkt talar starkt för den här modellen. Jag tycker att vikten av kommunikation är att man vill sprida en viss information för att få en reaktion eller ett handlade från mottagaren. man sprider ett budskap för att man vill glädja någon, göra någon intresserad, upplyst eller handlingskraftig. Man kanske vill få sin mottagare att ta ställning eller köpa ens produkt eller tjänst. Det var ju därför man startade en kommunikation från början och därför tycker jag effekten är relevant.

Shannon/weavers modell belyser framförallt tillvägagångsättet av hur exakt det går till när ett budskap ska spridads. Deras modell kallas för teknisk vilket den tydligt är genom att ta upp varje liten detalj av hur det går till när ett budskap skickas till sändaren genom en signal och med ytterligare en signal når mottagaren som i sin tur träffar vårt medvetande. Ska man studera kommunikationsprocessen rent praktiskt är den här modellen mycket passande då den i detalj tar upp hur kommunikation praktiskt fungerar. Dock tycker jag inte att den är relevant om man mer vill studera själva kommunikationen som något mänskligt och utifrån vilken information den sprider och vilken reaktion den skapar hos andra männikskor. Därför tycker jag att båda modellerna är bra men till olika syften. Jag personligen som tycker att budskapet och vad som kommer av budskapet är intressantare än själva överföringen anser att Lasswells modell är mer användbar. Jag vill studera vad som händer, vilka reaktioner det skapar och vilken effekt som uppnås av det jag berättar för min kompis, av marknadsföringen eller partiets slagkraftiga solgan. Just därför är det orelevant för mig att använsa mig av Shannon/Weavers modell där budskapet har litet spelrum och effekten av budskapet inte ens är omnämnd. 
     Ett intiativ jag dock skulle vilja överföra från Shannon/Weavers modell till Laswells är noteringen om bruskälla. Bruskällor riskerar att komplicera all kommunikation och också göra budskapet tvetydligt och lätt att missförstå. Jag anser att även Laswell skulle ta upp denna delen eftersom att bruskällan riskerar att förändra effekten till något annat än den tilltänkta. Alltså att reaktionen hos mottagaren blir en annan än den som var i sändarens syfte. Detta för att budskapet uppfattades felaktigt, kanske pågrund av en felstavning, en brusande telefonlinje eller annat tekniskt krångel likt medelanden som aldrig skickas iväg.Som jag tidigare nämnde är bruskällan bara mer aktuell idag eftersom att vi i allt större utsträckning förlitar oss på tekniska hjälpmedel när vi för kommunikation. Tekniska hjälpmedel som ibland inte fungerar optimalt och kan leda till att reaktion eller återopplingen hos mottagaren inte riktigt motsvarar sändarens förväntningar. Skulle Laswells modell mordaniseras med något som kan liknas vid Shannon/weavers bruskälla, vilket inte är omöjligt eftersom källan skan påverka den effekt modellen i övrigt belyser, anser jag att Laswells modell alltid skulle varadet otimala valet när man studerar kommunikation. Förutsatt att studierna inte är tekniskt inriktade eftersom vår andra mycket välkända modell av Shannon och Weaver då fyller en bättre funktion.

 

Kommentarer (0)

Kommunikation

Publicerad 2014-03-25 17:59:00 i Allmänt,

Projektledare Inom marknadsföring
Om man vill bli projektledare inom reklambranschen efterfrågas en högskoleutbildning inom just marknadsföring eller reklam. Inte sällan kombinerar man den utbildningen med med ytterlligare kurser inom exempelvis ekonomi, teknik eller samhällsvetenskap för djupare kunskaper.
     Kommunikativkompetens är en nyckelfärdighet för detta arbete då viktiga kontakter ska knytas med många och ofta. Som projektledare är man ansvarig för en mindre grupp som ska leda det projekt eller uppdrag man för tillfället jobbar med och ska framställa åt en kund. Gruppen ska bestå av ett antal utbildade människor inom marknadsföring men det är positivt och ofta nödvändigt att de har särskilda specialfärdigheter som kan leda gruppen framåt. Som projektledare har man alltså ansvar för att arbetet i gruppen fortlöper på ett bra sätt, något som kommunikation är direkt nödvändigt för. Både kommunikation mellan projektledaren och gruppen och gruppen själva emellan behövs för att arbetet ska fungera perfekt. 
     Det är också projektledaren som har kontakt med kunden och måste förstå vad han efterfrågar. Marknadsföring, kampanjer och annonser skapas ofta i en kreativ process vilket gör det väldigt viktigt att lyssna och försöka förstå kundens idéer och tankar. Det är också viktigt att projektledaren kan föra över tankarna och trådarna till gruppen som ska skapa kampanjen, så att den tillfredsställer kundens behov och efterfrågan.
     Projektledaren kan också behöva ta kontakt med andra företag för att kunna fullfölja sitt uppdrag. Exempelvis ett tryckeriföretag som ska trycka loggor på en viss produkt. Då är det viktigt att projektledaren kan förklara utseende och liknande även här och dessutom förhandla om priser. Ekonomiska förhandlingar behöver även göras med kunden som köper marknadsföringsbyråns tjänst. 
     Att vara projektledare inom marknadsföring ställer alltså krav på mycket hög kommunikativ kompetens. Man behöver vara en bra, drivande och ansvarstagande chef för sin grupp, ser till att arbetet flyter på bra och att alla förstår varandras idéer och tankar. Man behöver också tydligt kunna kommunicera fram en bra bild av vad för typ av arbete kunden efterfrågar. Något som inte alltid är det enklaste i kreativa sammanhang. Dessutom kan företaget behöva vända sig till ytterligare affärskontakter vilket ofta ställer krav på bra bemötande om man vill ha ett långsiktigt sammarbete med bra erbjudanden.
 
Olika typer av kommunikation
Inre kommunikation är den dialog vi för med oss själva. När vi tänker eller reflekterar över något eller kanske ställer oss själva en fråga. Ibland velar vi mellan olika vägar vi kan välja men när vi väl fattat ett beslut och jämfört för- och nackdelar med varandra har vi använt oss av inre kommunikation. Jag tror också att drömmar är en typ av inre kommunikation då jag tror att de ofta vill säga oss något om vårt undermedvetna. Drömmar belyser ofta problem vi oroar oss för eller aktuella saker i vårt liv. Just därför tror jag att de är direkt kopplade till vad vi tänker mycket på, alltså vår inre kommunikation.
     Interpersonell kommunikation är den kommunikation som sker mellan två eller tre personer. Den används mycket flitigt av oss idag och vi kommunicerar bara mer och mer. Jag tror att denna typ av kommunikation ofta blir som mest personlig eftersom den sker mellan ganska få personer. Det är lättare att öppna sig personligt inför färre nära personer än att göra det i större grupper. Den interpersonella kommunikationen sker öga mot öga som den alltid gjort men också i telefonsamtal, sms, chattar och mail. Alla gånger vi pratar med en eller två andra, oavsett hur, är interpersonell kommunikation. Vi kommunicerar mer med varandra idag än förr till följd av att vi med enkla knapptryck på våra skärmar snabbt når varandra. En risk vi dock måste se upp med är att vi inte låter vår interaktivitet ta över normalt och verkligt umgänge. Vi behöver träffas för att känna närhet till varann, att vara vänner över facebook eller en annan social medie är inte tillräckligt för ett socialt liv.
     Gruppkommunikation sker i grupper som betecknas av att ha intresse för samma sak. Det kan vara en familj, en klass, en skola, ett lag eller ett politiskt parti. Gruppkommunikationen blir viktig för att hålla ihop gruppen och få alla att känna sig delaktiga. Den kan också vara viktig för att alla i gruppen tillsammans ska sätta upp mål för gruppen och en plan för hur målen ska uppnås. I exempelvis ett fotbollslag kan kommunikationen bestå av hur laget vill hamna i serien, vilken spelstil som passar på planen mot de tillfälliga motståndarna och vad som förväntas av den enskilda spelaren i träningsväg för att öka lagets prestanda till optimal. I ett politiskt part kan det istället handla om vilka hjärtefrågor partiet framförallt ska ha och vad de vill förändra eller bevara. De kan också behöva kommunicera kring vilken som är deras målgrupp och hur de enklast når ut till dessa väljare. Gruppkommunikation sker alltså inom en grupp med samma intresse, som strävar efter samma mål.
     Masskommunikation har blivit allt större och utbrett till följd av att det idag är så mycket lättare att nå ut med sina budskap genom våra medier. Masskommunikation sker när en ledande person, ett företag, en organisation eller ett parti vill nå ut med budskap till sin publik. I företagens fall handlar det framförallt om reklam de vill nå ut med, information om sina varor eller produkter för att locka kunder. I partiernas eller politikernas fall vill man ofta belysa hur man själv vill påverka rät i en fråga medan ett annat parti handlar felaktigt, för att locka fler väljare. Om någon gör ett personligt uttalande genom medierna i samband med en skandal eller liknande har man också hänfört sig med masskommunikation.
 
"Syns du inte, finns du inte"
 Vi lever idag i ett konkurrenssamhälle där vi till stor del måste konkurrera med andra gällande uppmärksamhet. Jag tror att detta framträder speciellt tydligt i arbetslivet eftersom det finns många personer villiga och kapabla till att utföra samma typ av arbete, du måste förtjäna din plats och visa att du är bäst lämpad. Här är uttrycket "Syns du inte, finns du inte" av stor vikt, det finns extrema antal arbetssökande i Sverige idag och troligtvis kommer ingen arbetsgivare nånsin att en dag knaka på din dörr och erbjuda arbete. Istället måste du ligga på, visa att du finns, att du är intresserad och att du är perfekt för den tjänst arbetsgivaren vill fylla. Att inte synas och därför inte finnas kan här handla om både att inte anmäla sitt intresse alls, då finns du natruligtvis inte för arbetsgivaren. Men det kan likväl handla om att du inte visar upp dina bästa sidor eller din personlighet i mötet med arbetsgivaren och därför inte finns, du har inte visat ditt jag och därför inte synts tillräckligt.     
     För företag är marknadsföring ett otroligt viktigt och slagkraftigt verktyg att nå ut till potentiella kunder och köpare. Att marknadsföra sig och sin produkt är direkt betydande för att kunderna ska känna till vad företagen erbjuder. Jag tror att vi alla påverkas att blir mer köpvilliga av reklam på ett eller annat sätt. Jag vill tro att vi är tillräckligt starka och upplysta människor idag att reklam inte "tvingar" oss till köp utan snarare upplyser oss om tillgängliga erbjudanden och produkter som finns på marknaden. Att ha den kunskapen ger oss då istället möjligheten att jämföra med konkurrerande företag och därför kunna hitta det bästa alternativet för våra ändamål. De företag som då inte syns blir inte intressanta för oss, vi har ingen kunskap och kan inte relatera till dem. Även här är det alltså mycket betydande att synas för att finnas som ett etablerat bolag med många kunder.
     Till följd av vår interaktivitet, att vi spenderar otalig tid på internet, gör att vi även som privatpersoner behöver synas allt mer. Tyvärr tror jag att många hellre stannar hemma framför sina skärmar än att umgås ute i verkliga livet vilket gör att vi inte knyter lika många kontakter. Och kontakter är viktigt såväl för vårt sociala liv och utveckling som för vårt framtida arbetsliv. Många vi lär känna nu kommer kanske att vara bra att känna i senare arbetssammanhang. Till följd av att vi spenderar mindre tid ute vill många visa upp sig mer över internet för att "finnas, vara någon och bli igenkänd". Jag tror att många ungdomar idag kan ha ett så stort bekräftelsebehov att de hela tiden måste synas och bli igenkända för att tycka att dem finns. Då blir exempelvis sociala medier ett bra alternativ. Jag tror dock att detta kan vara ett skadligt beteende. Det är bättre att vara en utåtriktad person i verkligheten som genom social kompetens blir framträdande, igenkänd och får ett stort kontaktnät än att mäta hela sin existens i likes på diverse internetsidor.
 
 
 
 

    
Kommentarer (0)

Your place or mine? allsidighet i medierna

Publicerad 2014-03-19 12:54:00 i Allmänt,

När man gör ett nyhetsinslag, en film eller anna typ av rappotering finns alltid en mängd olika verktyg man kan använda för att skapa stämningar, känslor och olika typer av intryck i sitt inslag. När man gör en spelfilm, ett tv-program eller annan typ av fiktion anser jag att det är fritt fram att både välja och vraka mellan alla dessa verktyg. Skillnaderna för när man skapar fiktion och när man ska göra ett realistiskt nyhetsinslag är många och ganska kraftiga. I eget kretivt skapade av en spelfilm eller något annat påhittat uppfinner man som en egen verklighet, en verklighet som inte på några sätt behöver vara nyanserad, realistisk och stämma överens med en sann bild. När man istället ska rapportera frå verkligheten där tittarna krväver och utgår från att man förmedlar något strikt realistiskt och sant anser jag att man ska vara försiktig med estetiska verktyg och annat i sitt material, för varje ändring räknas. 
     Urvalet som görs i de ofta enorma mängder oredigerat material en journalist eller reporetar ofta har är direkt betydande för vilket intryck och vilket budskap filmen kommer att förmedla. Urvalet är personligt och sjävlklart färgat av redigerarens egna värdering av vad som är sanning och verklighet, få reportrar vill med uppsåt reportera falskt. Egentligen är det just urvalet som alldra tydligast skapar budskapet och syftet i filmen och det är klart att det är riskfyllt med tanke på vad jag nämnde om att urvalet är väldigt personligt. Jornalisten för filmen "your place or mine?" måste liksom avgöra vilken sanning han tror på, om Gasaremsan är ett semsterparadisk eller en krigsmisär i skräck och utan mänskliga rättigheter. Urvalet är nödvändigt och måste sjävklart ske, annars kan inga inslag produceras. Jag tror också att vi idag är tillräckligt källkritiska till det material som når oss att vi reagerar om något skulle vara väldigt misstänkt. Därför anser inte jag att vi kan göra just urvalet till ett stort problem i djungel att vinkla information, det måste nämligen förekomma och det får då istället bli vårt personliga ansvar att värja oss.
     Andra verktyg man kan använda för att skapa känslor och intryck i inslag är ljud, musik, färger, ordval etc. Verktyg jag anser att man ska använda sparsmakat när man vill rapportera realistisk. I verkligheten förstärks eller förminskas inget och dörför bör inte heller det vara nödvändigt i inslaget. Dock vet alla som filmat att vad dina ögon och vad kameralinsen ser ibland kan skilja sig så lite redigering kan vara absolut nödvändigt och bör därför vara etiskt tillåten. Men att förstärka ljus, färger osv förvränger verkligeten vilket inte ska vara syftet vid realistisk rapportering. Sådan typ av redigering ska inom detta områda användas så sparsmakat att det i stort sätt knappt ska vara märkbart.
     Ordvalen man väljer är som urvalet, personligt men nödvändigt om ett inslag ska kunna produceras. dock är det viktigt att man som reporter och journalist tar ett stort ansvar för att inte förvränga ord till en osann verklighet. Om något i språket ska redigeras, ändras eller läggas till ska det endast vara i syftet att tydliggöra något som redan sagts för att inte skapa missförstånd. Allt annat är oetisk, bör vara otillåtet på grund av ren förvrängdning av verkligheten.
     Att journalister får hjälp av såkallade "fixare" som bokar möten, intervjuer osv är såklart en betydande hjälp för dem i deras arbete. Fördelarna är antagligen många då reportrarna får möjligheten att möta personer osv de aldrig kunnat boka träffar med på egen hand och de får också hjälp till platser osv de heller hade haft svårt att besöka utan någon som känner till området. Men självklart finns även negativa effekter av detta fenomen. Fixaren är en person som kommer ifrån området reportrarna är intresserade av att rapportera ifrån vilket redan där kan påverka vilka platser journalisterna blir tipsade om att besöka, vilka personer fixaren stämmer träffar med osv. Han kan vara en stolt landsman som i viss mån vill att materialet från hans land ska ge positivt intryck även fast reportrarna självklart skulle bli misstänksamma om alla bilder från palestinaområdet var fulla av palmer och färgglada drinkar. Fixaren kan också vara av en extrem poliskt åskådning eller liknande vilket också bidrar till att platser och möten blir påverkade och färgade av dem. 
     Med tanke på riskerna men också fördelarna med fixaren anser jag att journalisterna bör förhålla sig med lite avstånd till fixaren men ändå använda honom som ett användbart och uppskattat verktyg. Med en fixare sparar journalisten mycket tid, som annars hade behövts läggas på att hitta i området, försöka få tag i nyckelpersoner och boka intervjuer osv. Många av de personer som kan hjälpa reportrarna att producera ett bra inslag genom sin medverkan kan också känna sig ökat bekväma och villiga att ställa upp med den trygghet fixaren kan signalera genom att vara "en av dem". Dock blir fixaren ännu en person som riskerar att färga inslaget med egna åsikter och värderingar precis som jornalisten och reportrarna redan gör. Därför bör man vara försiktiga med att blanda in honom för mycket med samtidigt är han av en annan härkomst och kanske en annan uppfattning som kan gör inslaget mer nyanserat som belyser fler sidor. Jag tror att det är av stor vikt att journalisterna söker information självständigt och utan fixarens inblandning. Man måste ändå ta hänsyn till möjligheten att han kan vara mutad för att visa upp en viss del av landet eller konfliken och på så sätt medverka till ett vinklat innehåll.
     För att kunna ge en så allsidig och sann rapportering som möjligt tror jag att det är allra viktigast att journalisten är öppen för att möta många människor och besöka många platser. Att uppleva många situationer, filma verkligheten på flera sätt och höra många människors röster och åsikter tror jag det är lättast att sammanställa allt det till en allsidig rapportering av det verkliga. Vad som är sant går inte alltid att ta på och verklighetsuppfattningen skiljer sig mellan individer. Men har man fått se mycket och dessutom är väl upplyst om hur det enligt fakta "är" tror jag man kommer väldigt nära det verkliga, det som bör rapporteras kring. Alltså tror jag att en journalist allra tyngsta verktyg i att kunna rapportera allsidigt är att vara väl upplyst om situationen, konflikten, landet, kulturen och människorna samtidigt som man med ett öppet sinne ska försöka förstå det man träffas av.  Andras verklighet kan ibland vara vilt skild från vår egen men ändå behöver vi då kunna se in i den verkligheten för att kunna uppleva nått realistiskt. Jag tror att varje journalist rapporterar kring det som är sant för honom heller henne. Man vill sällan sprida falsk information om man inte har ett motiv med sitt agerande. Därför är det viktigt att själv våga sätta sig i verkligheten som den ser ut för tillfället, trots att den kanske inte är ens i närheten av likt den privata vardagen där man själv kommer ifrån.

 

    
Kommentarer (0)

Massakern på Utöja

Publicerad 2014-03-17 12:23:00 i Allmänt,

Att veta hur man ska hanterna människor i chock är alltid en svår avvägnig och balansgång för medierna. Vad gör man om ett ögonvittne till ett så pass uppmärksammat dåd som massakern på Utöja verkar vilja och propsa på att få berätta i stunden? Ska man då inte låta dem av hänsyn till att gå ut i medierna kan leda till senare negativa konsekevner för offret? Framförallt, hur avgör man om en publicering riskerar att leda till förödande konsekvenser för personen i fråga?
     Massakern på Utöja var ett fruktansvärt attentat mot landet Norge, mot demokratin och mot hela världen, något som uppmärksammades därefter. Gärningsmannen bakom dådet var en extremist av högsta grad vilken ansåg att han säkrade en god framtid för sitt land genom det fruktansvärda, hemska och tragiska massmord han begick. Dådet skedde i ett till synes mycket tryggt land där sådant här är extremt ovanligt förekommande, även till följd av detta riktades ännu fler blickar mot Norge och attacken.
      Vad som är ytterligare utmärkande för det här dådet och vad som gjorde det ännu mer uppmärksammat var att en stor majoritet av de som föll offer i attacken var ungdomar. Även de som överlevde attacken och blev ögonvittnen till händelsen var ungdomar vilket jag personligen anser är ett faktum för medierna att ta stor hänsyn till. 
     Människor i chock är alltid svåra att bedöma då de i stunden kan vara mycket villiga att gå ut i medierna och informera om vad de varit med om men risken att de ångrar sig i efterhand är överhängande. En människa som just upplevt något hemskt, speciellt i den höga grad som ungdomarna på Utöja gjorde, är inte vid sitt sinnes fulla bruk förrän händelsen hunnit lägga sig något. Eftersom att det är ungdomar vi talar om är det heller inte säkert att de vet vilken stormning som kan följa av en publicering, känner inte säkert till de risker man förknippar med att tala ut i media. 
     Den här attacken blev mycket uppmärksammat internationellt och det låg i allmännhetens intresse att veta vad som pågick på ön under attentatet. Det är viktigt att bredden av det tragiska som inträffat nådde ut och sjävklart är ett ögonvittne till händelsen mycket intressant och på flera sätt nödvändig i sammanhanget. Under rapporteringen efter dådet är det dock framförallt ett litet antal ungdomar som flertalet gånger låter sig intervjuas och pressas i olika medier. En tjej som fallit offer för massaker men överlevt och florerade stort i media under processen efter ångrar idag att hon tilläts vara så utmärkande i medierna, enligt den film vi just såg. Hon tycker att hon blir igenkänd somt offer och anser att hela hennes liv färgas av massakern vilket jag anser bör vara ett problem i processen att komma vidare mot målet att kunna leva ett normalt liv. en effekt medierna borde kunnat förutspå och borde försökt verka mot.
     I en sådanhär situation anser jag att det allra viktigaste är att ta hänsyn till drabbade, offer och anhöriga. Medierna ska sörga med drabbade och visa medkänsla men också berätta för världen vad som hänt och sätta ner foten för att visa att detta är fel. Det viktiga är att rapportera om relevant information från dådet och där är ögonvittnen en viktig del. Men jag anser att namn- och bildpubliceringar på offren som berättar är onödiga och orelevanta i sammanhanget. Det viktiga är vad som sägs inte vem som säger det. Medierna visste att det var hårt drabbade ungdomar det hade att jobba med och det visste att konsekvenserna för dessa ungdomar som valde att medverka i intervjuer och liknande kunde vara förödande för deras fortsatta liv. Dock anser jag inte att ungdomarna inte ska få berätta då det är både viktig för allmänheten och kan vara en betydanande del i deras sorgebearbetning. Men jag hade önskat att publiceringarna var anonyma för att minimera negativa följder för ungdomarnas perspektiv och för att reducera risken för att ungdomarna i framtiden djupt ångrar medverkan och uttalanden. Jag kan inte se hur medierna kan ha ansett den personliga informationen relevant i sammanhanhet utan jag anser att informationen och perspektivet från den berättande ungdomen kunde varit intressant nog. Kanske ansåg medierna att rapporteringen tendernade att bli icke trovärdig om den kom från en anonym källa. Men i det mycket ovanliga och tragiska sammanhanget tror inte jag att allmänheten skulle ifrågasätta anonymiteten då den hade varit en fråga om drabbades säkerhet.
     Som jag tidigare nämnde tycker jag att offer, drabbade och anhörigas hänsyn är mycket viktig. Om media rapporterar hänsynslöst riskerar det att förvärra och försvåra situiationen för redan mycket utsatta människor och dessutom kan det bli ett hinder i dessa människors betydande sorgebearbetning. En uppmärksammad bild som spreds i samband med det här dådet föreställer en nöjd gärningsman vilken poserar i en position som om han skjuter, på den ursprunliga brottsplatsen. Den här bilden blev publicerad ett stort antal gånger och jag anser det kränkande mot alla utsatta i dådet. Att låta den människa som genom vapen skapat så mycket ondska samt slävkt och förstört så många liv ska nå ut med en bild där han nöjt poserar som med ett gevär och på nytt står och pekar mot drabbade och offers anhöriga är extremt kränkade enligt mig. Bilden anmäldes till och med av en grupp drabbade vilket jag förstår, att se den synen på nytt måste vara deras största mardröm, en mardröm media väljer att förverkliga och sprda över hela världen. Man kan tycka att bilden är relevant då den visar på hur gärningsmannen stoltserar istället för att ångra sitt dåd, den visar på att gärningsmannen anser att han gjort något gott, ett perspektiv mycket annorlunda från verkligheten och något som skulle kunna intressera allmänheten. Men jag anser att det budskapet skulle kunna spridits på ett mycket mer humant sätt genom text istället för att låta gärningsmannen peka med pistol mot hela landet. Det blir som en symbol för att hela landet är under gärningsmannenns våld istället för att visa på ett starkt och sammansvetsat land som tillsammans ska ta sig genom en mörk period. Som trots sorg och skräck tillsammans ska kunna stå över han som begick det fasansfulla. jag tycker därför att denna bild är extremt oetisk, just för att den kränker alla drabbade, för att den sprider ett budskap vilt skillt från de som bör spridas och för att publiceringen inte fyller ett behov.
    

Innan massakern ägde rum var Anders behring breivik helt okänd person. Därför hade media inga bilder att tillgå när gärningsmannen skulle publiceras och visas för allmänheten. Att ge ondskan, skräcken och hatet ett ansikte var av stort intresse för allmänheten och en viktig publicering. gärningsmannen hade själv innan attentatet valt att låta sig fotas för pressbilder. Pressbilderna föreställer en "redigerad och snygg" gärningsman, han är framställd precis på det sätt han själv önskar att vara vilket kan göra den senare publiceringen av pressbilderna motsträvig. Att man följer gärningsmannens önskan att nå ut över hela världen på "sitt sätt". Men jag förstår att medierna publicerade bilderna och anser att det var rätt gjort. Det fanns inga andra bilder att tillgå och en publicering av gärningsmannen var extremt nödvändig. Dock hoppas jag att de slutade publlicera de redigerade bilderna så fort de kunde och istället började publicera senare tagna och realistiska bilder av gärningsmannen.Att publicera de bilder han låtit ändra till sin verklighet blir inte realistiskt.
     Att man översiktbilder av ön under massakern där man ser ett stort antal döda kroppar ligga utefter stränderna är svårt att avgöra om det är rätt eller fel. I ett nyhetsperspektiv tycke jag det är viktigt att man återger för händelseförlopp, hur det såg ut, gick till osv. Det är viktigt att allmänheten förstår vidden av det som hänt, en bild säger ofta mer än tusen ord och bilderna kan verkligen förstärka de fasansfulla texterna. Därför tycker jag det är rätt att bilderna är publicerade men mycket oetiskt att låta anhöriga känna igen sina döda kära.Därför tycker jag att alla ansikten, kläder och detaljer bör cencureras under en sådan publicering. Även fast inga detaljer går att urskilja förstår man att det är en kropp som ligger där, många kroppar, vilket är det enda viktiga syftet. Man förstår vidden, hur extremt tragiskt attentatet varit och hur man måste samla sig som land för att hjälpa att drabbade samt utsatta att läka och sörga.
 

    
    
Kommentarer (1)

Journalistyrket

Publicerad 2014-03-10 10:32:00 i Allmänt,

Förr i tiden hade journalistyrket en mycket låg status och personerna i yrkesrollen ansågs som snokande och kallades för skällsord. Man tyckte då framförallt att det var den vanliga människan, privatpersonen, som drabbades negativt av journalistens dektektiva arbete. Idag ser situationen annorlunda ut, vi lever mitt i ett informationsflöde och förväntar oss att bli tilldelade information och nyheter i ett rasande tempo. Idag ser inte vi journalisterna som motståndare utan snarare medspelare vilka hjälper oss att vara upplysta om hur en situation ser ut om den så rör hela världen, vårt land eller ett parti i riksdagen. Vi inser journalismens värde när vi funderar kring hur utelämnade vi skulle vara utan den. Utan grävande journalister som aktivit jobbar för att avslöja skandaler och gömnda hemligheter i vårt intresse, skulle vi som befolkning bli formbara som lera för makthavare, företagsledare eller andra med intresse av att påverka våra åsikter eller värderingar. Vi skulle inte vara tillräckligt pålästa och informerade för att kunna ifrågasätta och informationen vi tilldelades skulle bara komma från en källa, från regeringen eller de vinstdrivande företagen. Utan journalismen skule demokratin i Sverige inte vara utbredd i samma grad då vi skulle få för lite "kött på benen" för att kunna forma egna åsikter. Detta inser vi och förstår därför att värdera grävande journalister högt. 
     Dock tror jag att vi idag normalt är ganska källkritiska till information vi kommer över till följd av vår ökade interaktivitet. Vi spenderar stora delar av dagen på internet, ett forum där alla är tillåtna att göra sina röster och åsikter hörda. Detta leder tyvärr till att mycket osann information sprids över internet, något vi är väl upplysta om, och därför tror vi inte längre på allt vi hör. Jag tror personligen att detta påverkar även journalistyrket, att publiken idag är mer svårövertalade och ökat kritiska än tidigare vilket troligtvis kommer att öka ännu mer i framtiden. Vi köper därför sällan information rakt av och journalisterna i fråga behöver mer stöttande argument och mer fakta vilken stödjer deras efter forskningar och teser för att vi ska anse dem tillförlitliga. på så sätt har nog journalistyrket idag försvårats men då samtidigt också höjst i stutus för att de riktigt duktiga  jornalisterna vi anser trovärdiga som källor är väldigt grövande, utbildade och tillitliga. vem som helst kan inte längre "bara publicera en text" vi ska tro på utan det ligger mer arbete bakom, något som definitivt talar för journalism som ett hög status yrke. 
    Den sida av området journalism som belyses i filmen "insider" är den grävande journalistiken, då en journalist jobbar mycket aktivt under en längre tid för ett avslöjande mycket intressant för den vanliga männikan. Ofta i detta fall handlar det om att undersöka en typ av makthavar, exempelvis ett vinstdrivande företag som når ut till enorma delar av befolkningen, vilket är ett mycket omfattande arbete. Generellt både världen över och i vårt eget land anser jag att denna typ av journalism skattas högst vilket jag även anser att den bör. det ligger mer kunskap, utbildning och även vissa risker , vilket filmen belyser, i att syssla med grävande journalistik. Ändå vågar dessa människor fokusera helhjärtat på det därför att de anser det så viktigt att informationen och avlöjandena når ut. Att rapportera kring nyheter är inte heller det ett lågstatus yrke men ofta anses så kallade "skvallerjournalister" och många journalister inom underhållningsbranchen som lägre stående. Troligtvis för att de upprepade gånger ofta redovisar nyheter de inte har riktiga belägg för. Det är ofta den typen av jornalistisk som drabbar den personerns privatliv, något som varit lågt stående både förr och nu. 
     Som journalist blir man slutligen framförallt bedömd och skattad efter sin kompenten, sin prestation och hur stor betydelse ens publicering har för den vanliga människan. Jag tror därför att man som journalist själv är direkt betydande för att välja vilken nivå inom området man väljer att lägga sig på.

Vad som skiljer journalistkåren från allmänhetens ökande publiceringar på nätet är framförallt trovärdigheten i det som rapporteras. En journalists allra viktigaste uppgift är att sprida sann information som är relevant för ett stort antal människor. Vad som publiceras ska heller inte i för stor utstärckning vara fägrad av egna åsikter eller värderingar vilket också skiljer sig markant från privatpersoners blogginlägg eller detagande på debattforum.
     Jag tror det är just därför statusen i yrket är skiljd mellan ämnets olika områden. En skvallerjournalists information är sällan relevant för väldigt många, den kommer sällan ändra vårt ställningstagande i en viss politisk eller annan viktig fråga markant och den är heller inte alltid 100 % trovärdig. Men en grävande eller rapporterande jorunalist som publicerar i allmännhetens intresse skattas högre just till följd av att de tillgodoser våra viktigaste behov. Det allra mest betydande och viktigaste en journalist kan göra för oss är att rapportera och avslöja viktig information om exempelvis våra makthavare, våra politiska partier eller våra mycket etablerade vinstdrivande företag. Vi behöver få vetskap om skandaler, orättvisor eller ohumana förhållanden och likande för att kunna agera. Begår en partiledare upprepade misstag och fel vill vi inte rösta på den som vår nästa statsminister till att styra vårt land och likaså vill vi kanske bojkotta det företag som använder småbarn som arbetskraft. Det allra viktigaste journalistkåren gör för oss är alltså att belysa oss om information som kan mana oss till att agera och ändra eller forma en åsikt. Just därför att detta skapar möjlighet till en förbättrad och mer utvecklad framtid. Detta kallar jag journalister som jobbar för demokratin, journalister som genom sin information vill uppmana oss till att ta ställning och forma åsikter.

I föregående stycke belyser jag journalister som en del i demokratin vilket också förklarar varför medierna i bland kallas för "den tredje statsmakten". Medierna är ett viktigt hjälpmedel och verktyg för oss i att forma åsikter och ändra värderingar vilket kan påverka våra demokratiska val och likande. Just därför förklaras också varför det är så extremt viktigt att informationen journalister och andra i medierna repporterar kring är sanna. Annars kan det få förödande konekvenser för den enskilda människan, det specifika företaget, vårt land eller internationellt. Medierna är statsmakten vilken hjälper oss att granska ocj sprida information för att vi ska kunna avgöra av vi vill anse om de övriga statsmakten. Med andra ord ett verktyg direkt beydande för demokratin idag och i framtiden.


    

Kommentarer (0)

marknadsföringslagen

Publicerad 2013-12-19 15:18:57 i Allmänt,

Marknadsföringslagen innefattar regler gällande den marknadsföring du som konsument blir tilldelad av näringsidkarna. Lagen är stiftad till skydd för konsumenten och innefattar att ingen vilseledande reklam får publiceras i något medie angående någon produkt.
     En del i lagen är att vi som konsumenter lätt ska kunna identifiera reklam när vi ser den. Annonser och vanliga artiklar ska vara lätta att särskilja, men de som skapar marknadsföringen idag vill naturligtvis hitta kryphål. En sådan här lag är definitivt inte till fördel för näringsidkaren vilken här är ett vinstdrivande företag som vill sälja sina produkter. Många företag vill ta till fula knep som vilseledande reklam för att få fler konsumenter att göra det köp de annars kanske inte tänkt göra, något som denna lag ska stoppa. Trots lagen som gör det olagligt för företagen att lura konsumenterna att göra icke välgrundade köp existerar tillåtna kryphål som till exempel textreklam. Om man tar Aftonbladets nättidning som exempel är likheterna mellan annonserna och de vanliga artiklarna slående, vilket kallas för textreklam. Men för att inte bryta mot lagen och riskera påföljder har skaparna av marknadsföring mycket litet skrivit ut ordet "annons" i överkant för att belysa läsaren om att informationen består av vinklad reklam. Risken, som blir till näringsidkarens fördel, är att besökare av tidningen missar benämningen och misstar annonsen för en vanlig artikel där en oberoende källa skrivit positivt om en produkt. Konsumenten kan då bli påverkad av texten på ett annat sätt än vad han eller hon blivit med vetskapen om att texten var en del i en marknadsföringskampanj.
     Lagen reglerar också näringsidkarens förbud att framföra missvisande budskap gällande produkters pris och kvalité och innefattar även förbud mot att plagiera redan välkända produkter. Marknadsföringslagen är även stiftad för att se till att realisationer och utförsäljningar går till på rätt sätt. Att sänka priserna och märka produkterna med "REA-lappar" är ofta ett effektivt för att locka fler kunder. Lagen innehåller därför krav på ett minimum av hur mycket priset måste sänkas och reduceras för att produkten ska kunna vara märkt med "rea" eller "utförsäljning". Det är också att viktigt att det i samband finns information om ordinariepris för att kunden ska kunna avgöra om sänkningen gör köpet relevant. 
     Ingenting i denna lag är stiftat till näringsidkarens fördel utan endast av säkerhet för oss konsumenter. Med dagens teknologi skulle näringsidkarna kunna lura och vilseleda oss som köpare kraftigt genom marknadsföring och vi skulle heller aldrig vara säkra på vad vi köpte. Att lura konsumenter till köp är varken etiskt eller demokratiskt vilket leder till att dessa lagar är här för att stanna.

     Lagen grundades år 1971 antagligen till följd av att de tre första medierna TV, press och radio alla var aktiva på marknaden. Vissa förändringar av lagen har skett för att den ska passa in i den EU-standard som innefattar varje EU-land i världen.
     Reklam kommer alltid att finnas i något utförande på grund av att det är ett sätt för både företagen och medierna att överleva. Företagen behöver marknadsföra sina produkter för att locka kunder och göra vinster likväl som medierna behöver sina annonsintäkter för att kunna göra utdelning till sina ägare. Likväl som man talar om missvisande reklamkampanjer som odemokratiska tycker jag att laglig marknadsföring kan anses som ett demokratiskt hjälpmedel för oss invånare. Vi blir gratis upplysta om vilka produkter som nu finns på marknaden, vilka funktioner de fyller och produktens fördelar utan några som helst köptvång. Vi får utifrån egna behov och synpunkter avgöra om produkten fyller en funktion i våra liv eller inte. Vi är alla medvetna om i vilket syfte reklamkampanjer produceras och får utifrån det vara källkritiska och misstänksamma mot reklamen och inte påverkas i för hög grad. I dag har reklam fått en mycket negativ stämpel vilket i ett avseende kan vara synd eftersom att man faktiskt kan se det som just ett hjälpmedel för att bli upplysta. Vi flyr gärna den direktreklam, när företagen pratar direkt till konsumenten, vi kan genom att slänga budskapen som dimper ner i brevlådan och byta kanal när serien vi följer slår över till reklam. Därför har de som arbetar med marknadsföring fått hitta nya sätt att nå ut med sina budskap. Dels ser vi ökad användning av produktplacering i filmer och likande, alltså att företag betalat för att få sin produkt visad/använd i filmen, och forskning visar att denna typ av kampanjer påverkar oss till mer köpvilliga. Jag tror att denna typ kommer att öka ytterligare i framtiden, dels på grund av att den ger ett säljande resultat men också för att det betalar mycket av filmbolagens utgifter.
     En annan typ av reklam som ofta gör oss mycket köpvilliga är PR. PR innebär att en PR-byrå eller likande får till exempel en journalist att skriva positivt om en vara eller tjänst i sin artikel vilket gör marknadsföringen trovärdigare, för att den kommer från en oberoende källa, kostnaden blir dessutom lägre än för en annonsplats som ändå inte alls blir lika trovärdig för konsumenterna.
     Marknadsföringslagen är till stor nytta för oss konsumenter eftersom att den sänker riskerna för att vi ska känna oss lurade i samband med konsumtion. Det förbjuder dock inte reklam i dess hela avseende utan lagstadgar istället kring att reklamen ska spegla varan korrekt och inte vara på några sätt missvisande. Vi blir upplysta om marknaden och kan även använda reklam för att veta vilken till exempel matbutik som denna vecka erbjuder bäst priser på produkter vi behöver. Eftersom att i ökad grad ignorerar direktreklam hittar förtagarna nya sätt att marknadsföra sig på. PR och produktplacering förmedlar ett mer gömt budskap vilket vi måste lära oss att känna igen, blir mer källkritiska till och i framtiden vara ökat benägna att känna igen syften. Likväl som internet erbjuder en mängd opålitliga sidor med varningstecken vi behöver lära oss att känna igen behöver vi snabbt kunna notera en opålitlig marknadsförings kampanj. Ju mer konkurrens det bildas på marknaden desto smartare och mer "gömd" blir reklamen. Men ju hårade konkurrensen blir, desto mer pressas också priserna vilket endast är till fördel för oss konsumenter. Reklamen fungerar då ofta som en kanal för förtagen att nå ut till sina kunder om erbjudanden och rabatterade priser.
     Vår interaktivitet bidrar i samband med lagarna även också som hjälp för oss konsumenter att fatta rätt köpbeslut. Genom några få sökningar på internet kan du ta del av mängder av recensioner av varan du är intresserad av, ord du vet väger mycket tyngre och förmodligen är med sanningsenliga än näringsidkarens. Även här måste du dock vara källkritisk och se till perspektiven, kanske har du och recensenten mycket annorlunda behov vilket kan innebära att denna produkt fenomenalt fyller dina. 
     Reklam kommer alltid finnas i något anförande och därför kommer det alltid finnas lagar för området. Marknadsföringslagen är mycket grundläggande och kommer kanske utvecklas till att innehålla fler riktlinjer om "gömda" budskap som PR, textreklam och produktplacering vilka idag ökat i användning. Kanske kommer tidningar och andra medier att skärpa de etiska kraven på sina annonser och inte tillåta exempelvis textreklam i framtiden. Vi ska dock komma ihåg att våra medier är beroende av annonsintäkter vilket innebär att deras riktlinjer mot dem kan vara mycket begränsade för att inte riskera ekonomiska förluster.    

Kommentarer (0)

pressetiska regler

Publicerad 2013-12-19 13:12:40 i Allmänt,

Etiska regler för press, radio och TV

Massmedierna har på eget intiativ beslutat att rätta sig efter en rad pressetiska regler för att dels förhindra utsträckningen av att enskilda personer känner sig kränkta och uthängda i medierna samtidigt som de vill skydda sitt eget anseende. Reglerna hanterar främst bestämmelser gällande privatpersoners intergritet och massmediernas ansvar att förmedla oss trovärdiga och faktabaserade nyheter.  
     Eftersom att medierna förmedlar oss väldigt mycket information dagligen är det av stor vikt att informationen vi får ta del av är korrekt. Vi ger medierna ett förtroende när vi låter dem förse oss med nyheter och det är av stor vikt att materialet som publicerat är bekräftat med flera källor och att ingeting i text eller bild är missvisande eller påhittat av journalisten själv. Till denna del av reglerna belyses även vikten av att medierna påpekar och rättar till eventuella fel och brist i tidigare rapportering om felet uppmärksammats och påkallats av en tittare, lyssnare eller läsare.
     Denna del av de pressetiska reglerna är mycket viktig. Utan den skulle det vara lätt för de som arbetar på medierna att i större mån dela oss missvissande material vilket de vinklat eller överdrivit för att locka fler läsare. Självklart begränsar regler likt de här journalisten i hans arbete, han måste se till att allt han skriver har täckning och är förbjuden att dra för snabba egna slutsater. Det ligger självklart mycket reasercharbete bakom varje skriven artikel till följd av detta vilket naturligt kostar tidningen pengar i resurser. Men som tidigare nämnt har beslutet om de pressetiska reglerna även stort stöd hos medierna själva. Jag personligen kan spå att genom att ge medierna ett gott anseende att alltid förmedla korrekt information gör medierna mer attraktiva på marknaden. Att skriva riktigt och rätt där man förmeda en realistisk bild av samhället lockar redan idag en större läsarkrets än de tidningar som är känt opålitliga och förmedlar färmst överdrivna rubriker utan täckning i text och påhittat skvaller. Jag tror därför att trots att de pressetiska reglerna i viss mån kan begränsa journalisten att överdriva "scoop" lite extra för att göra texten ännu mer kryddad och intressant så tjänar medierna i långa loppet på att alltid hålla sig nära sanningen. Skulle de bli känt att tidningarna innehöll mängder påhittat material skulle värdet i produkten sjunka drastist då man längre inte skulle bli allmänbildad, påläst eller förmedlad en verklig och objektiv bild av vårt samhälle. Utan dessa regler finns också ökade risker för artiklar och material färgat av journalistens egna värderingar. Utan riktlinjerna blir de som arbetar fram det publicerade materialet inte lika etiskt bundna till källor och fakta som de är idag vilket kan ge större möjlighet att korrumpera materialet till egen eller en organisations, åsikts eller likandes fördel. Om journalisterna blev tillåtna att sprida gömt värderat material till oss finns risken att vi ovetande blir påverkade till en åsikt vi från början inte är av. Även på så sätt är de pressetiska reglerna en viktig del i den demokratiska processen.
     En annan viktig del av de pressetiska reglerna är att bevara privatpersoners intergritet och inte kränka eller hänga ut personer offentligt. Man ska alltid sträva efter att endast publicera information vilken har ett allmännintresse som kräver offentlig belysning. Man ska sträva efter att inte bjuda publiken på mer privat information än nödvändigt och alltid uppmärksamma de negativa konsekvenser en namn- eller bildpublicering kan innebära för den utsatte. Finns heller ingen anledning att nämna ålder, kön, yrke, ursprung eller annat som kan koppla ihop rappoteringen till enskilda individer i samhället ska även sådan information utelämnas. Inom känsliga ämnen som brott och olycka ska man alltid respektera det privata och vara mycket sparsmakad med utförlig information om offret av hänsyn till anhöriga. Även självmord är en situation vilken kräver mycket stor försiktighet.
     Denna del av lagen belyser alltså privatlivets helgd man ska hela tiden sträva efter att inte utsätta någon enskild individ för kränkningar eller hänga ut någon offentligt vilket är demokratiskt och rätt i ett land som Sverige. Regeln innefattar också det viktiga i att alltid höra båda sidor i en konflikt, ingen ska riskera att bli baktalad i media av sin motstånader utan själv få möjligheten att försvara sig.  Sådana här regler ställer självklart större ansvar på jornalisten och kräver att han eller hon arbetar mer aktivt med sina artiklar eller inslag. Det kan locka medierna som vinstdrivande företag att  hänga ut personer offentligt då resultatet kan bli att locka fler läsare. Men man håller sig till etiskt tänkade och avgör efter vilka hemska konsekvenser som kan följa, man kan rent drastiskt försöra en människans liv och dessutom riskerar man att bli stämd på mycket höga belopp. Genom att exempelvis alltid belysa två sidor av en konflikt ger man publiken större möjlighet att "välja sida" och forma en egen åsikt utifrån att jämföra de argument som förmedlas. Inom det politiska området är detta mycket viktigt, låter man endast baktala ett parti utan att ge partiet möjligheten att förklara sig har förmedlar medierna värderat material om vilket parti som är "dåligt" och vilket som är "bra". vilket vore ett stort kliv tillbara för demokratin och medbogarnas rätt att forma egna åsikter. Dock är det viktigt att medierna kan kritisera partier, makthavande och annat om en skandal eller likande dyker upp. Det är viktigt att vi blir förmedlade en realistisk och sann bild av vad som händer men vi vill också höra skandalens andra sida, varför den inträffade.        
     Eftersom att medierna idag högt skattar dessa pressetiska regler tror jag att de kommer helgas högt även i framtiden. Om någon medie skulle rata principen, inte respektera riktlinjerna lika högt och börja publicera hårt, kränkande och elakt material för att locka en större publik finns alltid risken att publiken bestämmer sig för att rata medien på grund av dess oetiska handlande. Tillföljd av att vi länge levt i demokratiskt samhälle där vi är relativt fria individer skulle vi starkt reagera på att någon tog ifrån oss våra rättigheter. Just på samma sätt som hur reglerna för att publicera korrekt material kan stjälpa, försvåra och kräva mer resurser i arbetet med att skriva material som ska publiceras sker det på flera sätt till både medierna och den stora massans fördel. Medierna riktar sig till större publik genom att skriva riktigt vilket de gör stora pengar till följd av trots utgifter på extra resurser. Likväl riserar de inte att bli stämda på höga belopp för att privatpersoner tagit mycket illa vid sig av publiceringar och känt sig kränkta. Om medierna började hänga ut och kränka offentliga personer i stor utsträckning finns risken att marknaden börjar klassas som barnslig och man lockar bara den publik som idag lockas av skvallerpress och "förnedrings-TV" likt dokusåpor och annat. Trots att denna underhållningslika bransch är stor så lockar den inte alls en lika bred publik som nyhetsrapportering gör, varken i press, tv eller radio. Medierna riskerar därför även på detta sätt att långsiktigt tappa publik och förlora resurser även om man kortsiktigt kan förutspå att skandaler och annat av offentliga personer kan vara attraktivt på marknaden.
     De pressetiska reglerna är mer lika riktlinjer än lagar till sin kakartär och jag tror att de kommer ha en lång framtid inom mediabranschen. Jag tror dock att det krävs att reglerna utvecklas i samma takt som marknaden för att alltid kännas relevanta och aktuella. Privatpersoner som tagit illa vid sig av en publicering i press kan alltid vända sig till Sveriges pressombudsman med sitt ärende. Likt detta finns alltid en ansvarit utgivare för tv- och radioprogram man kan vända sig till med åsikter, synpunkter och anmälningar. Men idag när många medier flyttas över på internet och internet även gett möjlighet till nya typer av medier bör reglerna utvecklas. Vi bör ha något likande en "nätombudsman" man kan lämna anmälningar gällande kränkningar på nätet till. Till exempel så har det under de senaste åren funnits mycket provokativa bloggar vilka hängt ut och kränkt flertalet offentliga personer. Om de pressetiska reglerna skulle gälla mer utbrett även på internet skulle näthatet som florerar bli klassat likt det hemska brott det faktiskt är och i många fall kunna reduceras ner i takt med grövre straff för gärningsmännen. Dessa regler skulle kunna gälla för alla skribenter på internet i och med att möjligheten  att kommentera eller skriva anonymt på internet är på väg bort. Många tidningar och andra medier har redan tagit bort möjligheten på grund av kränkningarna som gjorde avtryck i kommentarerna.
Kommentarer (0)

Kommunikationsprocessen

Publicerad 2013-12-16 14:23:38 i Allmänt,

På sociala medier likt Facebook är vi alla växelvis sändare och mottagare, ibland vill vi sprida ett eget budskap och ibland vill vi återkoppla och kommentera någon annans.
     Varje gång du skriver en Facebookstatus sprider du ett budskap till dina vänner, du blir då en sändare och alla dina vänner blir mottagare av ditt budskap, de du vill säga med statusen. På Facebook finns en kommentarsfunktion vilket gör det mycket enkelt för mottagarna att återkoppla och ge feedback på sändarens budskap. Bruskällor på Facebook kan handla om att du stavat fel så att innebörden av budskapet inte går fram tydligt till mottagaren. Det kan också handla om att det i text ibland kan vara svårt att uttrycka sig klart så att mottagaren verkligen förstår vad du menar, speciellt ironi, satir och liknande kan vara mycket svårt att få fram i skrivna ord. En annan bruskälla kan vara dålig internetuppkoppling hos mottagaren, kanske kan inte till exempel en bild som följde med ditt inlägg för att förstärka budskapet laddas och mottagaren missförstår din åsikt.
     Ett exempel på kommunikationsprocess på Facebook skulle kunna vara att du skriver en starkt rasistisk Facebookstatus och sänder då ett budskap kränkande mot  invandrare. Alla som ser dina ord blir mottagare av ditt budskap och du kommer förmodligen få ganska rejält med feedback på ditt inlägg. Många av dina vänner kommer att rasa över ditt budskap, deras återkoppling och feedback kommer att innehålla stark kritik mot dig och dina ord. Många kommer säkerligen också påpeka fördelar med invandring eller etiska och moraliska aspekter i att hjälpa andra som har det svårt. Alltså sprider många mottagare här ett eget budskap i den feedback de ger dig. De blir till sändare som vill sprida ett helt annat budskap än dig och alla som ser kommentaren blir till mottagare, alltså även du. Likväl om någon är mycket positiv till dina extrema åsikter och uppmuntrar dem i en kommentar, då har den mottagaren indirekt spridit budskapet att de är av samma åsikt. 
     Just på grund av denna möjlighet att enkelt kunna ge feedback på varandra och gömt spridda sitt eget budskap får många inlägg med "extrema åsikter" väldigt många kommentarer. Man vill ge feedback åt skribenten samtidigt som man vill sprida sina egna åsikter. Följden blir att andra som kommenterar efter även blir mottagare av ditt budskap och vill ge feedback på dig, man kan snart se kommentarer som riktar sig till tidigare kommenterare och kanske inte alls till den ursprungliga skribenten.
     På Faceook och andra sociala medier får man ta del av alla olika typer av budskap. Eftersom att du är fri att skriva nästan vad som helst på Facebook kan du just som sändare därför också sprida valfritt budskap. Det kan handla om vardagliga saker som att man gillar vädret just nu eller att man är för trött för hushållssysslor. Men man kan också sprida reklam i sina budskap genom att skriva gott om till exempel en produkt. Detta blir speciellt tydligt och starkt när en kändis sprider ett sådant budskap, man lystrar extra till opinionsbildare man känner någon personlig samhörighet med vilket man kan göra med en kändis man tycker om. Det är just därför det har blivit en stor marknad för företag att bloggare och andra människor aktiva och välkända i sociala medier produkter, så de kan sprida positiva budskap om den till hela sin publik (mottagarna). 
     Man kan också som tidigare nämnt sprida provokativa budskap på nätet, kanske politiskt, rasistiskt eller till exempel kvinnoförnedrande likväl som man kan sprida feministiska och mycket etiska budskap om hur vi lever i en global värld för alla. Just på senaste tiden har man sett en mycket positiv trend i att många människor bestämmer sig för att stå upp för rättigheter för människor som tidigare varit utsatta i samhället. Det har skapats många till exempel feministiska användare, kanske till större del på twitter än på facebook, som vill belysa för unga kvinnor om vilka rättigheter de har och vilka kränkningar som är långt i från okej. Det sprids också mycket positivt om invandring vilket är till fördel för att forma ungas åsikter till tolerans och kärlek till alla människor, oavsett ursprung. 
     Denna typ av internet trend där man sprider etiskt och moralist "rätta" budskap där man står upp för varandra istället för att trycka ner är en mycket positiv tidsålder i sociala medier. För bara några år sedan såg trenden helt annorlunda ut, de bloggare och sändare som spred mest provokativa budskap lockade störst publik. Klimatet var mycket hårt samt elakt och många människor framträdande och välkända i sociala medier kränkte och gjorde narr av varandra. Jag tror till stor del att det är interaktiviteten som skapat denna nya trend. För bara några år sedan var vi som privatpersoner inte alls lika aktiva med att sprida åsikter, synpunkter och så vidare på internet. Idag är vi aktivare än någonsin och aktiviteten spås öka ytterligare i framtiden. Detta ger plats för åsikter och budskap som inte skrivs för att locka tusentas läsare till exempelvis en blogg utan budskap som skrivs av en sändare för att visa mottagarna (ofta sändarens vänner) vart man står i en fråga som kan vara allt mellan politisk och vardaglig. Jag tror att "kändisarna" inom sociala medier har snappat upp denna gemytligare stämning på nätet och många som tidigare provocerat har lagt till en mycket trevligare ton i sina kanaler. Jag tror även att vi som publik har större krav på de twittrre, bloggare och vänner vi följer på sociala medier, detta grundare jag på att de som tidigare provocerat sig till enorma läsarsiffror idag ligger ganska långt ner på listan "mest lästa".
     Facebook och andra sociala medier har kommit att spela en mycket stor roll för människor i Sverige. Dels är det underhållning vi inte kan vara utan, vi vill kunna se vad våra vänner gör, läsa deras åsikter och titta på deras bilder. Men jag tror också att användandet av sociala medier har kommit att spela stor roll för vårt självförtroende. Vi vill bli bekräftade på det vi gör och beundrade i andras ögon. Vi kan lägga ut en bild eller en status om allt vi klarat av på en dag eller en fin bild på vårt hem, vi vil spridda ett budskap likt "titta vad duktig jag är"  eller "kolla vad fint jag gjort" och vi söker feedback och kommentarer som bekräftar vårt budskap. Sociala medier har även blivit som ett verktyg för oss att kunna delta i den politiska debatten på ett enkelt sätt. Vi kan sprida budskap och åsikter  vilka snabbt når ut till väldigt många. En del menar att det ökade användandet av sociala medier gjort människor mer ovilliga att delta i "riktiga" demonstrationer, protester och liknande, detta för att vi idag tycker vi gjort "vårt" genom att sprida vårt budskap på sociala medier.
     Jag tror dock personligen att sociala medier mest för gott med sig. Vi kan umgås med långväga vänner, ta del av reklam och åsikter, sprida egna budskap och delta i debatter. Speciellt unga människor uppväxta i denna tidsålder där sociala medier varit mycket aktuella är som experter på att leva i detta informationsflöde. Vi blir naturligt ganska källkritiska och lär oss "känna igen" reklam, gömda åsikter och så vidare ganska lätt. Vi är också vana att ta del av mycket information vilket gör att vi kan sovra i materialet och på så sätt kunna forma en egen åsikt, vi är inte speciellt lättlurade och tror på allt vi läser. Om man är källkritisk på internet har vi oändliga möjligheter att ta del av extremt mycket material, vi kan läsa på och ta del av otroligt många människors synpunkter och åsikter och därefter forma en egen åsikt. Om man tar sig tid att söka brett har man alla möjligheter att få se alla sidor av ett fenomen, åsikt, offentlig person eller liknande. Sociala medier belyser även nyheter väldigt brett genom olika personer, även det får människor att intressera sig mer och tänka längre. Jag tror att man genom sociala medier som privat person får ta del av en vidsynthet gällande politik, nyheter osv vilken man lätt går miste om genom objektiv nyhetsrapportering frånsett om man inte är mycket påläst inom ämnet. Därför tror jag att sociala medier spelar en stor och viktig roll trots en del brister redan idag, men att det kommer växa sig till en ännu större kanal för debatt och utbyte av budskap i framtiden.

    
Kommentarer (1)

Den svenska och internationella mediestrukturen

Publicerad 2013-12-12 12:20:00 i Allmänt,

Dagstidningar

Våra svenska dagstidningar ägs framförallt av några få mycket etablerade familjer vilka kontrollerar en stor del av marknanden. Framförallt pratar man om familjen Bonnier som styr över GT, DN, Dagens Industri, Expressen, Kvällsposten och Sydsvenska dagbladet. Familjen Hjörne är ockå väldigt relevant i sammanhaget då de äger Göteborgsposten men kontrollerar delägarskap i flertalet andra dagstidningar i, framförallt, Västsverige.
     Dessa två familjers koncerner svarar för runt en tredjedel av Sveriges dagstidningar och den resterande delen upplagor delas mellan sju andra mediekoncerner, Bonnier och Hjörne borträknat. Bonnier är stark etta på marknanden och kontrollerar den definitivt största delen av upplagorna medan det norska bolaget "Schibsted" inte ligger långt efter med både Aftonbladet och Svenska Dagbladet inom koncernen.
     Man kan tycka att den svenska marknaden domineras av enorma aktörer vilka inte bara styr i tidningsbrancshen utan även andra delar av marknaden. Ett exempel är just Bonnierkoncernen som har en omfattning av 175 olika företag i sin verksamhet inom både tidningar, tidskrifter, Tv och film. Riskerna blir att innehållet kan bli likvärdigt och inte speciellt varierat då ägarna ser vilka typ av ämnen som säljer och börjar därför springa efter samma boll. Det är vinstdrivade företag vi pratar om och deras största intresse är att nå ut till bred publik och på så sätt göra stora intäckter. Att innehåller konvergerar på det här sättet handlar inte om enskilda händelser som till exempel ett inträffat politkermord som berör hela Sverige, utan vi pratar om hur medier "väljer ut" speciella internationella konflikter och rapporterar bara kring dem medan andrakrig kan gå obemärkt förbi. 
     I norden är vi mycket flitiga medieanvändare och vi har tillgång till många olika tidningar även om antalet sjunker. Distrubtionen av tidningar verkar, trots många hinder, klara att nå ut till hela rikena inom rimlig tid.Vi ser en trend i att ägarna koncentreras till färre men större och mer etablerade aktörer. En fördel med detta är att de tidningar som finns blir påkostade, har gott om resurser och alla möjligheter till att kunna levera bra och utvecklade nyheter där de inte i samma mån behöver ta hänsyn till ekonomiska begränsningar. En nackdel är att innehållet kan bli likvärdigt som tidigare nämnt men man riskerar också att sluta satsa på små lokala redaktioner och på så sätt tappa publik. Vi människor har en tydlig tendens att starkt intressera oss för saker i vår närhet, drar man ner för mycket på lokaltidningarna och låter färre redaktioner täcka större geografiska områden finns alltid risken att man tappar den lokala känslan som lokar läsare.
     Vi ser också att landsgränserna börjar suddas ut mellan länderna i Norden och vi skapar något som liknar en nordisk ägarkoncern av dagstidningar. Dels då de norska företaget "Schibsted" börjat etablera sig i Sverige och dels då flera svenska bolag börjat köpa aktier i norska dagstidningsförlag.
      Även i övriga Europa syns tydligt hur ägandet utformas, både nu och i framtiden. Varje Europeisk dagstidning ägs av en etablerad mediekonsern som dessutom i allt större utsträckning tenderar att vara internationell. 
     USA är inget land som avviker från det tydliga mönster rörande  att dagstidningarna ägs av stora koncerner. ma samlar medierna i stora ägargrupper och Amerikas tio största tidningsgrupper kontrollerar en tredjedel av dagspressen. Precis som i likhet med övriga världen är just dagstidningarna i USA bara en del av de etablerade aktörernas verksamhet. Ägarna är flermediegrupper som mycket ofta kontrollerar delar av marknaden inom alla områden. 
     I utvecklingsländer är antalet dagstidningar mycket lågt och inte en etablerad vara på marknaden.  Ämnena tidningana tar upp är ofta långt i från Indiens enkla vardag vilket då inte alltid intresserar befolkningen. Många har även läs- och skrivsvårigheter så tidningen blir framförallt en lyxvara för dem med utbildning och ekonomi. Det är däför inte speciellt lönsamt att driva en tidningsredaktion och därför finns ännu inte en markad som lockar jättarna inom medieindustrin i utvecklingsländer.
 
Dagstidningar är en verksamhet som blivit mycket drabbad av den tekniska utvecklingen vi har idag. Antalet läsare av papperstidningar skjunker drastiskt samtidigt som gratisläsarna av internettidningar blir allt fler. Nättidningen har sedan 2008 ökat med 3% medan läsarna av papperstidningar minskat med 4%. För att överleva denna utveckling tror jag att fler tidningar kommer att behöva ta betalt för sina tjänster på internet. Lösnummer och premenationer/abonnemang är dagstidningars största inkomstkälla frånsett annonspengar, resurser de inte kan vara utan. Framtiden spås vara fortsatt tekniskt och därför krävs det att tidningarna satsar stort på en hållbar internettjänst. jag tror vi kommer se fler system likt aftonbladets vilka har mycket gratis nyheter att dela sina läsare men de betaldande läsarna får genom en plustjänst tillgång till extra intressant material och exklusiva intervjuer.  
     Jag är osäker på om plustjänsterna idag drar in lika mycket pengar som lösnummerförsäljning och premuntationer tidnigare gjort. Vi har idag tillgång till så extremt mycket nyheter genom tidningar, TV och radio att många kan känna sig "nöjda" utan att kanske betala extra för en tidning eller utökad nyhetstjänst. Jag tror att det är smart att göra likt MVT gjort och låta sina läsare betala för att kunna läsa deras tidning i sin helhet, precis som pappersupplagan, fast digitalt. Då kan man få en ökad läsarkrets i och med kanske ett något lägre pris kan erbjudas pågrund av att pappersavgifter och affärernas mellan avgifter kan reduceras. man underlättar också för att fler ska kunna få tag i tidningen på ett enkelt sätt vilket ofta bidrar till fler kunder. 
     Om den tekniska utveckling håller i sig och kanske även ökar ytterligare i framtiden tror jag att vi kan behöva lagstifta om detta. Ingen tidning vill vara först med att reducera mer och mer av sina gratistjänster på grund av att de är konkurrerande bolag men kanske kommer detta bli nödvändigt om vi vill bli tilldelade kvalitativa nyheter. en tidningsredaktion utan ekonomiska resurser är en ohållbar verkamhet vilken snart kommer att bli nerlagd. Vi riskerar på så sätt en framtid med färre större tidningar som täcker ett större geografiskt område, alltså färre lokaltidningar även om de idag verkar vara mycket populära. Lagstiftar vi om hur mycker material som får läggas ut till ickebetalande underlättar vi för våra dagstidningar att kunna ta betalt för sina tjänster och på så sätt överleva.
     Angående hur tidningarna kommer att ägas både internationellt och nationellt förmodar jag att de stora jättarna inom medieindustrin snart kommer att kontrollera ännu större delar av marknaden. Marknaden kommer likt idag bestå av några få stora koncerner eftersom att det är det enda ekonomiskt hållbara. Små företag kommer ha svårt att mäta sig med de stora och kommer därför tjäna på att bli uppköpta och jobba under koncernen. De bolag med många medier i sin verksamhet har också en klar fördel genom att kunna låta sina medier konvergera. I deras verksamhet kommer de kunde erbjuda läsara att läsa både böcker och tidningar på nätet likväl som i de ursprungliga versionerna. Något som kommer vara mycket svårare för de mindre bolagen vilka på så sätt inte kommer att nå ut i samma utsträckning.
 
 
Tidskrifter
 
Likt dagstidningspress ägs även tidsskriftssektorn av stor mediekoncentrationer. Här är jättarna ännu mer utbredda och tre stora aktörer dominerar nästintill marknaden fullständigt. Den nordiska typen av marknad man kan börja ana i dagstidningarnas ägarframtid är i tidsskifternas verkasmhet redan utvecklas och mycket etablerad. Även här är svenska Bonnierkoncernen det allra mest etablerarde och framgångsrika bolaget. Bonnier AB kontrollerar även marknaden i övriga norden samt Frankrike genom dotterbolag.      Inte långt efter på listan över etalblerade ägarkoncentrationer inom tidskriftsbranchen kommer danskäga "Svenska Aller AB" vilket då tydligt visar på hur våra landsgränser börjar suddas ut inom ägande av medier. Även i utlandet ägs tidksifter likt dagstidningar av stora mediekoglomerat vilket de spås fortsätta med även i framtiden.       Som jag tidnigare nämt är jag säker på att vi inom både tidsskrifts- och dagstidningspress i framtiden kommer ha en marknad helt dominerad av stora mediekonglomerat. Konglomeraten kommer att växa sig ännu större internationellt och längre fram kommer antagligen några få aktörer kontrollera hela världsmarknaden. Det kommer att vara totalt omöjligt för mindre bolag att kunna utveckla annonser och annat likt de stora koncernerna med nästintill oändliga resurser. Vad som kommer att bli konglomeratens utmaning är att ändå bevara den stora marknad och efterfråga som finns på specielisterade tidksrifter inom speciella ämnen och likande. Tidskrifter från ogransisationer, föreningar och specialisttidskrifter likt till exempel facktidningar kommer självklart alltid finnas bevarade då deras mål inte är att locka så bred pulik som möjligt utan snarare att "samla" sina medlemmar och berätta om det i världen som rör eller kan påverka just dem inom deras arbete eller intresse.      Jag tror också att man i framtiden kommer att statsa mer på utvecklingsländerna och utveckla makrkaden där dessa länder är nästan helt utan marknad idag så genom att satsa stort kan man bli nästan ensam kontrollerande aktör och tjäna mycket. Det gäller dock att komma nära det typ av liv och visioner som finns i de enklare och fattigare länderna för att kunna intressera publiken. Vilket kan bli en umaning då livet i utvecklingsländerna är mycket olikt vårat i väst.         
 
 
Kommentarer (1)

Nätkärlek

Publicerad 2013-10-17 17:42:00 i Allmänt,

Jag tycker att grundandet av sajten nätkärlek, ett forum för att sprida anonym kärlek på internet, är ett fantastiskt intativ. Fenomet nätkärlek uppstod som en motsats till det allt mer utbredda näthatet och ska, om inte minska näthatet, så i alla fall balansera upp det med ökat spridning av kärlek på internet. 
     Grundaren för webbsidan, Jesper Eriksson, berättar att genomslaget och användandet varit mycket stort vilket jag tycker tydligt påvisar att detta är en satsning som behövs. Eriksson kom på idén i samband med uppdrag gransknings dokumentär om näthat vilket jag även tror gjorde att nätkärleken fick ett stort genomslag. Det låg rätt i tiden att införa ett motstånd mot det hemska, det som så många tog så illa vid sig av. Vi människor fick ett konkret bevis på att kärlek behöver spridas på nätet just eftersom hatets utbredning är så stor. 
     På sajten får man läsa en uppsjö kärlek- och vänskapsförklaring samt andra typer av brev där man höjer läsaren. Man kan på ett enkelt och anonymt sätt maila dessa till någon man tycker om eller någon man vill ge en uppmuntran. Jag gillar idén att man kan skicka både till personer i ens närhet men också till offentliga personer som till exempel journalister eller en programledare på tv. Jesper Eriksson säger själv i en intervju att denna nätkärlek kan väga tyngre än de näthat offentliga personer tvingas utstå. Han anser att skickad nätkärlek och uppmuntran kan ge den drabbade personen ny kraft och energi inför sitt arbete trots hoten och kränkningarna.
     Jag har själv sett spår av nätkärlek på internet, då speciellt på twitter. Dock har jag inte riktigt uppfattat att det fanns en sajt bakom hashtaggen och hur utbrett detta va. Enligt grundaren till anonymnätkärlek.se är hashtaggen #nätkärlek någonting som senare skapats, som ett komplement till sajten, av en anonym twitteranvändare.
     Jag finner det väldigt värmande att se människor ta dessa initiativ och senare även se att privatpersoner "hakar på" och sprider budskapet. Det är också väldigt rörande att se att det sprids till något ännu större genom att någon eldsjäl skapar en hashtagg om ämnet på twitter för att nå ut till en ännu bredare målgrupp.
     Eftersom att jag själv inte riktigt hängt med och uppfattat denna kampanj och satsning ska jag genast börja använda mig av #nätkärlek på sociala medier. Jag har redan varit inne på anonymnätkärlek.se och spridit kärlek via det forumet, gör det du också!
 
 
 
 
 
 
Kommentarer (0)

Män som näthatar kvinnor

Publicerad 2013-10-17 11:36:00 i Allmänt,

När jag ser Uppdrag gransknings dokumentär om det utbredda näthatet mot kvinnor fylls jag av en enorm ilska, äckeln och förtvivlan. Jag blir arg på att några män ute i vårt samhälle tycker sig ha rätten att skrämma och hota dessa kvinnor, just därför att de är kvinnor och därför att de har ett offentligt arbete.
     Jag blir också rädd, förtvivlad, arg och otroligt äcklad av att de extremt sjuka män som skriver dessa hotande texter kanske uppfattas som "normala" och lever "normala" liv, utåt sätt. Människor som bär tankar liknande de vi fick upplästa för oss i filmen är psykiskt sjuka och behöver psykiatriskvård snarast möjligen. Att ha dessa sjuka fantasier inom sig är sjukt nog men att också ge utlopp för dem genom att skriva ner dem och skicka dem till vederbörande kvinna är ett brott man ska straffas hårt för.
     Jag tror att det är just kvinnor som drabbas just därför att många män traditionellt ser oss som svagare och lägre stående än dem. Förr gjorde inte kvinnor karriär på de sätt som idag är vanligt såväl som att man sällan hittade kvinnor på högre poster i samhället. Männen som hatar och vill trycka ner kvinnorna på det här sättet gör antagligen det för att de anser att kvinna i fråga fått för mycket makt och nu står över honom själv. Alltså män som inte kan utveckla sitt perspektiv från dåtida till nutida och har svårt att acceptera att ha en makthavade kvinna med starka åsikter i samhället.
     Att offentliga kvinnor blir speciellt utsatta är ett resultat av att de är lätta att få tag i och att de når ut med tankar och åsikter till en stor publik. Männen som utför dessa kriminella handlingar ger antagligen utlopp för allt sitt kvinnohat på den utsatta kvinnan. 
     I väldigt stor utsträckning är det kvinnor med starka åsikter inom feminismen eller politiken som drabbas av näthat. Detta är troligtvis en följd av att mannen känner sig "satt på" av kvinnan och måste trycka ner henne till där han vill att hon ska vara , under hans kontroll. Att hoten ofta är kraftigt sexistiska och även riktade till kvinnans familj gör dem ökat obehagliga och otäcka för kvinnan att ta imot. Deta är alltså genom denna rädsla mannen tycker sig ha fullkomlig kontroll över kvinnan vilket han också troligtvis har, i alla fall för en stund, just eftersom att skräcken kommer att påverka den utsattes liv.
     Näthat är inte bara ett brott med förödande konsekvenser för den utsatte, utan också ett hot mot vår demokrati. Vi har n ytrrande- och en tryckfrihet som lagstiftat gör ordet fritt men hur länge till när de som gör sina röster hörda skräms till tystnad. Jag tror att man som offentlig person redan idag tänker till flera gånger innan man uttalar sig i känt känsliga ämnen. Hur kommer då framtiden se ut om vi låter detta fortlöpa?
     Endast de modiga kommer att våga delta i debatten och priset de kommer att få betala blir högt i form av hot och kränkningar. Frågan är hur änge dessa offentliga personner orkar innan de tystar sig självla i frågor de egentligen brinner för till förmån för ett tryggt liv. Vi måste snabbt förhindra att en handfull sjuka människor skrämmer våra oponionsbildare till tystnad och därmed för vår demokrati tillbaka i utvecklingen. Vi som privatpersoner idag behöver höra många röster, synpunkter och tankar för att kunna skapa oss en realistisk världsbild och kunna forma en egen åsikt. Det är en möjlighet demokratin skapat vilken nu hotar att minska i framtiden. Detta i likhet med vad Maria Arnholm och Birgitta Ohlsson skriver i artikeln Näthat mot kvinnor ett demokratiproblem, publicerad i Expressen (130725, http://www.expressen.se/debatt/nathat-mot-kvinnor-ett-demokratiproblem/)  "Deras hat begränsar och deras förföljelse leder till självcensur. Perspektiv uteblir och åsikter blir aldrig hörda"                                                                                                                                                                                                                                                                                                          
 
Kommentarer (1)

tidig intnernetanvändning

Publicerad 2013-10-10 11:56:00 i Allmänt,

Disskussionen och debatten kring att internetsurfandet skjunker i åldrarna har varit stort. Man dissuterar kring varför barnen ska spendera tid framför olika typer av skärmar och vilka följder det får, negativa som positiva.
     Personligen tycker jag inte det är konstigt att vår kraftigt ökade internetanvändning smittar av sig även på våra barn. Om ett barn städnigt ser sina föräldrar framför datorn eller med näsan i en samartphone är det ganska självklart att de blir nyfikna och vill göra likadant. I likhet med TV:n och DVD-filmen är en surfplatta eller en dator också antagligen en fantastisk barnvakt föräldrar gärna tar till när orken och tålamodet tryter. 
     Man har, för att minska antalet små barn på internet, disskuterat möjligheten att införa en åldersgräns för internetanvändning. Jag tror inte att detta är rätt väg att gå. Facebook har åldersgräns vilken man lätt kommer förbi genom att fylla i falsk födelseår och hur ska man kunna kotrollera åldern på dem som surfar på nätet? Jag tror istället att det är viktigt att föräldrar vågar vara föräldrar och ta ansvar för sina barn. Som vårdnadshavare har man rätt att bestämma hur stor del av dagen barnet ska spendera framför skärmar som tv-apparater och surfplattor. Tycker man att det är ett problem i familjen kan man införa tidsgränser eller andra löningar. Det viktigaste av allt tycker jag är att man har koll på vad barnet gör , vilka sidor de besöker och klimatet kompisar emellan på sociala medier. Jag tycker också att man ska säga ifrån till sitt barn om de vill besöka sidor de inte har åldern inne för. Man inför åldersgräns på vissa sidor av en anledning, till exempel så bör man ha en värdegrund och veta tydligt hur ord kan såra innan man börjar använda sociala medier där man själv ska uppdatera statusar eller liknande. Lär man barnen att skilja på rätt och fel tidigt samtidigt som man som föräldrer behåller kontrollen tror jag vi kan reducera mycket av de kränkningar barn formodligen utsätts och utsätter andra för mot bättre vetande.
     Jag tycker alltså det är fel att införa nolltolerans mot barn på internet. Dels för att det finns mycket bra och lärorikt material för dem att ta del av på internet och dels för att vi lever i en väldigt digitaliserad värld barnen behöver ha förberedelse för.
     Jag tror att man med föräldraansvar kan minimera riskerna för att barnen skulle ta skada av att surfa på internet. Respektera de åldersgränser som redan finns, veta vad barnen gör på internet och tidigt lära dem vad som är ett bra respektive dåligt beteende på nätet. På så sätt kan vi skapa ett framtida gott internetklimat.
Kommentarer (0)

Egna reflektioner till näthat

Publicerad 2013-10-09 10:50:23 i Allmänt,

Näthat är ett relativt nytt fenomen och har skapats till följd av att vi börjat spendera så mycket tid på nätet. Näthat är hot, förtal eller kränkningar mot en speciell person, grupp eller liknande man skrivit över nätet. Hatet kan framföras i till exempel ett mail, en kommentar eller status på facebook. Näthatet blir mer och mer utbrett och allra kraftigast blir offentliga kvinnor drabbade. Hatet finns i kommetarer på deras bloggar, hoten kommer i mail eller med brev på posten och innehåller ofta sexistiska anspelningar eller hot mot familjen. De som utövar hatet väljer ofta just sådana här speciellt känsliga och obegahgliga ämnen. Det är också mycket vanligt att man benämner, framförallt kvinnor, med grova och kränkande könsord.
     Jag tror, som tidigare nämnt, att näthatet växt sig större på grund av att vi numera befinner oss till allt större del på internet. När många männsikor flockas på samma ställe finns det alltid de som inte kan sköta sig eller de som har extrema synsätt eller åsikter, om till exempel kvinnor eller något den utsatte skrivit om. Jag tror också att det kan vara enklare att vara oempatisk och elakt anonymt på internet än i vekligheten. Detta för att man aldrig behöver se reaktionen hos den man gör illa, man behöver aldrig känna rädslan eller sorgen själv. Jag är rädd att det kan vara lätt att leva någon form av "dubbel-" eller "låtsasliv" på intenet. Man kanske är en helt normal människa på utsidan och i vardagslivet men på intenet vill man på något sätt leva ut en inre ilska. Vilket man tycker man får utlopp för genom att kränka, förtala och hota på nätet. Man kan tycka att det är ett milt sätt att söka utlopp för ilska på då ingen fysikst far illa. Men detta är ett brott och psykist mår de som utsätts för näthat otroligt dåligt. De lever med en konstant stress och rädsla då de inte kan veta om den som hotar menar allvar eller inte. 
     Jag tror även att barn är en grupp kraftigt utsatt för näthat men att mörkertalet kring det är stort. Barn idag får tillgång till internet och sociala medier i väldigt ung ålder. Så ung ålder att de inte än har utvecklat empati och medlidande, de har helt enkelt inte än lärt sig att betee sig som man bör. De lär sig då inte heller av sina misstag att säga elaka saker då de aldrig får se att personen i fråga blir sårad. Alltså tror jag att barn, mot bättre vetande, är en grupp som utsätter varandra för näthat och kränkningar på internet. Jag tror dock inte att detta är en väldigt belyst form av näthat eftersom att det utsatta barnet kanske skäms över mobbningen, vågar inte berätta och går istället omkring och bär på smärtan ensam.
     För att minska näthatet tycker jag att straffen för denna typ av brott bör skärpas. Man gör en person mycket illa genom näthat och jag tycker att det ska framgå när man ska åtala dessa brottslingar. Jag tycker också att polisen ska tillsätta en grupp eller avdelning som arbetar med de här brotten. Detta då många av dessa incidenter i nuläget verkar rinna dem genom fingrarna, alla fall enligt Kalla Faktas dokumentär om näthat från i våras.
     Jag tror också att det hjälper att belysa detta ämne i medier, verkligen påvisa hur otroligt illa de utsatta personerna far av kränkningarna och hoten. Jag tror iallafall att vissa av de som utför hatet kan backa och känna skuld vilket iallafall reducerar antalet brottslingar något. En baksida av detta skulle kunna vara att en annan del av dessa sjuka människor skulle njuta av att se hur deras handlingar förstör liv.
     Blondinbella, en offentlig och fuktig kvinna som blivit kraftigt utsatt för näthat, skriver i sin blogg att de obehagliga breven minskat markant efter Kalla Faktas dokumentär.
     Jag tror också vi skulle kunna ge våra barn en angenämare upplevelse av internet ifall vi ser till att vara föräldrar och har kontroll över vad de gör uppkopplade. Jag skulle också vilja att alla föräldrar ständigt påvisar vikten av att visa hänsyn, medlidande och empati för andra.
 
 
 
Kommentarer (0)

Kommunikation

Publicerad 2013-09-21 15:13:47 i Allmänt,

Vi människor är kommunicerande varelser och kommunicerar på ett eller annat sätt ständigt. Utan kommunikation skulle vårt sociala samspel inte finnas och vi skulle inte klara av att leva i det samhälle vi skapat. Varje gång du pratar med en kompis, ringer din mamma, skickar sms, mailar eller uppdaterar facebook har du kommunicerat. Du har spridit ett budskap som någon annan mottagit och man behöver inte fundera länge för att inse att detta gör vi hela dagarna och hela tiden.
     När vi kommunserar använder vi kommunikationsprocesser vilka jag redan varit inne på tidigare. En sändare vill sprida ett budskap till en mottagare och responsen mottagren ger på budskapet kallas för återkoppling. Detta kan ske i enkel kommunikation där du smsar någon ny information till din kompis och din kompis blir förvånad och återkopplar på budskapet/information genom att skicka ett sms tillbaka där hon frågar om du är säker eller liknande. Det är dock långt ifrån bara när vi pratar som vi blir överrösta av budskap, böcker, filmer, spel, reklam och serier är fulla av budskap du ständigt tar i.
     Vi kommunicerar verkligen oavbrutet och frågan är om vi verkligen någonsin inte gör det. Så fort vi är ensamma tänker vi och resonemangen inne i vårt huvud är kommunikation vi för med oss själva. Den enda gången vi inte skulle kommunicera skulle alltså vara när ingen vill nå oss med information eller ett budskap och när vi inte tänker. Den enda gången jag kan komma på då vi inte tänker skulle kunna vara vid djup meditation där vi går långt in i oss själva och bara lever i nuet. Det är kanske inte många av oss som återkommande gör detta vilket alltså betyder att vi kommunicerar oss igenom hela livet. 
     Man hör ju själv att det låter arbetsamt och stressande att kommunicera hela livet och därför kan man ju välja att dra ner på det då och då. Resonemang med oss själva gör oss inte stressade på samma sätt så att bara rikta in oss på dem i korta stunder och stänga av internet ibland kan nog vara hälsosamt. Och vill man pröva att leva en stund utan någon som helst röst i huvudet kan man försöka att totalt stänga av sina tankar och bara leva i nuet, man inser nog fort att det kräver en enorm ansträngning.
 
Stereotyper
Vi människor har alltid haft fördomar mot andra och gillar att dela upp människor i fack. Jag tror att detta är ett beteende vi för stunden mår bra av men gör vi fel i vår sortering kan vi ge oss själva förödande konsekvenser. 
     Vi människor är organiserade till vår natur och gillar att sortera och lägga i olika lådor. Se bara på hur vårt språk är uppbyggd, mängder av ordklasser och regler så vi tydligt ska veta vilka ord och meningar som hör till vilken grupp. Samma sak gäller även människor, vi vill veta vilken grupp någon tillhör och jag tror att orsaken är att vi tydligt vill veta innan vad vi kan förvänta oss av denna människa. På samma sätt som vi öppnar stumplådan och vill vara säkra på att det ligger strumpor i den, vill vi kunna träffa en norrman och vara säkra på att han ska vara glad.
     Det finns mängder av stereotyper i vårt samhälle. De bygger på fördomar och vi blir hela tiden påminda om hur våra stereotyper ska se ut eller bete sig som ett resultat av att media ständigt spelar på dem. Norrmän ska vara glada, överklassen snobbig, bönder töntiga till sitt sätt och affärsmän ska kunna gå över lik. Medierna använder antagligen dessa för att skapa identifikation till karaktärerna för att lättare kunna väcka känslor hos tittaren eller läsaren. Det finns även program, som tillexempel solsidan, som fullt ut spelar på stereotyper för att skapa igenkänningshumor. Man ska känna igen någon i sin närhet i karaktärerna och därför tycka att det är roligt. Solsidan har blivit utnämnd till bästa humorserie flera år i rad så visst funkar detta och visst tycker vi det är roligt. 
     Det vore ju väldigt smidigt om man kunde dela upp alla man möter i ett fack, veta exakt vad som var typiskt för denna människa och hur personen skulle bete sig i alla situationer. Dock är inte detta möjligt då människor är komplexa och kan förändras snabbt. Det är lätt för oss att bli besviken på någon för att den inte var exakt som vi trodde, vilket alltså är något negativt skapat av stereotyper. En annan negativ följd av att döma för fort är vad vi säkert går miste om. Genom att döma någon för att vara si eller så och sedan inte vara öppen för dem andra intrycken kan leda till att vi låter en person gå obemärkt förbi oss, någon som på grund av många andra bra sidor skulle kunna bli till exempel en god vän till oss.
     Trots att det är helt omöjligt att dela upp människor i fack försöker vi ständigt och jag tror att trygghet infinner sig när vi tycker att vi vet exakt var vi har någon. Självklart kan det också finnas många fördelar med att veta vad som är typiskt och utmärkande för någon. Om inte annat när vi ska köpa en present eller välja våra ord vid till exempel en diskussion. Men vi ska komma ihåg att inget är skrivet i sten och att alla kan ändra sig och snart behöva förflyttas till ett annat fack.
 
 
Kommentarer (3)

Offentlighetsprincipen

Publicerad 2013-09-21 14:22:20 i Allmänt,

Offentlighetsprincipen är unik i Sverige och innebär att alla svenska medborgare, såväl privatpersoner som journalister, är tillåtna att ta del av myndigheters offentliga handlingar. Så gott som alla handlingar, utredningar och beslut som fattats inom bland annat departement, kommuner och domstolar är offentligt för allmän beskådan.
     Denna rättighet används sällan av privatpersoner med desto rikligare av journalister. Utan offentlighetsprincipen skulle vår nyhetförmedling inte alls vara lika snabb, omfattande och demokratisk som den är idag. Det skulle vara mycket svårt och ta enormt mycket mer tid för en journalist att gräva fram information eller få tag i nyckelpersoner än vad det gör idag. Ett försvinnande av offentlighetsprincipen skulle drabba oss medborgare negativt, vi skulle inte alls vara lika belysta och ha "kött på benen" för att skaffa oss en åsikt gällande politik eller vissa incidenter. Väldigt mycket av vad som hände inom myndigheterna skulle aldrig nå oss medborgare och bilden av hur vi skulle se på vårt samhälle skulle vara väldigt felaktig. Vi skulle inte bli varse problem eller klyftor i samhället på alls samma sätt och risken finns att vi tycker att vi har ett fullt fungerande samhälle utan speciellt stora brister att kämpa för även fast den verkliga bilden är annorlunda. Myndigheterna skulle också kunna välja att använda en form av censur i sitt arbete och endast lämna ut information i fall där de handlat korrekt. Vi skulle inte alls få stöta på samma kritik mot myndigheter och även där få en felaktig bild av hur verkligheten ser ut.
     Jag tror alltså att det är väldigt viktigt och bra att vi har offentlighetsprincipen i Sverige. Utan den skulle vår nyhetsförmedling få ta fler steg tillbaka i utvecklingen. Den skulle trots all snabb teknik bli långsam då journalisterna skulle få svårt att få grepp om nya händelser. Vi skulle inte som medborgare veta exakt vad som hände i vårt land tillskillnad från vad vi gör nu. Jag tror också att vi skulle leva med en felaktig bild av samhället vilket skulle få stora konsekvenser för politiken. Att ta bort en lag som offentlighetsprincipen skulle alltså stoppa vårt lands utveckling rejält och till och med tvinga den bakåt. 
     
Kommentarer (51)

Nyhetsförmedling

Publicerad 2013-09-21 13:51:00 i Allmänt,

Man kan anse att det är journalister, redaktörer och andra portvakter som bestämmer vad som är en bra nyhet och vad som platsar i stora uppslag och extra sändningar. Det är ju dem som bestämmer vad som ska visas och var de ska lägga sina resurser men tänker man ett steg längre inser man snart att alla som arbetar med media snabbt rättar sig efter vad den stora publiken vill ha och intresserar sig för. Nyhetsförmedlingen vill nå ut och engagera många och rättar i många fall kappan efter vad vi i den stora massan eterfrågar.
     Jag läste precis ett blogginlägg skrivet av en förkrossad förälder vars barn lider av en diagnos och därför blivit placerad i resurskola. Kommunen vill nu skära ner och minsta bidragen till dessa skolor vilket i långa loppet kommer innebära att skolorna lägger ner och barnen, som egentligen är i behov av enormt stöd, kommer att bli utplacerade i vanliga skolklasser. I samband med att föräldrarna blev upplysta om denna, för dem, mardröm skedde flera incidenter på internatskolan Lundsberg vilket ledde till att skolinspektionen stängde skolan med omedelbar verkan. Mediepådraget kring nedläggningen var mycket stort och varje dag fick man se och läsa om förkrossade elever som inte önskade annat än att ha sin skola kvar. Mamman som skrivit blogginlägget ifrågasätter då den stora rapporteringen kring Lundsberg när hennes eget barn skulle ligga på skolgården och gråta precis lika mycket om deras resursskolor skulle försättas i konkurs. Hon frågar var journalisterna är och hur de överlägger som inte slår upp detta, till synes allvarligare, nedläggningshot lika stort.
     Jag kan förstå att denna mamma blir upprörd över att mediepådraget kring resursskolornas negativa framtid blir mindre än nedläggningen av Lundsberg. Detta för att det värsta som kan hända en lundsbergselev är att få gå i kommunalskola medan hennes barn kanske inte alls klarar av att gå i vanlig skola och blir därmed av med hela sin framtid. Självklart är det allvarligare att barn blir berövade ett lyckligt liv än att elever som ändå klara av en kommunalutbildning tvingas till det. Med debatten kring nedläggningen av Lundsberg blev enorm på sociala medier vilket tydligt påvisar att det är en nyhet det bör rapporteras mycket kring. Alltså tror jag här att det är publiken som bestämt vilket nyhet som ska bli störst. 
     Anledningen till att Lundsbergs nedläggningen blev så stor tror jag var att åsikterna om internatskolor är skilda och starka. En del är på det klara med att internatskolor ska jämnas med marken och andra, i likhet med mig själv, tycker att man som familj får avgöra vilken skola man som elev ska gå i efter åsikt och, i detta fall även kanske, inkomst. När skolan då lades ner såg många det som en vinst medan andra tyckte att man kollektivt bestraffade en stor grupp elever för en mindre mängd personers vansinnesdåd. Starka politiska åsikter blandades in och man började prata om vårat nutida klassamhälle. Alltså blev händelsen till en enorm politiskdebatt vilket fångade mångas intresse.
     Jag tror också att nedläggningen av Lundsberg var något nytt trots att den inte var helt oväntad då skolan fick en tydlig varning redan i våras. Att skolor läggs ner på grund av kraftig mobbning, sexuella trakasserier och misshandel är ovanligt medan att kommunens vilja att dra åt svångremmen blivit "vardagsmat". Detta nya som pågick under kort tid fick hela vår koncentration och jag tror att vi alla hade en åsikt om nedläggningen, skandal eller helt rätt. Det var en sådan nyhet som fick stor plats till att snart bli ganska obefintlig och bortglömd. Eleverna skulle få börja i vanliga skolor eller söka platser på andra internat och snart var det inte en nyhet längre tills skolan fick tillåtelse att öppna sina portar igen.
      Däremot så är en resurskolas nedläggning en nyhet som kräver en längre rapportering och den väcker även den enorma reaktioner men ingen debatt i samma utsträckning. Lundsberg delade det politiska Sverige i två klyftor medan jag inte tror att antalet människor som skulle vara för att lägga ner en resurskola skulle vara särskilt stort. Skulle dessa skolor tvingas lägga ner skulle pådraget kring det bli exakt lita stort. Vi skulle få träffa föräldrar i rutan och i tidningen som fått sina drömmar, om att i framtiden ha ett barn med ett någorlunda lyckligt och normalt liv, bortspolade. Jag tycker att det är fel av den här mammas att ta medierapporteringen så personligt som hon gör. Om nedläggningshotet för resurskolorna blir verklighet kommer ett mediepådrag större än hon önskar att starta och det kommer att hålla i sig mycket länge. Hela Sverige kommer att involveras, knappt en av oss medborgare kommer att känna oss oberörda och var vi ska lägga våra sympatier är ganska självklart.
    Jag tror alltså att det behövs en ny och konkret handling eller incident för att få nyhets Sveriges oavkortade uppmärksamhet. De skriver för vår skull och visst har väl kommunens ständiga sparprogram börjat gå oss ganska obemärkt förbi ända tills vi märker att de börjar bli till verklighet och beslut verkligen tas. Det behövs en ganska stark gnista för att Sverige ska börja brinna.
 
 
Kommentarer (0)

Världens största krig är osynligt i medierna

Publicerad 2013-09-19 19:01:00 i Allmänt,

I atrikel "Världens största krig är osynligt i medierna", skriven av Håkan Lindgren och publicerad i Svenska dagbladet, riktas stark kritik mot dagens nyhetsförmedling. Man anser att medierna ger oss en  verklighetsuppfattning vilken inte är synonym med hur världen utanför ser ut. Till exempel är konflikten i Kongo vår tids mest dödliga krig. Denna konflikt har mördat mellan tre till fem milijon människor, inte bara till följd av bombningar och skjutningar utan också till följd av den misär landet drabbads av på grund av kriget. Trots detta påstår Lindegren i sin artikel att New York Times publicerat elva gånger fler artiklar om situationen i Irak- och Palestinaområdet än om Katastrof-nationen Kongo. Fördelningen av resurser ser också likvärdig ut i flera andra medier, under samma tid kom BBC ut med hela 53 gånger fler artiklar om Irak och Palestina än om det krigsdrabbade Kongo. 
     Varför en del väpnade konflikter blir till bättre nyhetstoff än andra är en svår fråga att svara på. Det verkar inte handla om antalet döda eller hur illa situationen ser ut eftersom att rapporteringen om Kongo nästan liknar små notiser jämfört med det stora pådraget kring Palestinaområdet, detta trots att Kongo på pappret har en värre konflikt med ett större antal offer.
     I artikeln hänvisar Håkan Lindgren till Virgil Hawkins, en man som genom en akademisk studie skrivit en bok med den skarpaste kritik någonsin riktad till dagens nyhetsförmedling. Enligt en av Hawkins teorier är det mycket omtyckt bland olika medieaktöer, hjälporganisartioner och regeringar att springa efter samma boll och satsa på rapportering och insatser kring samma konflikter och händelser. Man vill inte ödsla sina resurser på bortglömda konflikter där instresset falnat, då rapportering kring dessa inte dar till sig stor publik eller stort engegemang att hjälpa till att stötta. 
     En teori som många, även jag själv, ofta ser som en orsak att sätta i samband med varför en del incidenter växer sig större än andra är vår egen närhet till dem. Dels på en personlig nivå där jag tycker det är roligt att läsa om saker som sker i min närhet. Något nytt evenemang i min stad, att någon jag känner igen visas i rutan eller något som rör min ekonomi eller trygghet. Också på en nationell nivå där jag har starka band till mitt land och vad som rör Sverige i förhållande till världens andra länder tar alltid upp stor plats. Man har lättare att känna med de drabbade av massakern på Utöya i Norge än alla familjer i Syrien som varje dag tvingas de död på gatorna. Detta för att vi lättare kan identifiera oss med vad som är nära, med det som liknar oss och eller något vi själva upplevt. Dock slopar hawkin denna teori genom utalandet att vad som händer i en konflikt i något av världens länder ger internationella konsekvenser för alla länder. Till exempel så har situationen i Kongo haft starka kopplingar till Sverige, men inte har rapporteringen växt sig större här för det.
     Han tror inte heller att den bristande rapporteringen handlar om att Kongo skulle vara en för farlig destination att resa till. Detta för att journalister aldrig tidigare missat viktigta jobb just för att de varit rädda, de tar sig dit de vill ta sig.
     Istället menar Hwkins att det blir ointressant för medierna att rapportera om ett krig som inte har en tydligt god och en tydligt ond sida. Vi som publik vet inte var vi ska lägga våra sympatier och har svårt att få ett grepp om konflikten. Detta leder då till att journalisterna börjar slarva och tappar intresset för konflikten som strax blir bortglömd och ersätts med en väpnad konflikt från någon annan del av världen.
     Personligen så tror jag att samspelet mellan dessa är nyckeln till varför nyhetsförmedlingen idag ser ut som den gör. En konflikt som har en tydligt god sida är lätt att sympatisera med, man tycker synd om alla oskyldiga människor som faller offer när de kämpar för sin rätt. Man får kanske läsa tragisk historik om landet där människorna under mycket lång tid levt under terror och icke humana förhållanden. Man får alltså läsa om hur landet kämpar mot de "onda" för att få ett stopp på sin misär.
     Dock blir konflikter där ingen sida är tydligt god svåra för oss att greppa. Vi har svårt att få orsakerna till kriget klara för oss och allt dödande verkar meningslöst och till ingen nytta. Det är då lätt att se länderna som krigar som "bovar" som får "skylla sig själva" eller "hålla på bäst dem vill där nere". Man kan inte symatisera med nationer som dödar miljoner människor av en anledning som, till synes, inte verkar finnas.
     Det är alltså därför medierna riktar in sig på visa typer av konflikter som kan locka en stor publik. När medierna sedan rapporterat om detta ett tag tror jag att vi människor börjar känna en närhet till det. Vi får läsa vad som händer i kronologisk ordning, det ena värre än det andra med folkmord och gruppvåldtäckter. Vi kanske också får se bilder och likande på en befolkning i fruktansvärd misär.Vi kan inte värja oss speciellt länge och börjar i många fall känna ett stort medlidande till vad vi ser och läser. Vi följer då konflikten på flera olika medier och kanske var och varannan dag och hoppas innerligt att den snart är löst. Då har vi blivit till slavar under rapporteringen och medierna har lyckats med sitt uppdrag, att förmedla nyheter till en intresserad publik.
 
Jag tror alltså närhet till den inträffade är det absolut viktigaste för att en nyhet ska vara intressant. Som jag tidigare nämnde blir det av ganska naturliga skäl mer intressant för mig att läsa en artikel om någon jag känner är med. Jag väljer att sitta kvar och titta på nyheterna om jag ser att det gått speciellt bra för ett förtag jag köpt aktier i och jag tycker känns väldigt viktigt att köpa tidningen om det står på löpet att Sveriges kungahus ska utökas med ännu ett kungligt barn. Likaså om det skulle komma fram att vårt land hade starka kopplingar till ett väpnat krig i en annan del av världen.  
Kommentarer (0)

Mediekonglomerat och Public service

Publicerad 2013-09-18 19:45:13 i Allmänt,

Mediekonglomerat
Under de senaste två decenierna har det varit popuärt för medieföretag att gå ihop och bilda ett stort bolag. Detta har medfött att marknaden idag till största del består av några få, dock väldigt stora, företag som kontrollerar stora delar av marknaden.
     För företagen är mediekonglomerat positivt då de kan göra sina produktioner enormt mycket större. Ta till exempel en disenyfilm, när den ska visas på bioduken tillverkas även Tv- och dataspel, seritidningar, leksaker och kläder i filmens tema. Självklart blir intresset för filmen då större, vi kan inte ens undgå att se att en ny film ska ha premiär då det visas överallt. Bakom denna disenyfilm står alltså ett stort mediebolag men aktörer inom både film-, spel-, tidning- och leksaksproduktion. Jag kan tycka att denna utveckling är positiv även för oss vanliga människor. Detta då vi får ta del av många större och mer påkostade produktioner som vi dessutom blir rejält uppmärksammande på. Jag själv gillar film väldigt mycket och tycker det är roligt med påkostade och stora produktioner vilka ofta resulterar i häftiga filmer. Jag kan även tänka mig att små barn kan tycka att att det är otroligt roligt att till exempel dricka ur en mugg med sin favoritkaraktär från den nyaste biofilmen iklädd en tshirt med samma tryck. Det som skulle vara mindre positivt med detta är väl att de mindre och mer lokala filmproduktionerna försvinner då de inte har råd att marknansföra sig på samma sätt och försvinner lite brevid dessa enorma produktioner. Men jag tror ändå alltid att det kommer att finnas små bolag som producerar mindre filmer eftersom att efterfrågan på film och underhållning är så hög. Vi människor dras till filmer med en handling vi finner intressant och många av oss kan se en film så fort vi har en ledig stund över. Just därför är efterfrågan väldigt stor och det finns plast på markanden för både små och stora produktioner. Visst kanske det känns mer speciellt och roligt att se en "storfilm" men för mig kommer det alltid finnas lika stort intresse i att se en film producerat av ett mindre företag, bara den har en handlning som fångar mig.
     Jag är inte orolig för att film-, bok- och tv-produktioner börjar likna varadra och för att vissa genrer skulle försvinna i och med konglomeraten. Detta för att dessa stora medieaktörer självklart konkurrerar med varandra om oss tittare och alla vill komma med något nytt och intressant.
     För några år sedan skulle man säkert föutspå att till exempel dokumentärerna skulle bli färre med en liten publik. Men efter att dokumentären "Serching for sugarmen" förra året fick ett stort genomslag och väldigt mycket uppmärksamhet tror jag att det fallnande intresset för dokumentärer börjar glöda på nytt. Alltså ett konglomerat som lyckats med att fånga en stor publik genom något nytt och spännande.  
     Jag tror dock att om det är några produktioner som far illa av konglomeraten så är det tv-serier och tv-program. Det finns stor risk att vårt Tv-utbud blir likformigt och endast består av den typen av underhållninsprogram som resulterar i många tittare. Tv4 är en kanal som ägs av ett mediekonlomerat och i deras tablå framgår det tydligt att de, med sina programideer, framförallt vill dra stor publik och där igenom tjäna stora annaonsintäkter på reklamen. De sänder nästan baar underhållningsprogram, många av deras program är kopior på idér som fungerat bra i USA och de sänder ofta samma serie i många säsonger så de insett att serien drar stor publik. Men för att förhindra att detta sker i för stor utsträckning finns public service.
 
Public Service
Som jag just nämnde i texten ovan skulle vårt tv-utbud bli enformigt om inte public service fanns. De kommersiella bolagen riktar sig endast till den breda publiken och sänder bara program som genererar i höga tittar- eller lyssnarsiffror. Detta för att de tjänar mer pengar i annonsintäkter och reklampengar ju fler människor som träffas av reklamen. Om de kommersiella bolagen var de enda bolagen på marknaden skulle alltså inga program riktade till små folkgrupper och nationalliteter sändas. Det är här public service fyller en viktig funktion. De sänder program som bara är intressanta för en mindre mängd tittare och kanalerna finanseras genom radio. och tv-avgiften. Dessa kanaler kan alltså sända program på franska för att utbilda eller till exempel nyheter på samiska och finska för våra minoritetsgrupper. Det är också här många dokumentärer sänds, de kanske inte drar tittarsiffrorna i taket men det är viktigt att de sänds för dem som är intresserade. Alltså ser public service till att bevara mångfalden i vårt medieutbud. De gör att det finns något för alla att se på även om du inte är en del av den stora underhållnings- och nöjespubliken.
 
Jag tycker att det är lite för tidigt i utvecklingen för att avgöra om datorer ska ses som en Tv-mottagare eller inte. Visst tror jag att publiken som ser program gratis över nätet är stor men jag ha en känsla av att det i de allra flesta fall handlar om att se igen ett program man missat eller liknande. Jag tror alltså att tittande över nätet är ett andra handsval om man inte hade möjlighet, av en eller annan orsak, att titta då programmet sändes på Tv. Det är fortfarande mycket smidgare att kolla i Tv:n då jag ofta upplever att kvalitén sviktar i datorn och att programen ofta buffrar eller liknande av en liten stunds dåligt internetuppkoppling. Om min resonemang stämmer har alltså alla dessa människor som tittar i datorn fortfarande en Tv hemma också.
     Det jag menar med att det är för tidigit i utveckingen för att avgöra om datorn ska vara en station att betala tv-licens för är att detta är så nytt. Det var först i höstas som Tv4 började sända direkt över nätet och inte heller länge sedan SVT började med samma sak. Vi vet alltså inte riktigt hur det kommer se ut i framtiden, kommer datorn vara den enda station för att titta på tv i folk kommer ha eller kommer man ha en Tv utöver? Jag tycker vi ska vänta på att se hur det kommer se ut. Om datorn är det medel vi kommer att använda för tv-tittande är det en självklarhet att vi ska betala tv-avgift för datorerna, om inte annat för att hålla public service flytande. Det lutar väl åt att det är i denna riktning utvecklingen kommer att gå och gör den det tycker jag också att det är aktuellt att betala tv-avgift för surfplattor då de ofta också används för ändamålet.
 
Jag tycker det är väldigt svårt att svara på om tv-avgiften ska fortsätta betalas på det sätt den gör idag eller om den ska dras på skatten. Jag vet inte riktigt vad som skulle bli mest rättvist. Idag betalar alla hushåll med en tv-mottagare en avgift på strax över 2000 kr. Dilemmat är att man själv ska anmäla att man har en mottager i sitt hem och antalet som struntar i detta och därför inte betalar är stort. Detta bidrar då till de som faktiskt betalar får betala högre avgifter.
     Det är alltså det stora mörkertalet som har startat diskussionen om att avgiften för public service kunde dras direkt på skattesedeln istället. Jag tycket att detta är en bra idé då det blir smidigare och alla får ta sitt ansvar för bevarandet av public service. Det negativa med detta är att denna skatt likt alla andra skatter kommer att vara inkomstbaserade och familjer med högre inkomster kommer att få stå för en större del av kostnaderna medan vissa nästan inte får betala någon alls. Det kan te sig konstigt att vissa ska betala högre avgifter än andra när det inte är sagt att de även skulle stå för ett större användande av dessa kanaler.
     Jag tror att det allra bästa skulle vara att fortsätta med den avgift vi har idag men göra den obligatorisk för alla hushåll för jag känner inte till ett enda som saknar TV-mottagare. Om alla samhällsinvånare faktiskt betalar TV-avgiften skulle man också kunna sänka avgiften ganska markant men ändå få in en precis lika stor summa till förmån för public service. Jag kan nästan tycka att det är dåligt och slapphänt skött av staten att hela 12 % av de som faktiskt ska betala denna avgift har lycktas smita undan. Man är väl medveten om hur den tekniska utvecklingen tett sig och att inte ha en tv-apparat hemma är mycket ovanligt. Därför tycker jag att man skulle haft fler kontrollanter ute i städerna som besökt dessa utpekade hushåll. Jag tycket också att staten tydligare kan belysa hur viktig public service är för allmänheten och vår mediemångfald genom kampanjer eller liknande. Genom att inse vad som går förlorat om man inte engagerar sig i bevarandet av dessa kanaler tror jag man kan reducera antalet smitare kraftigt.
 
 
Kommentarer (1)

Intervju om massmedian förr

Publicerad 2013-09-16 11:07:53 i Allmänt,

Jag går in till min granne Maj-britt. Hon bor i en gul tegelvilla identisk med den jag själv bor i, det enda som skiljer byggnaderna åt är hur de är färgade och olika typer av trädgård som omringar dem. Det är inte första gången jag går in till henne för att genomföra en intervju gällande hur det var förr, hon är nämligen som ämnad och alldeles perfekt för ändamålet. Maj-Britt är född 1922 och är 91 år gammal, hon är alltid pigg och glad samt otroligt spännande att lyssna till hon i detalj minns hur hennes liv såg ut både förr och nu.
     Till följd av att Maj-britt levt så länge har hon upplevt nästan hela den tekniska utvecklingen, men vi bestämmer oss för att rikta in oss på hur det såg ut på slutet av 1930-talet då hon var i min ålder. Maj-britt berättar att nyheterna rapporterades genom radio och tidningar då Tv inte fanns och skulle heller inte bli uppfunnen än, på över tjugo år. Maj-Britt har bott i Motala i hela sitt liv och de två tidningar som florerade här under den tiden hette "Motala tidning" och "Motala posten". 
     Framförallt fick man höra nyheterna genom radion och de rikstäckande nyheterna rapporterades nästan endast där eftersom det tog en väldigt lång tid för tidningar att publicera om de nya som inträffat. Hade man radio i hemmet och kanske också prenumererade på en tidning så kunde det dröja nästan en vecka efter att man fått reda på något nytt på radion innan det stod om det i tidningen. Det fanns endast ett radioprogram och det sände bara under vissa speciella tider vid två tillfällen varje dag. Jag kan inte låta bli att jämföra med idag då radion sänder tjugofyra timmar om dygnet på otaliga mängder radiokanaler och ännu fler radioprogram om allt från nöjen till samhällspolitik.
     Ett annat sätt att sprida nyheter var att prata i telefon och skicka telegram till varandra. Maj-Britt själv arbetade vid televerket som ung och fick genom sitt arbete reda på mycket av vad som hände i världen. Få hade telefoner i hemmet under den här tiden så ville man kontakta någon i en annan stad fick man gå till stadens telestation och ringa telestationen i den stad personen man ville prata med uppehöll sig. Man uppgav vem man ville ha tag i och personalen på stationen skickade en budbärare som gav sig i väg till personen för att berätta att den blivit sökt på telefonen, personen fick sedan följa med tillbaka till telestationen för att ringa upp verket i den andra staden. Allt detta skedde alltså medan den personen som ville ringa fortfarande satt och väntade i en väntsal full av telefoner.
- Folk hade ett helt annat tålamod på den här tiden, säger Maj-Britt och jag kan nog inte annat än att hålla med henne.
     Vi snuddar ämnet om telefonens utveckling då Maj-Britt förstår att det hon berätta om låter som en saga för mig som är uppvuxen med mobiltelefon. Vi är överens om att utvecklingen har gått i en rasande takt och att det är helt otroligt hur vi på relativt kort tid gått från telestationer till att alla har en egen smartphone i fickan. Jag förundras också av vilket behov och beroende av telefoner vi människor har arbetat upp de senaste åren då vi inte ens kan gå utanför dörren utan att vara fullt uppkopplande och ständigt kontaktbara.
      Allra tydligast minns Maj-Britt allt som rapporterades i radio om andra världskriget. Från krigsstarten den 1/9 1939 till kriget var över pratades det friskt om det på radion och hon berättar att det var dramatiska extra sändningar nästan varje dag.
- Man fick ju inte reda på hela sanningar, det var mycket hemlighetsmakeri och självklart tog det lång tid innan vi fick veta någonting. Men visst var det för väl att det ändå fanns någon kanal som organiserade det obehagliga kaoset något, berättar Maj-Britt. 
      Maj-Britt fick också möta kriget på lite närmare håll genom sitt arbete hon minns tydligt hur civilförsvaret tog upp en hel telefonsal natten då kriget bröt ut därför att de skulle inkalla militär.
 
Maj-Britt tycker att den allra största och tydligaste skillnaden mellan nu och då är hur fort det nu går att bli rapporterad om en nyhet. Under andra världskriget kunde det dröja en vecka till fjorton dagar innan en viss nyhet nådde oss i Sverige medan man nu nästan vet vad som hänt i samma stund det händer. Jag själv vet inte om jag någonsin kommer att våga berätta för Maj-Britt om att jag livestreamat kunde titta på när Obama landade i Sverige för några veckor sedan. Att jag sekunden efter han satte sin fot utanför Air force one kunde se det i min dator, det låter nog som en saga för henne.
Jag tackar Maj-britt för intervjun och tycker det känns konstigt när jag stänger av röstmemon på min Iphone fyra, jag har alltså spelat in allting för att kunna lyssna på rubbet i efterhand. Jag behövde inte ens anstränga mig med att anteckna då jag har en telefon, likt alla andra, som kan underlätta för mig i nästan alla situationer. Och här sitter Maj-Britt 91 år som har haft en jobb som inte ens finns kvar idag på grund av extrem teknisk utveckling.
 

     
     
    
Kommentarer (1)

Mediekonvergens

Publicerad 2013-09-15 12:42:27 i Allmänt,

Vårt sätt att kommunicera har förändrats och utvecklats enormt mycket genom årtusendena, man pratar om tre revolutioner. Den första revolutionen näms i samband med att skrfitspråket började användas av våra förfäder. När senare tyske Johann Gutenberg år 1455 utvecklar skrivandet ytterligare genom att trycka en biblel talar man om boktryckarkonsten som en andra revolution.     
     Den tredje revolutionen sker just nu som en benämning på vår tids digitala kommunikation. Aldrig förr har utvecklingen inom medieindustrin gått så fort och dessutom börjar gränserna mellan medierna bli otydliga då de börjar kombineras. Man kallar detta nya fenomen för att medierna konvergerar och man delar upp denna mediekonvergens inom de tre områdena ekonom /ägande, innehåll och teknik.   
     Området om ägandet och eknonomin kring medierna bottnat i att det är så vanligt att  ett stort antal medier ägs av samma etablerade mediaföretag.För att dessa företag ska bli lukerativa satsar dem på tv-produktioner som drar stor publik för att öka sina annonsintäkter. Ett exempel på en kanal som ägs av ett sådant här stort företag är tv4 och om man studerar deras tablå upptäcker man att den mest består av underhållningsprogram vilket drar mycket tittare. Man ser också att de sänder nya säsonger av samma program varje år som i ett rullande schema vilket är ett resultat av att de upptäckt att de programmet är populärt och får höga tittarsiffror.
     Delen om innehållande innebär att en mediaproduktion ofta leder till en rad andra. Tillexempel berättelsen om Harry Potter, den började som böcker och har nu blivit både ett stort antal filmer och finns dessutom att hitta som både data- och Tv-spel. Det innebär alltså att innehållet har konvergerat och samma innehåll eller "tema" går att hitta inom flera olika medier.     
     Slutligen kommer vi till den tekniska konvergeringen vilken är till allra stört fördel för oss vanliga individer. Det innebär att medierna slår ihop sig och samarbetar med varandra. Till exempel kan vi läsa tidningar och titta på Tv på internet och läsa böcker eller lyssna på musik i datorn. Detta tror jag är till följd av utveckling och har blivit en trend just för att den underlättar så mycket för oss tittare. Det spelar ju inte längre någon roll ifall man missar en del i en serie, man kan ju alltid se avsnittet på nätet och sedan kunna titta och hänga med.
     Som ett resultat av konvergering blir alltså medieproduktionerna större. Såklart ökar intresset för tillexempel en barnfilm om det i och med produktionen också tillverkas dataspel i filmmiljön eller leksaker och kläder med huvudpersonerna på. Jag tror att denna konvergering bara kommer att bli ännu större och tydligare om fem år. Vi ser redan tendenser på att datorn används för nästan samtliga medier. Man kommer snart inte köpa varken böcker eller filmer i dess vanliga format längre, utan de kommer att läsas på dator eller surfplatta. Jag tror också att betalsajter, likt netflix och viaplay, där man för en mindre kostnad per månad får se ett stort antal filmer, kommer att öka drastiskt. Detta till följd av att vi inte längre kommer att köpa filmer i handeln i lika stor utsträckning och risken är att filmuthyrningsföretag snart kommer gå i konkurs och försvinna då deras efterfrågan blir mycket liten. Jag tror dock dessa sidor på internet där man gratis kan få se nästan alla nya filmer kommer att bli olagliga. Dessa är ett kryphål i lagen där man inte laddar ner filmerna utan ser dem uppkopplad direkt på nätet. Jag tror att man kommer att försöka förhindra sådana sidor i framtiden eftersom att alla människor som arbetar med filmproduktion måste få betalt, vilket de får igenom att vi betalar för att få se filmerna.
     Hur mediesamhället ser ut om femtio år är omöjligt att svara på men enligt prognos ser den ut att bli fortsatt elektronisk och digital. Eftersom att tekniken underlättar för oss så otroligt mycket så tror jag inte att vi kommer varken stanna upp i den utvecklingen eller falla tillbaka i gamla mönster. Jag tror att allt kommer att skötas från datorer i framtiden, man kommer att betala för att prenumerera på tidningar, hyra filmer och läsa böcker direkt på datorn istället för i de gamla formaten. Jag tror inte att skolelever kommer att använda papper att skriva på länge till utan alla arbeten kommer att skrivas och lämnas in digitalt. Datorerna kommer att bli ännu mer utvecklande och ta ännu fler människors jobb. Jag hoppas inte att jag någon gång i framtiden kommer att  komma in i mataffären och mötas av en datorliknande apparat som tar betalt av mig istället för en glad och trevlig kassörska men jag kan inte veta säkert. Något som kommer att vara en stor förändring i mediesamhället om femtio år tillskillnad från nu är att den så kallade "digitala klyftan" kommer att vara nästan helt utplånad. Detta för att i stort sätt alla som lever i vårt samhälle då kommer att vara vana och uppväxta med tekniken och den ständiga utvecklingen. När dagens åldringar föddes var datorn inte ens uppfunnen och självklart är det då svårt för dem att hänga med tillskillnad från när dagens ungdomar bli gamla där datorn vart en del av uppväxten.
 
Kommentarer (1)

Medierna och samhället

Publicerad 2013-09-04 10:21:41 i Allmänt,

Jag tycker att yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförorningar är väldigt viktiga lagar och jag är glad över att de råder i vårt land. Utan dem skulle det råda cencur på allt som gick ut till oss medborgare. Censur innebär att ett statlig organ grannskar alla texter, radio-, tvprogram, filmer och likande. Det skulle altså vara upp till ett statligt organ att bestämma vilka åsikter som är "rätt" och skilda åsikter skulle klassas som otillåtna och sållas bort. Som medborgare skulle vi då få ta imot en felaktig och skev bild av samhället. Just för att allt som publiserades bara skulle spegla en åsikt och vi skulle bli oförmögna att läsa på åt olika håll och bilda oss en egen uppfattning. Utan dessa lagar skulle vi gå från fira individer till en trupp under ett statligt organ då makten att cencurera enkelt skulle kunna missbrukas. Staten skulle kunna sprida en rejält felaktig bild av ett samhälle och vi skulle aldrig få höra om sanningen som ett reultat av att det är olagligt att ifrågasätta.
     Jag tycker att mediernas viktigtaste fuktion är att sprida och upplysa invånare i ett land om viktig information. Jag ser media som ett  kraftfullt verktyg som under kort tid kan nå ut till miljoner av människor. Det kan handla om information för ett riksdagsval, ett krig i mellanöstern eller en stundande väderkatastrof vi bör vara beredda på. I vilket fall som helst kan vi lita på att bli rapporterade inom kort tid och vi kan lita på att få höra flera olika rösters åsikter om samma fenomen i och med yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen. Vi blir serverade högvis av information och det är upp till oss själva att analysera vad som låter rimligast och vem vi vill lyssna på med hänsyn till situationen.
     Som jag tidigare varit inne på är det mycket enkelt för en diktatur att använda media som ett maktmedel genom att införa cencur. Man bestämmer vilken information och vilken sanning som ska nå ut till medborgarna och det är då den enda som går ut. Detta är ett mycket vanligt maktmissbruk inom diktaturer och ofta höjs den som sitter på makten till skyarna tillsammans med sina åsikter och övriga synpunkter sållas bort ur alla tidningar, radio- och tvprogram. Fram till 1800-talet hade vi i Sverige endast statstyrda medier och jag är glad att detta övertramp mot den fria individen inte längre råder i vårt land.
     Ett demokratiskt samhälle bygger på en informerad och upplyst medborgarskara och där spelar självklart medier en avgörande roll. I ett land som Sverige får vi ta del av alla åsikter i omlopp och också synpunkter på dessa samt kritik. Medierna vrider och vänder på alla pariter, partiledare och partiprgram inför till exempel ett riksdagsvl. Vi väljare har alla möjligheter att tänka efter själva och avgöra vilka åsikter vi står bakom. Med det enorma medieflöde vi har kan man ta del av alla olika synpunkter och synvinklar på en och samma åsikt, bara man tar sig tiden. Är man källkristisk i sin läsning och tänker till noga själv är det nästan omöjligt att bli lurad och påverkad av stat eller annan myndighet på det sätt som är diktaturmedborgarnas vardag.
      Det enda som kan upplevas nästan odemokratiskt i ett sådant här samhälle är att medierna också mycket gärna rapporterar rikligt kring offentliga personer , tillexempel partiledares, privatliv. Detta trots att det inte har någon som helst förakring tll deras politiska arbete.   
     Jag tror inte att just debattsajter liknande newsmill och flashback kommer att få större genomslagskraft i framtiden än vad de har idag. Riskerna med debattsajter är alldeles för stora. Det är lätt att bli missförstådd om man inte noga väljer sina ord i text och dessutom är sajterna öppna för alla. Detta kan locka till sig extremister och andra med tabu-belagda åsikter. Det är lätt att forumen anses oseriösa eftersom man blandar alla olika männsikor med alla deras olika åsikter  och det är det vanligt att medlemmarna på sajterna då smutskastar varandra bakom sina anonyma alias.
Kommentarer (1)

Är medier ett stressande hot?

Publicerad 2013-08-28 13:02:00 i Allmänt,

Som nämnt i inlägget "Medier dygnet runt" här nedan har mederina blivit en stor del i vår vardag. Något vi använder flitigt varje dag  och som tar av både tid och tankeverksamhet. Då detta inte är ett beetende som går speciellt långt tillbaka i tiden samtidigt som vår hjärna utvecklats mycket lite de senaste 50 000 åren disskuteras det friskt kring hur vi och vår kropp klarar av den nya pressen. 
      Jag personligen är för medeier och tycker om att spendera tid framför dem men tvekar inte på det faktum att de säkerligen kan göra mig stressad. Dels verkar flera timmar av min dag slukas upp framför dem utan att jag knappt noterar det och visst tittar jag på min telefon oftare än nödvändigt. Har man ett ständigt informationsflöde brevid sig eller i handen är det svårt att inte störas och lockas av det varpå man snabbt tappar koncentrationen. Bara den ineffektivitet som kommer av de kortare rasterna med mobilen i handen kan leda till ett stressigt inre, vi hinner ju kanske inte med vad vi ska.
     Jag tror också att vi kan bli nervösa och oroliga av att veta vad våra vänner och andra gör till den stora del som visas på till exempel sociala medier. Det kan vara lätt att jämföra sig och känna sig sämre eller missanpassad. Om det är något som kan stressa oss så är det väl att känna att vi inte passar i eller duger.
     Sedan tror jag att det är viktigt att se "medie=stress"- fenomenet på en personlig nivå och inte som ett folkhälsoproblem. Stress som ett resultat av överdriven medieanvändning tar som med all stress, olika uttryck på olika människor. En del klarar mycket och andra klarar lite likväl som att någon kan hålla fem bollar i luften samtidigt medan någon annan mår dåligt av fler än två. Man får helt enkelt rannsaka sig själv och anpassa sin användning för vad man mår bra av.
     Sedan tror jag att det är nyttigt och viktigt att ibland vara helt utan pressen för att verkligen känna efter. Lägg ifrån dig och ge hjärnan en eftermiddag av semester där den inte behöver gå igång på högvarv av ett pling.
 
Kommentarer (1)

Medier dygnet runt

Publicerad 2013-08-28 10:56:59 i Allmänt,

Efter att ha skrivit mediedagbok under en veckas tid inser jag att medier tar upp en stor del av min vardag. Framförallt handlar mitt användade om att underhållning. Jag vill ha musik i öronen när jag tränar, se vad mina kompisar gör på sociala medier eller slappna av framför en tv-serie på kvällen.
     Dock använder jag även medier till "vettigare" eller "mer sunda" ändamål som att plugga körteori i böcker och genom tester på nätet samt att vi till viss del spenderar tid framför datorerna i skolan. Här handlar det dock inte alls om lika mycket tid. 
     Medieanvändandet har blivit en väldigt stor och naturlig del av dagen. Framförallt som ett resultat av att var och varannan människa nästa oavbrutet bär en smartphone i sin hand, en dator med oändliga möjligheter. Självklart finns det både fördelar och nackdelar med detta relativt nya beteendet. Jag kan oroa mig för de biologiska följder all strålning kan ge mig och stänger gärna av telefonen nattetid. Vad jag kanske bör vara mer uppmärksam på är vad telefonen gör med min  psykiska hälsa. Ställa mig frågor som "varför det är viktigt för mig att veta vad andra gör?" och "varför det känns viktigt för mig att berätta för andra vad jag gör?". 
     I mitt eget fall är det framfrallt de sociala medierna och min telefon som oroar mig. Jag accepterar att jag vill titta på TV om kvällarna, ha musik i bakgrunden på jobbet eller gymmet och att jag läser ibland ser jag endast som positivt. Men att spendera över två timmar per dag på att titta på andras dokumentation över sitt liv genom sociala medier och bloggar känns inte helt friskt. Jag tycker inte att jag söker en sådan bekräftelse eller att jag jämför mig med andra. Jag tycker själv att jag tittar för att hålla mig uppdaterad om vad mina vänner gör, men varför tar jag mig en sådan tid när jag faktiskt kan prata med dem istället?
     Det finns mycket gott som kommer av medier i samhället. Vi kan nå varandra snabbt och enkelt, företag kan markandsföra sig snabbt och enkelt och nyheter som omfattar oss sprids med en väldig fart. Det finns mycket bra studiematerial och annat lärorikt man kan ta del av med hjälp av en dator och det är en mycket positiv följd, likväl som den underhållning man blir serverad. Men jag vill inte att mitt bettende ska bli sjukt, att jag ska bli slav under min egen telefon eller dator utan att jag själv ska styra när de ska användas. Jag vill jobba bort den reflex som styr min hand över min iphone så fort jag har fem minuter över. Jag vill ha mer tid för annat om dagarna och inte bli beoende av ett aldrig sinande informationsflöde.
 

    
 
Kommentarer (1)

Om mig & Min blogg

Publicerad 2013-08-22 11:57:00 i Allmänt,

Hej och välkommen till min blogg!
Jag heter Bea Skännestig, är 18år gammal oh läser tredje året på Platengymnasiets samhällsprogram med mediainriktning. 
     Bloggen kommer att handla om egna tankar och reflektioner kring media och kommunikation i samhället som en del i gymnasiekursen "medier, samhälle och kommunikation". 
     Jag hoppas att kunna dra intressanta slutsatser likväl som att få nya perspektiv på medias enomslagskraft och liknande.
Välkommen tillbaka!
 
Kommentarer (0)

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela