När man gör ett nyhetsinslag, en film eller anna typ av rappotering finns alltid en mängd olika verktyg man kan använda för att skapa stämningar, känslor och olika typer av intryck i sitt inslag. När man gör en spelfilm, ett tv-program eller annan typ av fiktion anser jag att det är fritt fram att både välja och vraka mellan alla dessa verktyg. Skillnaderna för när man skapar fiktion och när man ska göra ett realistiskt nyhetsinslag är många och ganska kraftiga. I eget kretivt skapade av en spelfilm eller något annat påhittat uppfinner man som en egen verklighet, en verklighet som inte på några sätt behöver vara nyanserad, realistisk och stämma överens med en sann bild. När man istället ska rapportera frå verkligheten där tittarna krväver och utgår från att man förmedlar något strikt realistiskt och sant anser jag att man ska vara försiktig med estetiska verktyg och annat i sitt material, för varje ändring räknas. 
     Urvalet som görs i de ofta enorma mängder oredigerat material en journalist eller reporetar ofta har är direkt betydande för vilket intryck och vilket budskap filmen kommer att förmedla. Urvalet är personligt och sjävlklart färgat av redigerarens egna värdering av vad som är sanning och verklighet, få reportrar vill med uppsåt reportera falskt. Egentligen är det just urvalet som alldra tydligast skapar budskapet och syftet i filmen och det är klart att det är riskfyllt med tanke på vad jag nämnde om att urvalet är väldigt personligt. Jornalisten för filmen "your place or mine?" måste liksom avgöra vilken sanning han tror på, om Gasaremsan är ett semsterparadisk eller en krigsmisär i skräck och utan mänskliga rättigheter. Urvalet är nödvändigt och måste sjävklart ske, annars kan inga inslag produceras. Jag tror också att vi idag är tillräckligt källkritiska till det material som når oss att vi reagerar om något skulle vara väldigt misstänkt. Därför anser inte jag att vi kan göra just urvalet till ett stort problem i djungel att vinkla information, det måste nämligen förekomma och det får då istället bli vårt personliga ansvar att värja oss.
     Andra verktyg man kan använda för att skapa känslor och intryck i inslag är ljud, musik, färger, ordval etc. Verktyg jag anser att man ska använda sparsmakat när man vill rapportera realistisk. I verkligheten förstärks eller förminskas inget och dörför bör inte heller det vara nödvändigt i inslaget. Dock vet alla som filmat att vad dina ögon och vad kameralinsen ser ibland kan skilja sig så lite redigering kan vara absolut nödvändigt och bör därför vara etiskt tillåten. Men att förstärka ljus, färger osv förvränger verkligeten vilket inte ska vara syftet vid realistisk rapportering. Sådan typ av redigering ska inom detta områda användas så sparsmakat att det i stort sätt knappt ska vara märkbart.
     Ordvalen man väljer är som urvalet, personligt men nödvändigt om ett inslag ska kunna produceras. dock är det viktigt att man som reporter och journalist tar ett stort ansvar för att inte förvränga ord till en osann verklighet. Om något i språket ska redigeras, ändras eller läggas till ska det endast vara i syftet att tydliggöra något som redan sagts för att inte skapa missförstånd. Allt annat är oetisk, bör vara otillåtet på grund av ren förvrängdning av verkligheten.
     Att journalister får hjälp av såkallade "fixare" som bokar möten, intervjuer osv är såklart en betydande hjälp för dem i deras arbete. Fördelarna är antagligen många då reportrarna får möjligheten att möta personer osv de aldrig kunnat boka träffar med på egen hand och de får också hjälp till platser osv de heller hade haft svårt att besöka utan någon som känner till området. Men självklart finns även negativa effekter av detta fenomen. Fixaren är en person som kommer ifrån området reportrarna är intresserade av att rapportera ifrån vilket redan där kan påverka vilka platser journalisterna blir tipsade om att besöka, vilka personer fixaren stämmer träffar med osv. Han kan vara en stolt landsman som i viss mån vill att materialet från hans land ska ge positivt intryck även fast reportrarna självklart skulle bli misstänksamma om alla bilder från palestinaområdet var fulla av palmer och färgglada drinkar. Fixaren kan också vara av en extrem poliskt åskådning eller liknande vilket också bidrar till att platser och möten blir påverkade och färgade av dem. 
     Med tanke på riskerna men också fördelarna med fixaren anser jag att journalisterna bör förhålla sig med lite avstånd till fixaren men ändå använda honom som ett användbart och uppskattat verktyg. Med en fixare sparar journalisten mycket tid, som annars hade behövts läggas på att hitta i området, försöka få tag i nyckelpersoner och boka intervjuer osv. Många av de personer som kan hjälpa reportrarna att producera ett bra inslag genom sin medverkan kan också känna sig ökat bekväma och villiga att ställa upp med den trygghet fixaren kan signalera genom att vara "en av dem". Dock blir fixaren ännu en person som riskerar att färga inslaget med egna åsikter och värderingar precis som jornalisten och reportrarna redan gör. Därför bör man vara försiktiga med att blanda in honom för mycket med samtidigt är han av en annan härkomst och kanske en annan uppfattning som kan gör inslaget mer nyanserat som belyser fler sidor. Jag tror att det är av stor vikt att journalisterna söker information självständigt och utan fixarens inblandning. Man måste ändå ta hänsyn till möjligheten att han kan vara mutad för att visa upp en viss del av landet eller konfliken och på så sätt medverka till ett vinklat innehåll.

     För att kunna ge en så allsidig och sann rapportering som möjligt tror jag att det är allra viktigast att journalisten är öppen för att möta många människor och besöka många platser. Att uppleva många situationer, filma verkligheten på flera sätt och höra många människors röster och åsikter tror jag det är lättast att sammanställa allt det till en allsidig rapportering av det verkliga. Vad som är sant går inte alltid att ta på och verklighetsuppfattningen skiljer sig mellan individer. Men har man fått se mycket och dessutom är väl upplyst om hur det enligt fakta "är" tror jag man kommer väldigt nära det verkliga, det som bör rapporteras kring. Alltså tror jag att en journalist allra tyngsta verktyg i att kunna rapportera allsidigt är att vara väl upplyst om situationen, konflikten, landet, kulturen och människorna samtidigt som man med ett öppet sinne ska försöka förstå det man träffas av.  Andras verklighet kan ibland vara vilt skild från vår egen men ändå behöver vi då kunna se in i den verkligheten för att kunna uppleva nått realistiskt. Jag tror att varje journalist rapporterar kring det som är sant för honom heller henne. Man vill sällan sprida falsk information om man inte har ett motiv med sitt agerande. Därför är det viktigt att själv våga sätta sig i verkligheten som den ser ut för tillfället, trots att den kanske inte är ens i närheten av likt den privata vardagen där man själv kommer ifrån.