Jag har själv sett spår av nätkärlek på internet, då speciellt på twitter. Dock har jag inte riktigt uppfattat att det fanns en sajt bakom hashtaggen och hur utbrett detta va. Enligt grundaren till anonymnätkärlek.se är hashtaggen #nätkärlek någonting som senare skapats, som ett komplement till sajten, av en anonym twitteranvändare.

     Jag finner det väldigt värmande att se människor ta dessa initiativ och senare även se att privatpersoner "hakar på" och sprider budskapet. Det är också väldigt rörande att se att det sprids till något ännu större genom att någon eldsjäl skapar en hashtagg om ämnet på twitter för att nå ut till en ännu bredare målgrupp.

     Eftersom att jag själv inte riktigt hängt med och uppfattat denna kampanj och satsning ska jag genast börja använda mig av #nätkärlek på sociala medier. Jag har redan varit inne på anonymnätkärlek.se och spridit kärlek via det forumet, gör det du också!

 

     Näthat är inte bara ett brott med förödande konsekvenser för den utsatte, utan också ett hot mot vår demokrati. Vi har n ytrrande- och en tryckfrihet som lagstiftat gör ordet fritt men hur länge till när de som gör sina röster hörda skräms till tystnad. Jag tror att man som offentlig person redan idag tänker till flera gånger innan man uttalar sig i känt känsliga ämnen. Hur kommer då framtiden se ut om vi låter detta fortlöpa?
     Endast de modiga kommer att våga delta i debatten och priset de kommer att få betala blir högt i form av hot och kränkningar. Frågan är hur änge dessa offentliga personner orkar innan de tystar sig självla i frågor de egentligen brinner för till förmån för ett tryggt liv. Vi måste snabbt förhindra att en handfull sjuka människor skrämmer våra oponionsbildare till tystnad och därmed för vår demokrati tillbaka i utvecklingen. Vi som privatpersoner idag behöver höra många röster, synpunkter och tankar för att kunna skapa oss en realistisk världsbild och kunna forma en egen åsikt. Det är en möjlighet demokratin skapat vilken nu hotar att minska i framtiden. Detta i likhet med vad Maria Arnholm och Birgitta Ohlsson skriver i artikeln Näthat mot kvinnor ett demokratiproblem, publicerad i Expressen (130725, http://www.expressen.se/debatt/nathat-mot-kvinnor-ett-demokratiproblem/)  "Deras hat begränsar och deras förföljelse leder till självcensur. Perspektiv uteblir och åsikter blir aldrig hörda"                                                                                                                                                                                                                                                                                                          

Disskussionen och debatten kring att internetsurfandet skjunker i åldrarna har varit stort. Man dissuterar kring varför barnen ska spendera tid framför olika typer av skärmar och vilka följder det får, negativa som positiva.

     Personligen tycker jag inte det är konstigt att vår kraftigt ökade internetanvändning smittar av sig även på våra barn. Om ett barn städnigt ser sina föräldrar framför datorn eller med näsan i en samartphone är det ganska självklart att de blir nyfikna och vill göra likadant. I likhet med TV:n och DVD-filmen är en surfplatta eller en dator också antagligen en fantastisk barnvakt föräldrar gärna tar till när orken och tålamodet tryter. 
     Man har, för att minska antalet små barn på internet, disskuterat möjligheten att införa en åldersgräns för internetanvändning. Jag tror inte att detta är rätt väg att gå. Facebook har åldersgräns vilken man lätt kommer förbi genom att fylla i falsk födelseår och hur ska man kunna kotrollera åldern på dem som surfar på nätet? Jag tror istället att det är viktigt att föräldrar vågar vara föräldrar och ta ansvar för sina barn. Som vårdnadshavare har man rätt att bestämma hur stor del av dagen barnet ska spendera framför skärmar som tv-apparater och surfplattor. Tycker man att det är ett problem i familjen kan man införa tidsgränser eller andra löningar. Det viktigaste av allt tycker jag är att man har koll på vad barnet gör , vilka sidor de besöker och klimatet kompisar emellan på sociala medier. Jag tycker också att man ska säga ifrån till sitt barn om de vill besöka sidor de inte har åldern inne för. Man inför åldersgräns på vissa sidor av en anledning, till exempel så bör man ha en värdegrund och veta tydligt hur ord kan såra innan man börjar använda sociala medier där man själv ska uppdatera statusar eller liknande. Lär man barnen att skilja på rätt och fel tidigt samtidigt som man som föräldrer behåller kontrollen tror jag vi kan reducera mycket av de kränkningar barn formodligen utsätts och utsätter andra för mot bättre vetande.
     Jag tycker alltså det är fel att införa nolltolerans mot barn på internet. Dels för att det finns mycket bra och lärorikt material för dem att ta del av på internet och dels för att vi lever i en väldigt digitaliserad värld barnen behöver ha förberedelse för.
     Jag tror att man med föräldraansvar kan minimera riskerna för att barnen skulle ta skada av att surfa på internet. Respektera de åldersgränser som redan finns, veta vad barnen gör på internet och tidigt lära dem vad som är ett bra respektive dåligt beteende på nätet. På så sätt kan vi skapa ett framtida gott internetklimat.

Näthat är ett relativt nytt fenomen och har skapats till följd av att vi börjat spendera så mycket tid på nätet. Näthat är hot, förtal eller kränkningar mot en speciell person, grupp eller liknande man skrivit över nätet. Hatet kan framföras i till exempel ett mail, en kommentar eller status på facebook. Näthatet blir mer och mer utbrett och allra kraftigast blir offentliga kvinnor drabbade. Hatet finns i kommetarer på deras bloggar, hoten kommer i mail eller med brev på posten och innehåller ofta sexistiska anspelningar eller hot mot familjen. De som utövar hatet väljer ofta just sådana här speciellt känsliga och obegahgliga ämnen. Det är också mycket vanligt att man benämner, framförallt kvinnor, med grova och kränkande könsord.
     Jag tror, som tidigare nämnt, att näthatet växt sig större på grund av att vi numera befinner oss till allt större del på internet. När många männsikor flockas på samma ställe finns det alltid de som inte kan sköta sig eller de som har extrema synsätt eller åsikter, om till exempel kvinnor eller något den utsatte skrivit om. Jag tror också att det kan vara enklare att vara oempatisk och elakt anonymt på internet än i vekligheten. Detta för att man aldrig behöver se reaktionen hos den man gör illa, man behöver aldrig känna rädslan eller sorgen själv. Jag är rädd att det kan vara lätt att leva någon form av "dubbel-" eller "låtsasliv" på intenet. Man kanske är en helt normal människa på utsidan och i vardagslivet men på intenet vill man på något sätt leva ut en inre ilska. Vilket man tycker man får utlopp för genom att kränka, förtala och hota på nätet. Man kan tycka att det är ett milt sätt att söka utlopp för ilska på då ingen fysikst far illa. Men detta är ett brott och psykist mår de som utsätts för näthat otroligt dåligt. De lever med en konstant stress och rädsla då de inte kan veta om den som hotar menar allvar eller inte. 
     Jag tror även att barn är en grupp kraftigt utsatt för näthat men att mörkertalet kring det är stort. Barn idag får tillgång till internet och sociala medier i väldigt ung ålder. Så ung ålder att de inte än har utvecklat empati och medlidande, de har helt enkelt inte än lärt sig att betee sig som man bör. De lär sig då inte heller av sina misstag att säga elaka saker då de aldrig får se att personen i fråga blir sårad. Alltså tror jag att barn, mot bättre vetande, är en grupp som utsätter varandra för näthat och kränkningar på internet. Jag tror dock inte att detta är en väldigt belyst form av näthat eftersom att det utsatta barnet kanske skäms över mobbningen, vågar inte berätta och går istället omkring och bär på smärtan ensam.
     För att minska näthatet tycker jag att straffen för denna typ av brott bör skärpas. Man gör en person mycket illa genom näthat och jag tycker att det ska framgå när man ska åtala dessa brottslingar. Jag tycker också att polisen ska tillsätta en grupp eller avdelning som arbetar med de här brotten. Detta då många av dessa incidenter i nuläget verkar rinna dem genom fingrarna, alla fall enligt Kalla Faktas dokumentär om näthat från i våras.
     Jag tror också att det hjälper att belysa detta ämne i medier, verkligen påvisa hur otroligt illa de utsatta personerna far av kränkningarna och hoten. Jag tror iallafall att vissa av de som utför hatet kan backa och känna skuld vilket iallafall reducerar antalet brottslingar något. En baksida av detta skulle kunna vara att en annan del av dessa sjuka människor skulle njuta av att se hur deras handlingar förstör liv.
     Blondinbella, en offentlig och fuktig kvinna som blivit kraftigt utsatt för näthat, skriver i sin blogg att de obehagliga breven minskat markant efter Kalla Faktas dokumentär.
     Jag tror också vi skulle kunna ge våra barn en angenämare upplevelse av internet ifall vi ser till att vara föräldrar och har kontroll över vad de gör uppkopplade. Jag skulle också vilja att alla föräldrar ständigt påvisar vikten av att visa hänsyn, medlidande och empati för andra.