Marknadsföringslagen innefattar regler gällande den marknadsföring du som konsument blir tilldelad av näringsidkarna. Lagen är stiftad till skydd för konsumenten och innefattar att ingen vilseledande reklam får publiceras i något medie angående någon produkt.
     En del i lagen är att vi som konsumenter lätt ska kunna identifiera reklam när vi ser den. Annonser och vanliga artiklar ska vara lätta att särskilja, men de som skapar marknadsföringen idag vill naturligtvis hitta kryphål. En sådan här lag är definitivt inte till fördel för näringsidkaren vilken här är ett vinstdrivande företag som vill sälja sina produkter. Många företag vill ta till fula knep som vilseledande reklam för att få fler konsumenter att göra det köp de annars kanske inte tänkt göra, något som denna lag ska stoppa. Trots lagen som gör det olagligt för företagen att lura konsumenterna att göra icke välgrundade köp existerar tillåtna kryphål som till exempel textreklam. Om man tar Aftonbladets nättidning som exempel är likheterna mellan annonserna och de vanliga artiklarna slående, vilket kallas för textreklam. Men för att inte bryta mot lagen och riskera påföljder har skaparna av marknadsföring mycket litet skrivit ut ordet "annons" i överkant för att belysa läsaren om att informationen består av vinklad reklam. Risken, som blir till näringsidkarens fördel, är att besökare av tidningen missar benämningen och misstar annonsen för en vanlig artikel där en oberoende källa skrivit positivt om en produkt. Konsumenten kan då bli påverkad av texten på ett annat sätt än vad han eller hon blivit med vetskapen om att texten var en del i en marknadsföringskampanj.
     Lagen reglerar också näringsidkarens förbud att framföra missvisande budskap gällande produkters pris och kvalité och innefattar även förbud mot att plagiera redan välkända produkter. Marknadsföringslagen är även stiftad för att se till att realisationer och utförsäljningar går till på rätt sätt. Att sänka priserna och märka produkterna med "REA-lappar" är ofta ett effektivt för att locka fler kunder. Lagen innehåller därför krav på ett minimum av hur mycket priset måste sänkas och reduceras för att produkten ska kunna vara märkt med "rea" eller "utförsäljning". Det är också att viktigt att det i samband finns information om ordinariepris för att kunden ska kunna avgöra om sänkningen gör köpet relevant. 
     Ingenting i denna lag är stiftat till näringsidkarens fördel utan endast av säkerhet för oss konsumenter. Med dagens teknologi skulle näringsidkarna kunna lura och vilseleda oss som köpare kraftigt genom marknadsföring och vi skulle heller aldrig vara säkra på vad vi köpte. Att lura konsumenter till köp är varken etiskt eller demokratiskt vilket leder till att dessa lagar är här för att stanna.

     Lagen grundades år 1971 antagligen till följd av att de tre första medierna TV, press och radio alla var aktiva på marknaden. Vissa förändringar av lagen har skett för att den ska passa in i den EU-standard som innefattar varje EU-land i världen.
     Reklam kommer alltid att finnas i något utförande på grund av att det är ett sätt för både företagen och medierna att överleva. Företagen behöver marknadsföra sina produkter för att locka kunder och göra vinster likväl som medierna behöver sina annonsintäkter för att kunna göra utdelning till sina ägare. Likväl som man talar om missvisande reklamkampanjer som odemokratiska tycker jag att laglig marknadsföring kan anses som ett demokratiskt hjälpmedel för oss invånare. Vi blir gratis upplysta om vilka produkter som nu finns på marknaden, vilka funktioner de fyller och produktens fördelar utan några som helst köptvång. Vi får utifrån egna behov och synpunkter avgöra om produkten fyller en funktion i våra liv eller inte. Vi är alla medvetna om i vilket syfte reklamkampanjer produceras och får utifrån det vara källkritiska och misstänksamma mot reklamen och inte påverkas i för hög grad. I dag har reklam fått en mycket negativ stämpel vilket i ett avseende kan vara synd eftersom att man faktiskt kan se det som just ett hjälpmedel för att bli upplysta. Vi flyr gärna den direktreklam, när företagen pratar direkt till konsumenten, vi kan genom att slänga budskapen som dimper ner i brevlådan och byta kanal när serien vi följer slår över till reklam. Därför har de som arbetar med marknadsföring fått hitta nya sätt att nå ut med sina budskap. Dels ser vi ökad användning av produktplacering i filmer och likande, alltså att företag betalat för att få sin produkt visad/använd i filmen, och forskning visar att denna typ av kampanjer påverkar oss till mer köpvilliga. Jag tror att denna typ kommer att öka ytterligare i framtiden, dels på grund av att den ger ett säljande resultat men också för att det betalar mycket av filmbolagens utgifter.
     En annan typ av reklam som ofta gör oss mycket köpvilliga är PR. PR innebär att en PR-byrå eller likande får till exempel en journalist att skriva positivt om en vara eller tjänst i sin artikel vilket gör marknadsföringen trovärdigare, för att den kommer från en oberoende källa, kostnaden blir dessutom lägre än för en annonsplats som ändå inte alls blir lika trovärdig för konsumenterna.
     Marknadsföringslagen är till stor nytta för oss konsumenter eftersom att den sänker riskerna för att vi ska känna oss lurade i samband med konsumtion. Det förbjuder dock inte reklam i dess hela avseende utan lagstadgar istället kring att reklamen ska spegla varan korrekt och inte vara på några sätt missvisande. Vi blir upplysta om marknaden och kan även använda reklam för att veta vilken till exempel matbutik som denna vecka erbjuder bäst priser på produkter vi behöver. Eftersom att i ökad grad ignorerar direktreklam hittar förtagarna nya sätt att marknadsföra sig på. PR och produktplacering förmedlar ett mer gömt budskap vilket vi måste lära oss att känna igen, blir mer källkritiska till och i framtiden vara ökat benägna att känna igen syften. Likväl som internet erbjuder en mängd opålitliga sidor med varningstecken vi behöver lära oss att känna igen behöver vi snabbt kunna notera en opålitlig marknadsförings kampanj. Ju mer konkurrens det bildas på marknaden desto smartare och mer "gömd" blir reklamen. Men ju hårade konkurrensen blir, desto mer pressas också priserna vilket endast är till fördel för oss konsumenter. Reklamen fungerar då ofta som en kanal för förtagen att nå ut till sina kunder om erbjudanden och rabatterade priser.
     Vår interaktivitet bidrar i samband med lagarna även också som hjälp för oss konsumenter att fatta rätt köpbeslut. Genom några få sökningar på internet kan du ta del av mängder av recensioner av varan du är intresserad av, ord du vet väger mycket tyngre och förmodligen är med sanningsenliga än näringsidkarens. Även här måste du dock vara källkritisk och se till perspektiven, kanske har du och recensenten mycket annorlunda behov vilket kan innebära att denna produkt fenomenalt fyller dina. 
     Reklam kommer alltid finnas i något anförande och därför kommer det alltid finnas lagar för området. Marknadsföringslagen är mycket grundläggande och kommer kanske utvecklas till att innehålla fler riktlinjer om "gömda" budskap som PR, textreklam och produktplacering vilka idag ökat i användning. Kanske kommer tidningar och andra medier att skärpa de etiska kraven på sina annonser och inte tillåta exempelvis textreklam i framtiden. Vi ska dock komma ihåg att våra medier är beroende av annonsintäkter vilket innebär att deras riktlinjer mot dem kan vara mycket begränsade för att inte riskera ekonomiska förluster.    

Massmedierna har på eget intiativ beslutat att rätta sig efter en rad pressetiska regler för att dels förhindra utsträckningen av att enskilda personer känner sig kränkta och uthängda i medierna samtidigt som de vill skydda sitt eget anseende. Reglerna hanterar främst bestämmelser gällande privatpersoners intergritet och massmediernas ansvar att förmedla oss trovärdiga och faktabaserade nyheter.  
     Eftersom att medierna förmedlar oss väldigt mycket information dagligen är det av stor vikt att informationen vi får ta del av är korrekt. Vi ger medierna ett förtroende när vi låter dem förse oss med nyheter och det är av stor vikt att materialet som publicerat är bekräftat med flera källor och att ingeting i text eller bild är missvisande eller påhittat av journalisten själv. Till denna del av reglerna belyses även vikten av att medierna påpekar och rättar till eventuella fel och brist i tidigare rapportering om felet uppmärksammats och påkallats av en tittare, lyssnare eller läsare.
     Denna del av de pressetiska reglerna är mycket viktig. Utan den skulle det vara lätt för de som arbetar på medierna att i större mån dela oss missvissande material vilket de vinklat eller överdrivit för att locka fler läsare. Självklart begränsar regler likt de här journalisten i hans arbete, han måste se till att allt han skriver har täckning och är förbjuden att dra för snabba egna slutsater. Det ligger självklart mycket reasercharbete bakom varje skriven artikel till följd av detta vilket naturligt kostar tidningen pengar i resurser. Men som tidigare nämnt har beslutet om de pressetiska reglerna även stort stöd hos medierna själva. Jag personligen kan spå att genom att ge medierna ett gott anseende att alltid förmedla korrekt information gör medierna mer attraktiva på marknaden. Att skriva riktigt och rätt där man förmeda en realistisk bild av samhället lockar redan idag en större läsarkrets än de tidningar som är känt opålitliga och förmedlar färmst överdrivna rubriker utan täckning i text och påhittat skvaller. Jag tror därför att trots att de pressetiska reglerna i viss mån kan begränsa journalisten att överdriva "scoop" lite extra för att göra texten ännu mer kryddad och intressant så tjänar medierna i långa loppet på att alltid hålla sig nära sanningen. Skulle de bli känt att tidningarna innehöll mängder påhittat material skulle värdet i produkten sjunka drastist då man längre inte skulle bli allmänbildad, påläst eller förmedlad en verklig och objektiv bild av vårt samhälle. Utan dessa regler finns också ökade risker för artiklar och material färgat av journalistens egna värderingar. Utan riktlinjerna blir de som arbetar fram det publicerade materialet inte lika etiskt bundna till källor och fakta som de är idag vilket kan ge större möjlighet att korrumpera materialet till egen eller en organisations, åsikts eller likandes fördel. Om journalisterna blev tillåtna att sprida gömt värderat material till oss finns risken att vi ovetande blir påverkade till en åsikt vi från början inte är av. Även på så sätt är de pressetiska reglerna en viktig del i den demokratiska processen.
     En annan viktig del av de pressetiska reglerna är att bevara privatpersoners intergritet och inte kränka eller hänga ut personer offentligt. Man ska alltid sträva efter att endast publicera information vilken har ett allmännintresse som kräver offentlig belysning. Man ska sträva efter att inte bjuda publiken på mer privat information än nödvändigt och alltid uppmärksamma de negativa konsekvenser en namn- eller bildpublicering kan innebära för den utsatte. Finns heller ingen anledning att nämna ålder, kön, yrke, ursprung eller annat som kan koppla ihop rappoteringen till enskilda individer i samhället ska även sådan information utelämnas. Inom känsliga ämnen som brott och olycka ska man alltid respektera det privata och vara mycket sparsmakad med utförlig information om offret av hänsyn till anhöriga. Även självmord är en situation vilken kräver mycket stor försiktighet.
     Denna del av lagen belyser alltså privatlivets helgd man ska hela tiden sträva efter att inte utsätta någon enskild individ för kränkningar eller hänga ut någon offentligt vilket är demokratiskt och rätt i ett land som Sverige. Regeln innefattar också det viktiga i att alltid höra båda sidor i en konflikt, ingen ska riskera att bli baktalad i media av sin motstånader utan själv få möjligheten att försvara sig.  Sådana här regler ställer självklart större ansvar på jornalisten och kräver att han eller hon arbetar mer aktivt med sina artiklar eller inslag. Det kan locka medierna som vinstdrivande företag att  hänga ut personer offentligt då resultatet kan bli att locka fler läsare. Men man håller sig till etiskt tänkade och avgör efter vilka hemska konsekvenser som kan följa, man kan rent drastiskt försöra en människans liv och dessutom riskerar man att bli stämd på mycket höga belopp. Genom att exempelvis alltid belysa två sidor av en konflikt ger man publiken större möjlighet att "välja sida" och forma en egen åsikt utifrån att jämföra de argument som förmedlas. Inom det politiska området är detta mycket viktigt, låter man endast baktala ett parti utan att ge partiet möjligheten att förklara sig har förmedlar medierna värderat material om vilket parti som är "dåligt" och vilket som är "bra". vilket vore ett stort kliv tillbara för demokratin och medbogarnas rätt att forma egna åsikter. Dock är det viktigt att medierna kan kritisera partier, makthavande och annat om en skandal eller likande dyker upp. Det är viktigt att vi blir förmedlade en realistisk och sann bild av vad som händer men vi vill också höra skandalens andra sida, varför den inträffade.        
     Eftersom att medierna idag högt skattar dessa pressetiska regler tror jag att de kommer helgas högt även i framtiden. Om någon medie skulle rata principen, inte respektera riktlinjerna lika högt och börja publicera hårt, kränkande och elakt material för att locka en större publik finns alltid risken att publiken bestämmer sig för att rata medien på grund av dess oetiska handlande. Tillföljd av att vi länge levt i demokratiskt samhälle där vi är relativt fria individer skulle vi starkt reagera på att någon tog ifrån oss våra rättigheter. Just på samma sätt som hur reglerna för att publicera korrekt material kan stjälpa, försvåra och kräva mer resurser i arbetet med att skriva material som ska publiceras sker det på flera sätt till både medierna och den stora massans fördel. Medierna riktar sig till större publik genom att skriva riktigt vilket de gör stora pengar till följd av trots utgifter på extra resurser. Likväl riserar de inte att bli stämda på höga belopp för att privatpersoner tagit mycket illa vid sig av publiceringar och känt sig kränkta. Om medierna började hänga ut och kränka offentliga personer i stor utsträckning finns risken att marknaden börjar klassas som barnslig och man lockar bara den publik som idag lockas av skvallerpress och "förnedrings-TV" likt dokusåpor och annat. Trots att denna underhållningslika bransch är stor så lockar den inte alls en lika bred publik som nyhetsrapportering gör, varken i press, tv eller radio. Medierna riskerar därför även på detta sätt att långsiktigt tappa publik och förlora resurser även om man kortsiktigt kan förutspå att skandaler och annat av offentliga personer kan vara attraktivt på marknaden.
     De pressetiska reglerna är mer lika riktlinjer än lagar till sin kakartär och jag tror att de kommer ha en lång framtid inom mediabranschen. Jag tror dock att det krävs att reglerna utvecklas i samma takt som marknaden för att alltid kännas relevanta och aktuella. Privatpersoner som tagit illa vid sig av en publicering i press kan alltid vända sig till Sveriges pressombudsman med sitt ärende. Likt detta finns alltid en ansvarit utgivare för tv- och radioprogram man kan vända sig till med åsikter, synpunkter och anmälningar. Men idag när många medier flyttas över på internet och internet även gett möjlighet till nya typer av medier bör reglerna utvecklas. Vi bör ha något likande en "nätombudsman" man kan lämna anmälningar gällande kränkningar på nätet till. Till exempel så har det under de senaste åren funnits mycket provokativa bloggar vilka hängt ut och kränkt flertalet offentliga personer. Om de pressetiska reglerna skulle gälla mer utbrett även på internet skulle näthatet som florerar bli klassat likt det hemska brott det faktiskt är och i många fall kunna reduceras ner i takt med grövre straff för gärningsmännen. Dessa regler skulle kunna gälla för alla skribenter på internet i och med att möjligheten  att kommentera eller skriva anonymt på internet är på väg bort. Många tidningar och andra medier har redan tagit bort möjligheten på grund av kränkningarna som gjorde avtryck i kommentarerna.

På sociala medier likt Facebook är vi alla växelvis sändare och mottagare, ibland vill vi sprida ett eget budskap och ibland vill vi återkoppla och kommentera någon annans.
     Varje gång du skriver en Facebookstatus sprider du ett budskap till dina vänner, du blir då en sändare och alla dina vänner blir mottagare av ditt budskap, de du vill säga med statusen. På Facebook finns en kommentarsfunktion vilket gör det mycket enkelt för mottagarna att återkoppla och ge feedback på sändarens budskap. Bruskällor på Facebook kan handla om att du stavat fel så att innebörden av budskapet inte går fram tydligt till mottagaren. Det kan också handla om att det i text ibland kan vara svårt att uttrycka sig klart så att mottagaren verkligen förstår vad du menar, speciellt ironi, satir och liknande kan vara mycket svårt att få fram i skrivna ord. En annan bruskälla kan vara dålig internetuppkoppling hos mottagaren, kanske kan inte till exempel en bild som följde med ditt inlägg för att förstärka budskapet laddas och mottagaren missförstår din åsikt.
     Ett exempel på kommunikationsprocess på Facebook skulle kunna vara att du skriver en starkt rasistisk Facebookstatus och sänder då ett budskap kränkande mot  invandrare. Alla som ser dina ord blir mottagare av ditt budskap och du kommer förmodligen få ganska rejält med feedback på ditt inlägg. Många av dina vänner kommer att rasa över ditt budskap, deras återkoppling och feedback kommer att innehålla stark kritik mot dig och dina ord. Många kommer säkerligen också påpeka fördelar med invandring eller etiska och moraliska aspekter i att hjälpa andra som har det svårt. Alltså sprider många mottagare här ett eget budskap i den feedback de ger dig. De blir till sändare som vill sprida ett helt annat budskap än dig och alla som ser kommentaren blir till mottagare, alltså även du. Likväl om någon är mycket positiv till dina extrema åsikter och uppmuntrar dem i en kommentar, då har den mottagaren indirekt spridit budskapet att de är av samma åsikt. 
     Just på grund av denna möjlighet att enkelt kunna ge feedback på varandra och gömt spridda sitt eget budskap får många inlägg med "extrema åsikter" väldigt många kommentarer. Man vill ge feedback åt skribenten samtidigt som man vill sprida sina egna åsikter. Följden blir att andra som kommenterar efter även blir mottagare av ditt budskap och vill ge feedback på dig, man kan snart se kommentarer som riktar sig till tidigare kommenterare och kanske inte alls till den ursprungliga skribenten.
     På Faceook och andra sociala medier får man ta del av alla olika typer av budskap. Eftersom att du är fri att skriva nästan vad som helst på Facebook kan du just som sändare därför också sprida valfritt budskap. Det kan handla om vardagliga saker som att man gillar vädret just nu eller att man är för trött för hushållssysslor. Men man kan också sprida reklam i sina budskap genom att skriva gott om till exempel en produkt. Detta blir speciellt tydligt och starkt när en kändis sprider ett sådant budskap, man lystrar extra till opinionsbildare man känner någon personlig samhörighet med vilket man kan göra med en kändis man tycker om. Det är just därför det har blivit en stor marknad för företag att bloggare och andra människor aktiva och välkända i sociala medier produkter, så de kan sprida positiva budskap om den till hela sin publik (mottagarna). 
     Man kan också som tidigare nämnt sprida provokativa budskap på nätet, kanske politiskt, rasistiskt eller till exempel kvinnoförnedrande likväl som man kan sprida feministiska och mycket etiska budskap om hur vi lever i en global värld för alla. Just på senaste tiden har man sett en mycket positiv trend i att många människor bestämmer sig för att stå upp för rättigheter för människor som tidigare varit utsatta i samhället. Det har skapats många till exempel feministiska användare, kanske till större del på twitter än på facebook, som vill belysa för unga kvinnor om vilka rättigheter de har och vilka kränkningar som är långt i från okej. Det sprids också mycket positivt om invandring vilket är till fördel för att forma ungas åsikter till tolerans och kärlek till alla människor, oavsett ursprung. 
     Denna typ av internet trend där man sprider etiskt och moralist "rätta" budskap där man står upp för varandra istället för att trycka ner är en mycket positiv tidsålder i sociala medier. För bara några år sedan såg trenden helt annorlunda ut, de bloggare och sändare som spred mest provokativa budskap lockade störst publik. Klimatet var mycket hårt samt elakt och många människor framträdande och välkända i sociala medier kränkte och gjorde narr av varandra. Jag tror till stor del att det är interaktiviteten som skapat denna nya trend. För bara några år sedan var vi som privatpersoner inte alls lika aktiva med att sprida åsikter, synpunkter och så vidare på internet. Idag är vi aktivare än någonsin och aktiviteten spås öka ytterligare i framtiden. Detta ger plats för åsikter och budskap som inte skrivs för att locka tusentas läsare till exempelvis en blogg utan budskap som skrivs av en sändare för att visa mottagarna (ofta sändarens vänner) vart man står i en fråga som kan vara allt mellan politisk och vardaglig. Jag tror att "kändisarna" inom sociala medier har snappat upp denna gemytligare stämning på nätet och många som tidigare provocerat har lagt till en mycket trevligare ton i sina kanaler. Jag tror även att vi som publik har större krav på de twittrre, bloggare och vänner vi följer på sociala medier, detta grundare jag på att de som tidigare provocerat sig till enorma läsarsiffror idag ligger ganska långt ner på listan "mest lästa".
     Facebook och andra sociala medier har kommit att spela en mycket stor roll för människor i Sverige. Dels är det underhållning vi inte kan vara utan, vi vill kunna se vad våra vänner gör, läsa deras åsikter och titta på deras bilder. Men jag tror också att användandet av sociala medier har kommit att spela stor roll för vårt självförtroende. Vi vill bli bekräftade på det vi gör och beundrade i andras ögon. Vi kan lägga ut en bild eller en status om allt vi klarat av på en dag eller en fin bild på vårt hem, vi vil spridda ett budskap likt "titta vad duktig jag är"  eller "kolla vad fint jag gjort" och vi söker feedback och kommentarer som bekräftar vårt budskap. Sociala medier har även blivit som ett verktyg för oss att kunna delta i den politiska debatten på ett enkelt sätt. Vi kan sprida budskap och åsikter  vilka snabbt når ut till väldigt många. En del menar att det ökade användandet av sociala medier gjort människor mer ovilliga att delta i "riktiga" demonstrationer, protester och liknande, detta för att vi idag tycker vi gjort "vårt" genom att sprida vårt budskap på sociala medier.
     Jag tror dock personligen att sociala medier mest för gott med sig. Vi kan umgås med långväga vänner, ta del av reklam och åsikter, sprida egna budskap och delta i debatter. Speciellt unga människor uppväxta i denna tidsålder där sociala medier varit mycket aktuella är som experter på att leva i detta informationsflöde. Vi blir naturligt ganska källkritiska och lär oss "känna igen" reklam, gömda åsikter och så vidare ganska lätt. Vi är också vana att ta del av mycket information vilket gör att vi kan sovra i materialet och på så sätt kunna forma en egen åsikt, vi är inte speciellt lättlurade och tror på allt vi läser. Om man är källkritisk på internet har vi oändliga möjligheter att ta del av extremt mycket material, vi kan läsa på och ta del av otroligt många människors synpunkter och åsikter och därefter forma en egen åsikt. Om man tar sig tid att söka brett har man alla möjligheter att få se alla sidor av ett fenomen, åsikt, offentlig person eller liknande. Sociala medier belyser även nyheter väldigt brett genom olika personer, även det får människor att intressera sig mer och tänka längre. Jag tror att man genom sociala medier som privat person får ta del av en vidsynthet gällande politik, nyheter osv vilken man lätt går miste om genom objektiv nyhetsrapportering frånsett om man inte är mycket påläst inom ämnet. Därför tror jag att sociala medier spelar en stor och viktig roll trots en del brister redan idag, men att det kommer växa sig till en ännu större kanal för debatt och utbyte av budskap i framtiden.

    

Våra svenska dagstidningar ägs framförallt av några få mycket etablerade familjer vilka kontrollerar en stor del av marknanden. Framförallt pratar man om familjen Bonnier som styr över GT, DN, Dagens Industri, Expressen, Kvällsposten och Sydsvenska dagbladet. Familjen Hjörne är ockå väldigt relevant i sammanhaget då de äger Göteborgsposten men kontrollerar delägarskap i flertalet andra dagstidningar i, framförallt, Västsverige.
     Dessa två familjers koncerner svarar för runt en tredjedel av Sveriges dagstidningar och den resterande delen upplagor delas mellan sju andra mediekoncerner, Bonnier och Hjörne borträknat. Bonnier är stark etta på marknanden och kontrollerar den definitivt största delen av upplagorna medan det norska bolaget "Schibsted" inte ligger långt efter med både Aftonbladet och Svenska Dagbladet inom koncernen.
     Man kan tycka att den svenska marknaden domineras av enorma aktörer vilka inte bara styr i tidningsbrancshen utan även andra delar av marknaden. Ett exempel är just Bonnierkoncernen som har en omfattning av 175 olika företag i sin verksamhet inom både tidningar, tidskrifter, Tv och film. Riskerna blir att innehållet kan bli likvärdigt och inte speciellt varierat då ägarna ser vilka typ av ämnen som säljer och börjar därför springa efter samma boll. Det är vinstdrivade företag vi pratar om och deras största intresse är att nå ut till bred publik och på så sätt göra stora intäckter. Att innehåller konvergerar på det här sättet handlar inte om enskilda händelser som till exempel ett inträffat politkermord som berör hela Sverige, utan vi pratar om hur medier "väljer ut" speciella internationella konflikter och rapporterar bara kring dem medan andrakrig kan gå obemärkt förbi. 
     I norden är vi mycket flitiga medieanvändare och vi har tillgång till många olika tidningar även om antalet sjunker. Distrubtionen av tidningar verkar, trots många hinder, klara att nå ut till hela rikena inom rimlig tid.Vi ser en trend i att ägarna koncentreras till färre men större och mer etablerade aktörer. En fördel med detta är att de tidningar som finns blir påkostade, har gott om resurser och alla möjligheter till att kunna levera bra och utvecklade nyheter där de inte i samma mån behöver ta hänsyn till ekonomiska begränsningar. En nackdel är att innehållet kan bli likvärdigt som tidigare nämnt men man riskerar också att sluta satsa på små lokala redaktioner och på så sätt tappa publik. Vi människor har en tydlig tendens att starkt intressera oss för saker i vår närhet, drar man ner för mycket på lokaltidningarna och låter färre redaktioner täcka större geografiska områden finns alltid risken att man tappar den lokala känslan som lokar läsare.
     Vi ser också att landsgränserna börjar suddas ut mellan länderna i Norden och vi skapar något som liknar en nordisk ägarkoncern av dagstidningar. Dels då de norska företaget "Schibsted" börjat etablera sig i Sverige och dels då flera svenska bolag börjat köpa aktier i norska dagstidningsförlag.
      Även i övriga Europa syns tydligt hur ägandet utformas, både nu och i framtiden. Varje Europeisk dagstidning ägs av en etablerad mediekonsern som dessutom i allt större utsträckning tenderar att vara internationell. 
     USA är inget land som avviker från det tydliga mönster rörande  att dagstidningarna ägs av stora koncerner. ma samlar medierna i stora ägargrupper och Amerikas tio största tidningsgrupper kontrollerar en tredjedel av dagspressen. Precis som i likhet med övriga världen är just dagstidningarna i USA bara en del av de etablerade aktörernas verksamhet. Ägarna är flermediegrupper som mycket ofta kontrollerar delar av marknaden inom alla områden. 
     I utvecklingsländer är antalet dagstidningar mycket lågt och inte en etablerad vara på marknaden.  Ämnena tidningana tar upp är ofta långt i från Indiens enkla vardag vilket då inte alltid intresserar befolkningen. Många har även läs- och skrivsvårigheter så tidningen blir framförallt en lyxvara för dem med utbildning och ekonomi. Det är däför inte speciellt lönsamt att driva en tidningsredaktion och därför finns ännu inte en markad som lockar jättarna inom medieindustrin i utvecklingsländer.

 

Dagstidningar är en verksamhet som blivit mycket drabbad av den tekniska utvecklingen vi har idag. Antalet läsare av papperstidningar skjunker drastiskt samtidigt som gratisläsarna av internettidningar blir allt fler. Nättidningen har sedan 2008 ökat med 3% medan läsarna av papperstidningar minskat med 4%. För att överleva denna utveckling tror jag att fler tidningar kommer att behöva ta betalt för sina tjänster på internet. Lösnummer och premenationer/abonnemang är dagstidningars största inkomstkälla frånsett annonspengar, resurser de inte kan vara utan. Framtiden spås vara fortsatt tekniskt och därför krävs det att tidningarna satsar stort på en hållbar internettjänst. jag tror vi kommer se fler system likt aftonbladets vilka har mycket gratis nyheter att dela sina läsare men de betaldande läsarna får genom en plustjänst tillgång till extra intressant material och exklusiva intervjuer.  
     Jag är osäker på om plustjänsterna idag drar in lika mycket pengar som lösnummerförsäljning och premuntationer tidnigare gjort. Vi har idag tillgång till så extremt mycket nyheter genom tidningar, TV och radio att många kan känna sig "nöjda" utan att kanske betala extra för en tidning eller utökad nyhetstjänst. Jag tror att det är smart att göra likt MVT gjort och låta sina läsare betala för att kunna läsa deras tidning i sin helhet, precis som pappersupplagan, fast digitalt. Då kan man få en ökad läsarkrets i och med kanske ett något lägre pris kan erbjudas pågrund av att pappersavgifter och affärernas mellan avgifter kan reduceras. man underlättar också för att fler ska kunna få tag i tidningen på ett enkelt sätt vilket ofta bidrar till fler kunder. 
     Om den tekniska utveckling håller i sig och kanske även ökar ytterligare i framtiden tror jag att vi kan behöva lagstifta om detta. Ingen tidning vill vara först med att reducera mer och mer av sina gratistjänster på grund av att de är konkurrerande bolag men kanske kommer detta bli nödvändigt om vi vill bli tilldelade kvalitativa nyheter. en tidningsredaktion utan ekonomiska resurser är en ohållbar verkamhet vilken snart kommer att bli nerlagd. Vi riskerar på så sätt en framtid med färre större tidningar som täcker ett större geografiskt område, alltså färre lokaltidningar även om de idag verkar vara mycket populära. Lagstiftar vi om hur mycker material som får läggas ut till ickebetalande underlättar vi för våra dagstidningar att kunna ta betalt för sina tjänster och på så sätt överleva.
     Angående hur tidningarna kommer att ägas både internationellt och nationellt förmodar jag att de stora jättarna inom medieindustrin snart kommer att kontrollera ännu större delar av marknaden. Marknaden kommer likt idag bestå av några få stora koncerner eftersom att det är det enda ekonomiskt hållbara. Små företag kommer ha svårt att mäta sig med de stora och kommer därför tjäna på att bli uppköpta och jobba under koncernen. De bolag med många medier i sin verksamhet har också en klar fördel genom att kunna låta sina medier konvergera. I deras verksamhet kommer de kunde erbjuda läsara att läsa både böcker och tidningar på nätet likväl som i de ursprungliga versionerna. Något som kommer vara mycket svårare för de mindre bolagen vilka på så sätt inte kommer att nå ut i samma utsträckning.