Hej! Jag heter Bea Skännestig och går samhäll/media på Platengymnasiet i Motala.

pressetiska regler

Publicerad 2013-12-19 13:12:40 i Allmänt,

Etiska regler för press, radio och TV

Massmedierna har på eget intiativ beslutat att rätta sig efter en rad pressetiska regler för att dels förhindra utsträckningen av att enskilda personer känner sig kränkta och uthängda i medierna samtidigt som de vill skydda sitt eget anseende. Reglerna hanterar främst bestämmelser gällande privatpersoners intergritet och massmediernas ansvar att förmedla oss trovärdiga och faktabaserade nyheter.  
     Eftersom att medierna förmedlar oss väldigt mycket information dagligen är det av stor vikt att informationen vi får ta del av är korrekt. Vi ger medierna ett förtroende när vi låter dem förse oss med nyheter och det är av stor vikt att materialet som publicerat är bekräftat med flera källor och att ingeting i text eller bild är missvisande eller påhittat av journalisten själv. Till denna del av reglerna belyses även vikten av att medierna påpekar och rättar till eventuella fel och brist i tidigare rapportering om felet uppmärksammats och påkallats av en tittare, lyssnare eller läsare.
     Denna del av de pressetiska reglerna är mycket viktig. Utan den skulle det vara lätt för de som arbetar på medierna att i större mån dela oss missvissande material vilket de vinklat eller överdrivit för att locka fler läsare. Självklart begränsar regler likt de här journalisten i hans arbete, han måste se till att allt han skriver har täckning och är förbjuden att dra för snabba egna slutsater. Det ligger självklart mycket reasercharbete bakom varje skriven artikel till följd av detta vilket naturligt kostar tidningen pengar i resurser. Men som tidigare nämnt har beslutet om de pressetiska reglerna även stort stöd hos medierna själva. Jag personligen kan spå att genom att ge medierna ett gott anseende att alltid förmedla korrekt information gör medierna mer attraktiva på marknaden. Att skriva riktigt och rätt där man förmeda en realistisk bild av samhället lockar redan idag en större läsarkrets än de tidningar som är känt opålitliga och förmedlar färmst överdrivna rubriker utan täckning i text och påhittat skvaller. Jag tror därför att trots att de pressetiska reglerna i viss mån kan begränsa journalisten att överdriva "scoop" lite extra för att göra texten ännu mer kryddad och intressant så tjänar medierna i långa loppet på att alltid hålla sig nära sanningen. Skulle de bli känt att tidningarna innehöll mängder påhittat material skulle värdet i produkten sjunka drastist då man längre inte skulle bli allmänbildad, påläst eller förmedlad en verklig och objektiv bild av vårt samhälle. Utan dessa regler finns också ökade risker för artiklar och material färgat av journalistens egna värderingar. Utan riktlinjerna blir de som arbetar fram det publicerade materialet inte lika etiskt bundna till källor och fakta som de är idag vilket kan ge större möjlighet att korrumpera materialet till egen eller en organisations, åsikts eller likandes fördel. Om journalisterna blev tillåtna att sprida gömt värderat material till oss finns risken att vi ovetande blir påverkade till en åsikt vi från början inte är av. Även på så sätt är de pressetiska reglerna en viktig del i den demokratiska processen.
     En annan viktig del av de pressetiska reglerna är att bevara privatpersoners intergritet och inte kränka eller hänga ut personer offentligt. Man ska alltid sträva efter att endast publicera information vilken har ett allmännintresse som kräver offentlig belysning. Man ska sträva efter att inte bjuda publiken på mer privat information än nödvändigt och alltid uppmärksamma de negativa konsekvenser en namn- eller bildpublicering kan innebära för den utsatte. Finns heller ingen anledning att nämna ålder, kön, yrke, ursprung eller annat som kan koppla ihop rappoteringen till enskilda individer i samhället ska även sådan information utelämnas. Inom känsliga ämnen som brott och olycka ska man alltid respektera det privata och vara mycket sparsmakad med utförlig information om offret av hänsyn till anhöriga. Även självmord är en situation vilken kräver mycket stor försiktighet.
     Denna del av lagen belyser alltså privatlivets helgd man ska hela tiden sträva efter att inte utsätta någon enskild individ för kränkningar eller hänga ut någon offentligt vilket är demokratiskt och rätt i ett land som Sverige. Regeln innefattar också det viktiga i att alltid höra båda sidor i en konflikt, ingen ska riskera att bli baktalad i media av sin motstånader utan själv få möjligheten att försvara sig.  Sådana här regler ställer självklart större ansvar på jornalisten och kräver att han eller hon arbetar mer aktivt med sina artiklar eller inslag. Det kan locka medierna som vinstdrivande företag att  hänga ut personer offentligt då resultatet kan bli att locka fler läsare. Men man håller sig till etiskt tänkade och avgör efter vilka hemska konsekvenser som kan följa, man kan rent drastiskt försöra en människans liv och dessutom riskerar man att bli stämd på mycket höga belopp. Genom att exempelvis alltid belysa två sidor av en konflikt ger man publiken större möjlighet att "välja sida" och forma en egen åsikt utifrån att jämföra de argument som förmedlas. Inom det politiska området är detta mycket viktigt, låter man endast baktala ett parti utan att ge partiet möjligheten att förklara sig har förmedlar medierna värderat material om vilket parti som är "dåligt" och vilket som är "bra". vilket vore ett stort kliv tillbara för demokratin och medbogarnas rätt att forma egna åsikter. Dock är det viktigt att medierna kan kritisera partier, makthavande och annat om en skandal eller likande dyker upp. Det är viktigt att vi blir förmedlade en realistisk och sann bild av vad som händer men vi vill också höra skandalens andra sida, varför den inträffade.        
     Eftersom att medierna idag högt skattar dessa pressetiska regler tror jag att de kommer helgas högt även i framtiden. Om någon medie skulle rata principen, inte respektera riktlinjerna lika högt och börja publicera hårt, kränkande och elakt material för att locka en större publik finns alltid risken att publiken bestämmer sig för att rata medien på grund av dess oetiska handlande. Tillföljd av att vi länge levt i demokratiskt samhälle där vi är relativt fria individer skulle vi starkt reagera på att någon tog ifrån oss våra rättigheter. Just på samma sätt som hur reglerna för att publicera korrekt material kan stjälpa, försvåra och kräva mer resurser i arbetet med att skriva material som ska publiceras sker det på flera sätt till både medierna och den stora massans fördel. Medierna riktar sig till större publik genom att skriva riktigt vilket de gör stora pengar till följd av trots utgifter på extra resurser. Likväl riserar de inte att bli stämda på höga belopp för att privatpersoner tagit mycket illa vid sig av publiceringar och känt sig kränkta. Om medierna började hänga ut och kränka offentliga personer i stor utsträckning finns risken att marknaden börjar klassas som barnslig och man lockar bara den publik som idag lockas av skvallerpress och "förnedrings-TV" likt dokusåpor och annat. Trots att denna underhållningslika bransch är stor så lockar den inte alls en lika bred publik som nyhetsrapportering gör, varken i press, tv eller radio. Medierna riskerar därför även på detta sätt att långsiktigt tappa publik och förlora resurser även om man kortsiktigt kan förutspå att skandaler och annat av offentliga personer kan vara attraktivt på marknaden.
     De pressetiska reglerna är mer lika riktlinjer än lagar till sin kakartär och jag tror att de kommer ha en lång framtid inom mediabranschen. Jag tror dock att det krävs att reglerna utvecklas i samma takt som marknaden för att alltid kännas relevanta och aktuella. Privatpersoner som tagit illa vid sig av en publicering i press kan alltid vända sig till Sveriges pressombudsman med sitt ärende. Likt detta finns alltid en ansvarit utgivare för tv- och radioprogram man kan vända sig till med åsikter, synpunkter och anmälningar. Men idag när många medier flyttas över på internet och internet även gett möjlighet till nya typer av medier bör reglerna utvecklas. Vi bör ha något likande en "nätombudsman" man kan lämna anmälningar gällande kränkningar på nätet till. Till exempel så har det under de senaste åren funnits mycket provokativa bloggar vilka hängt ut och kränkt flertalet offentliga personer. Om de pressetiska reglerna skulle gälla mer utbrett även på internet skulle näthatet som florerar bli klassat likt det hemska brott det faktiskt är och i många fall kunna reduceras ner i takt med grövre straff för gärningsmännen. Dessa regler skulle kunna gälla för alla skribenter på internet i och med att möjligheten  att kommentera eller skriva anonymt på internet är på väg bort. Många tidningar och andra medier har redan tagit bort möjligheten på grund av kränkningarna som gjorde avtryck i kommentarerna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela