Våra svenska dagstidningar ägs framförallt av några få mycket etablerade familjer vilka kontrollerar en stor del av marknanden. Framförallt pratar man om familjen Bonnier som styr över GT, DN, Dagens Industri, Expressen, Kvällsposten och Sydsvenska dagbladet. Familjen Hjörne är ockå väldigt relevant i sammanhaget då de äger Göteborgsposten men kontrollerar delägarskap i flertalet andra dagstidningar i, framförallt, Västsverige.
     Dessa två familjers koncerner svarar för runt en tredjedel av Sveriges dagstidningar och den resterande delen upplagor delas mellan sju andra mediekoncerner, Bonnier och Hjörne borträknat. Bonnier är stark etta på marknanden och kontrollerar den definitivt största delen av upplagorna medan det norska bolaget "Schibsted" inte ligger långt efter med både Aftonbladet och Svenska Dagbladet inom koncernen.
     Man kan tycka att den svenska marknaden domineras av enorma aktörer vilka inte bara styr i tidningsbrancshen utan även andra delar av marknaden. Ett exempel är just Bonnierkoncernen som har en omfattning av 175 olika företag i sin verksamhet inom både tidningar, tidskrifter, Tv och film. Riskerna blir att innehållet kan bli likvärdigt och inte speciellt varierat då ägarna ser vilka typ av ämnen som säljer och börjar därför springa efter samma boll. Det är vinstdrivade företag vi pratar om och deras största intresse är att nå ut till bred publik och på så sätt göra stora intäckter. Att innehåller konvergerar på det här sättet handlar inte om enskilda händelser som till exempel ett inträffat politkermord som berör hela Sverige, utan vi pratar om hur medier "väljer ut" speciella internationella konflikter och rapporterar bara kring dem medan andrakrig kan gå obemärkt förbi. 
     I norden är vi mycket flitiga medieanvändare och vi har tillgång till många olika tidningar även om antalet sjunker. Distrubtionen av tidningar verkar, trots många hinder, klara att nå ut till hela rikena inom rimlig tid.Vi ser en trend i att ägarna koncentreras till färre men större och mer etablerade aktörer. En fördel med detta är att de tidningar som finns blir påkostade, har gott om resurser och alla möjligheter till att kunna levera bra och utvecklade nyheter där de inte i samma mån behöver ta hänsyn till ekonomiska begränsningar. En nackdel är att innehållet kan bli likvärdigt som tidigare nämnt men man riskerar också att sluta satsa på små lokala redaktioner och på så sätt tappa publik. Vi människor har en tydlig tendens att starkt intressera oss för saker i vår närhet, drar man ner för mycket på lokaltidningarna och låter färre redaktioner täcka större geografiska områden finns alltid risken att man tappar den lokala känslan som lokar läsare.
     Vi ser också att landsgränserna börjar suddas ut mellan länderna i Norden och vi skapar något som liknar en nordisk ägarkoncern av dagstidningar. Dels då de norska företaget "Schibsted" börjat etablera sig i Sverige och dels då flera svenska bolag börjat köpa aktier i norska dagstidningsförlag.
      Även i övriga Europa syns tydligt hur ägandet utformas, både nu och i framtiden. Varje Europeisk dagstidning ägs av en etablerad mediekonsern som dessutom i allt större utsträckning tenderar att vara internationell. 
     USA är inget land som avviker från det tydliga mönster rörande  att dagstidningarna ägs av stora koncerner. ma samlar medierna i stora ägargrupper och Amerikas tio största tidningsgrupper kontrollerar en tredjedel av dagspressen. Precis som i likhet med övriga världen är just dagstidningarna i USA bara en del av de etablerade aktörernas verksamhet. Ägarna är flermediegrupper som mycket ofta kontrollerar delar av marknaden inom alla områden. 
     I utvecklingsländer är antalet dagstidningar mycket lågt och inte en etablerad vara på marknaden.  Ämnena tidningana tar upp är ofta långt i från Indiens enkla vardag vilket då inte alltid intresserar befolkningen. Många har även läs- och skrivsvårigheter så tidningen blir framförallt en lyxvara för dem med utbildning och ekonomi. Det är däför inte speciellt lönsamt att driva en tidningsredaktion och därför finns ännu inte en markad som lockar jättarna inom medieindustrin i utvecklingsländer.

 

Dagstidningar är en verksamhet som blivit mycket drabbad av den tekniska utvecklingen vi har idag. Antalet läsare av papperstidningar skjunker drastiskt samtidigt som gratisläsarna av internettidningar blir allt fler. Nättidningen har sedan 2008 ökat med 3% medan läsarna av papperstidningar minskat med 4%. För att överleva denna utveckling tror jag att fler tidningar kommer att behöva ta betalt för sina tjänster på internet. Lösnummer och premenationer/abonnemang är dagstidningars största inkomstkälla frånsett annonspengar, resurser de inte kan vara utan. Framtiden spås vara fortsatt tekniskt och därför krävs det att tidningarna satsar stort på en hållbar internettjänst. jag tror vi kommer se fler system likt aftonbladets vilka har mycket gratis nyheter att dela sina läsare men de betaldande läsarna får genom en plustjänst tillgång till extra intressant material och exklusiva intervjuer.  
     Jag är osäker på om plustjänsterna idag drar in lika mycket pengar som lösnummerförsäljning och premuntationer tidnigare gjort. Vi har idag tillgång till så extremt mycket nyheter genom tidningar, TV och radio att många kan känna sig "nöjda" utan att kanske betala extra för en tidning eller utökad nyhetstjänst. Jag tror att det är smart att göra likt MVT gjort och låta sina läsare betala för att kunna läsa deras tidning i sin helhet, precis som pappersupplagan, fast digitalt. Då kan man få en ökad läsarkrets i och med kanske ett något lägre pris kan erbjudas pågrund av att pappersavgifter och affärernas mellan avgifter kan reduceras. man underlättar också för att fler ska kunna få tag i tidningen på ett enkelt sätt vilket ofta bidrar till fler kunder. 
     Om den tekniska utveckling håller i sig och kanske även ökar ytterligare i framtiden tror jag att vi kan behöva lagstifta om detta. Ingen tidning vill vara först med att reducera mer och mer av sina gratistjänster på grund av att de är konkurrerande bolag men kanske kommer detta bli nödvändigt om vi vill bli tilldelade kvalitativa nyheter. en tidningsredaktion utan ekonomiska resurser är en ohållbar verkamhet vilken snart kommer att bli nerlagd. Vi riskerar på så sätt en framtid med färre större tidningar som täcker ett större geografiskt område, alltså färre lokaltidningar även om de idag verkar vara mycket populära. Lagstiftar vi om hur mycker material som får läggas ut till ickebetalande underlättar vi för våra dagstidningar att kunna ta betalt för sina tjänster och på så sätt överleva.
     Angående hur tidningarna kommer att ägas både internationellt och nationellt förmodar jag att de stora jättarna inom medieindustrin snart kommer att kontrollera ännu större delar av marknaden. Marknaden kommer likt idag bestå av några få stora koncerner eftersom att det är det enda ekonomiskt hållbara. Små företag kommer ha svårt att mäta sig med de stora och kommer därför tjäna på att bli uppköpta och jobba under koncernen. De bolag med många medier i sin verksamhet har också en klar fördel genom att kunna låta sina medier konvergera. I deras verksamhet kommer de kunde erbjuda läsara att läsa både böcker och tidningar på nätet likväl som i de ursprungliga versionerna. Något som kommer vara mycket svårare för de mindre bolagen vilka på så sätt inte kommer att nå ut i samma utsträckning.