Man kan anse att det är journalister, redaktörer och andra portvakter som bestämmer vad som är en bra nyhet och vad som platsar i stora uppslag och extra sändningar. Det är ju dem som bestämmer vad som ska visas och var de ska lägga sina resurser men tänker man ett steg längre inser man snart att alla som arbetar med media snabbt rättar sig efter vad den stora publiken vill ha och intresserar sig för. Nyhetsförmedlingen vill nå ut och engagera många och rättar i många fall kappan efter vad vi i den stora massan eterfrågar.
     Jag läste precis ett blogginlägg skrivet av en förkrossad förälder vars barn lider av en diagnos och därför blivit placerad i resurskola. Kommunen vill nu skära ner och minsta bidragen till dessa skolor vilket i långa loppet kommer innebära att skolorna lägger ner och barnen, som egentligen är i behov av enormt stöd, kommer att bli utplacerade i vanliga skolklasser. I samband med att föräldrarna blev upplysta om denna, för dem, mardröm skedde flera incidenter på internatskolan Lundsberg vilket ledde till att skolinspektionen stängde skolan med omedelbar verkan. Mediepådraget kring nedläggningen var mycket stort och varje dag fick man se och läsa om förkrossade elever som inte önskade annat än att ha sin skola kvar. Mamman som skrivit blogginlägget ifrågasätter då den stora rapporteringen kring Lundsberg när hennes eget barn skulle ligga på skolgården och gråta precis lika mycket om deras resursskolor skulle försättas i konkurs. Hon frågar var journalisterna är och hur de överlägger som inte slår upp detta, till synes allvarligare, nedläggningshot lika stort.
     Jag kan förstå att denna mamma blir upprörd över att mediepådraget kring resursskolornas negativa framtid blir mindre än nedläggningen av Lundsberg. Detta för att det värsta som kan hända en lundsbergselev är att få gå i kommunalskola medan hennes barn kanske inte alls klarar av att gå i vanlig skola och blir därmed av med hela sin framtid. Självklart är det allvarligare att barn blir berövade ett lyckligt liv än att elever som ändå klara av en kommunalutbildning tvingas till det. Med debatten kring nedläggningen av Lundsberg blev enorm på sociala medier vilket tydligt påvisar att det är en nyhet det bör rapporteras mycket kring. Alltså tror jag här att det är publiken som bestämt vilket nyhet som ska bli störst. 
     Anledningen till att Lundsbergs nedläggningen blev så stor tror jag var att åsikterna om internatskolor är skilda och starka. En del är på det klara med att internatskolor ska jämnas med marken och andra, i likhet med mig själv, tycker att man som familj får avgöra vilken skola man som elev ska gå i efter åsikt och, i detta fall även kanske, inkomst. När skolan då lades ner såg många det som en vinst medan andra tyckte att man kollektivt bestraffade en stor grupp elever för en mindre mängd personers vansinnesdåd. Starka politiska åsikter blandades in och man började prata om vårat nutida klassamhälle. Alltså blev händelsen till en enorm politiskdebatt vilket fångade mångas intresse.
     Jag tror också att nedläggningen av Lundsberg var något nytt trots att den inte var helt oväntad då skolan fick en tydlig varning redan i våras. Att skolor läggs ner på grund av kraftig mobbning, sexuella trakasserier och misshandel är ovanligt medan att kommunens vilja att dra åt svångremmen blivit "vardagsmat". Detta nya som pågick under kort tid fick hela vår koncentration och jag tror att vi alla hade en åsikt om nedläggningen, skandal eller helt rätt. Det var en sådan nyhet som fick stor plats till att snart bli ganska obefintlig och bortglömd. Eleverna skulle få börja i vanliga skolor eller söka platser på andra internat och snart var det inte en nyhet längre tills skolan fick tillåtelse att öppna sina portar igen.