Vi människor är kommunicerande varelser och kommunicerar på ett eller annat sätt ständigt. Utan kommunikation skulle vårt sociala samspel inte finnas och vi skulle inte klara av att leva i det samhälle vi skapat. Varje gång du pratar med en kompis, ringer din mamma, skickar sms, mailar eller uppdaterar facebook har du kommunicerat. Du har spridit ett budskap som någon annan mottagit och man behöver inte fundera länge för att inse att detta gör vi hela dagarna och hela tiden.
     När vi kommunserar använder vi kommunikationsprocesser vilka jag redan varit inne på tidigare. En sändare vill sprida ett budskap till en mottagare och responsen mottagren ger på budskapet kallas för återkoppling. Detta kan ske i enkel kommunikation där du smsar någon ny information till din kompis och din kompis blir förvånad och återkopplar på budskapet/information genom att skicka ett sms tillbaka där hon frågar om du är säker eller liknande. Det är dock långt ifrån bara när vi pratar som vi blir överrösta av budskap, böcker, filmer, spel, reklam och serier är fulla av budskap du ständigt tar i.
     Vi kommunicerar verkligen oavbrutet och frågan är om vi verkligen någonsin inte gör det. Så fort vi är ensamma tänker vi och resonemangen inne i vårt huvud är kommunikation vi för med oss själva. Den enda gången vi inte skulle kommunicera skulle alltså vara när ingen vill nå oss med information eller ett budskap och när vi inte tänker. Den enda gången jag kan komma på då vi inte tänker skulle kunna vara vid djup meditation där vi går långt in i oss själva och bara lever i nuet. Det är kanske inte många av oss som återkommande gör detta vilket alltså betyder att vi kommunicerar oss igenom hela livet. 
     Man hör ju själv att det låter arbetsamt och stressande att kommunicera hela livet och därför kan man ju välja att dra ner på det då och då. Resonemang med oss själva gör oss inte stressade på samma sätt så att bara rikta in oss på dem i korta stunder och stänga av internet ibland kan nog vara hälsosamt. Och vill man pröva att leva en stund utan någon som helst röst i huvudet kan man försöka att totalt stänga av sina tankar och bara leva i nuet, man inser nog fort att det kräver en enorm ansträngning.

 

Stereotyper
Vi människor har alltid haft fördomar mot andra och gillar att dela upp människor i fack. Jag tror att detta är ett beteende vi för stunden mår bra av men gör vi fel i vår sortering kan vi ge oss själva förödande konsekvenser. 
     Vi människor är organiserade till vår natur och gillar att sortera och lägga i olika lådor. Se bara på hur vårt språk är uppbyggd, mängder av ordklasser och regler så vi tydligt ska veta vilka ord och meningar som hör till vilken grupp. Samma sak gäller även människor, vi vill veta vilken grupp någon tillhör och jag tror att orsaken är att vi tydligt vill veta innan vad vi kan förvänta oss av denna människa. På samma sätt som vi öppnar stumplådan och vill vara säkra på att det ligger strumpor i den, vill vi kunna träffa en norrman och vara säkra på att han ska vara glad.

     Det finns mängder av stereotyper i vårt samhälle. De bygger på fördomar och vi blir hela tiden påminda om hur våra stereotyper ska se ut eller bete sig som ett resultat av att media ständigt spelar på dem. Norrmän ska vara glada, överklassen snobbig, bönder töntiga till sitt sätt och affärsmän ska kunna gå över lik. Medierna använder antagligen dessa för att skapa identifikation till karaktärerna för att lättare kunna väcka känslor hos tittaren eller läsaren. Det finns även program, som tillexempel solsidan, som fullt ut spelar på stereotyper för att skapa igenkänningshumor. Man ska känna igen någon i sin närhet i karaktärerna och därför tycka att det är roligt. Solsidan har blivit utnämnd till bästa humorserie flera år i rad så visst funkar detta och visst tycker vi det är roligt. 
     Det vore ju väldigt smidigt om man kunde dela upp alla man möter i ett fack, veta exakt vad som var typiskt för denna människa och hur personen skulle bete sig i alla situationer. Dock är inte detta möjligt då människor är komplexa och kan förändras snabbt. Det är lätt för oss att bli besviken på någon för att den inte var exakt som vi trodde, vilket alltså är något negativt skapat av stereotyper. En annan negativ följd av att döma för fort är vad vi säkert går miste om. Genom att döma någon för att vara si eller så och sedan inte vara öppen för dem andra intrycken kan leda till att vi låter en person gå obemärkt förbi oss, någon som på grund av många andra bra sidor skulle kunna bli till exempel en god vän till oss.
     Trots att det är helt omöjligt att dela upp människor i fack försöker vi ständigt och jag tror att trygghet infinner sig när vi tycker att vi vet exakt var vi har någon. Självklart kan det också finnas många fördelar med att veta vad som är typiskt och utmärkande för någon. Om inte annat när vi ska köpa en present eller välja våra ord vid till exempel en diskussion. Men vi ska komma ihåg att inget är skrivet i sten och att alla kan ändra sig och snart behöva förflyttas till ett annat fack.