Hej! Jag heter Bea Skännestig och går samhäll/media på Platengymnasiet i Motala.

Mediekonglomerat och Public service

Publicerad 2013-09-18 19:45:13 i Allmänt,

Mediekonglomerat
Under de senaste två decenierna har det varit popuärt för medieföretag att gå ihop och bilda ett stort bolag. Detta har medfött att marknaden idag till största del består av några få, dock väldigt stora, företag som kontrollerar stora delar av marknaden.
     För företagen är mediekonglomerat positivt då de kan göra sina produktioner enormt mycket större. Ta till exempel en disenyfilm, när den ska visas på bioduken tillverkas även Tv- och dataspel, seritidningar, leksaker och kläder i filmens tema. Självklart blir intresset för filmen då större, vi kan inte ens undgå att se att en ny film ska ha premiär då det visas överallt. Bakom denna disenyfilm står alltså ett stort mediebolag men aktörer inom både film-, spel-, tidning- och leksaksproduktion. Jag kan tycka att denna utveckling är positiv även för oss vanliga människor. Detta då vi får ta del av många större och mer påkostade produktioner som vi dessutom blir rejält uppmärksammande på. Jag själv gillar film väldigt mycket och tycker det är roligt med påkostade och stora produktioner vilka ofta resulterar i häftiga filmer. Jag kan även tänka mig att små barn kan tycka att att det är otroligt roligt att till exempel dricka ur en mugg med sin favoritkaraktär från den nyaste biofilmen iklädd en tshirt med samma tryck. Det som skulle vara mindre positivt med detta är väl att de mindre och mer lokala filmproduktionerna försvinner då de inte har råd att marknansföra sig på samma sätt och försvinner lite brevid dessa enorma produktioner. Men jag tror ändå alltid att det kommer att finnas små bolag som producerar mindre filmer eftersom att efterfrågan på film och underhållning är så hög. Vi människor dras till filmer med en handling vi finner intressant och många av oss kan se en film så fort vi har en ledig stund över. Just därför är efterfrågan väldigt stor och det finns plast på markanden för både små och stora produktioner. Visst kanske det känns mer speciellt och roligt att se en "storfilm" men för mig kommer det alltid finnas lika stort intresse i att se en film producerat av ett mindre företag, bara den har en handlning som fångar mig.
     Jag är inte orolig för att film-, bok- och tv-produktioner börjar likna varadra och för att vissa genrer skulle försvinna i och med konglomeraten. Detta för att dessa stora medieaktörer självklart konkurrerar med varandra om oss tittare och alla vill komma med något nytt och intressant.
     För några år sedan skulle man säkert föutspå att till exempel dokumentärerna skulle bli färre med en liten publik. Men efter att dokumentären "Serching for sugarmen" förra året fick ett stort genomslag och väldigt mycket uppmärksamhet tror jag att det fallnande intresset för dokumentärer börjar glöda på nytt. Alltså ett konglomerat som lyckats med att fånga en stor publik genom något nytt och spännande.  
     Jag tror dock att om det är några produktioner som far illa av konglomeraten så är det tv-serier och tv-program. Det finns stor risk att vårt Tv-utbud blir likformigt och endast består av den typen av underhållninsprogram som resulterar i många tittare. Tv4 är en kanal som ägs av ett mediekonlomerat och i deras tablå framgår det tydligt att de, med sina programideer, framförallt vill dra stor publik och där igenom tjäna stora annaonsintäkter på reklamen. De sänder nästan baar underhållningsprogram, många av deras program är kopior på idér som fungerat bra i USA och de sänder ofta samma serie i många säsonger så de insett att serien drar stor publik. Men för att förhindra att detta sker i för stor utsträckning finns public service.
 
Public Service
Som jag just nämnde i texten ovan skulle vårt tv-utbud bli enformigt om inte public service fanns. De kommersiella bolagen riktar sig endast till den breda publiken och sänder bara program som genererar i höga tittar- eller lyssnarsiffror. Detta för att de tjänar mer pengar i annonsintäkter och reklampengar ju fler människor som träffas av reklamen. Om de kommersiella bolagen var de enda bolagen på marknaden skulle alltså inga program riktade till små folkgrupper och nationalliteter sändas. Det är här public service fyller en viktig funktion. De sänder program som bara är intressanta för en mindre mängd tittare och kanalerna finanseras genom radio. och tv-avgiften. Dessa kanaler kan alltså sända program på franska för att utbilda eller till exempel nyheter på samiska och finska för våra minoritetsgrupper. Det är också här många dokumentärer sänds, de kanske inte drar tittarsiffrorna i taket men det är viktigt att de sänds för dem som är intresserade. Alltså ser public service till att bevara mångfalden i vårt medieutbud. De gör att det finns något för alla att se på även om du inte är en del av den stora underhållnings- och nöjespubliken.
 
Jag tycker att det är lite för tidigt i utvecklingen för att avgöra om datorer ska ses som en Tv-mottagare eller inte. Visst tror jag att publiken som ser program gratis över nätet är stor men jag ha en känsla av att det i de allra flesta fall handlar om att se igen ett program man missat eller liknande. Jag tror alltså att tittande över nätet är ett andra handsval om man inte hade möjlighet, av en eller annan orsak, att titta då programmet sändes på Tv. Det är fortfarande mycket smidgare att kolla i Tv:n då jag ofta upplever att kvalitén sviktar i datorn och att programen ofta buffrar eller liknande av en liten stunds dåligt internetuppkoppling. Om min resonemang stämmer har alltså alla dessa människor som tittar i datorn fortfarande en Tv hemma också.
     Det jag menar med att det är för tidigit i utveckingen för att avgöra om datorn ska vara en station att betala tv-licens för är att detta är så nytt. Det var först i höstas som Tv4 började sända direkt över nätet och inte heller länge sedan SVT började med samma sak. Vi vet alltså inte riktigt hur det kommer se ut i framtiden, kommer datorn vara den enda station för att titta på tv i folk kommer ha eller kommer man ha en Tv utöver? Jag tycker vi ska vänta på att se hur det kommer se ut. Om datorn är det medel vi kommer att använda för tv-tittande är det en självklarhet att vi ska betala tv-avgift för datorerna, om inte annat för att hålla public service flytande. Det lutar väl åt att det är i denna riktning utvecklingen kommer att gå och gör den det tycker jag också att det är aktuellt att betala tv-avgift för surfplattor då de ofta också används för ändamålet.
 
Jag tycker det är väldigt svårt att svara på om tv-avgiften ska fortsätta betalas på det sätt den gör idag eller om den ska dras på skatten. Jag vet inte riktigt vad som skulle bli mest rättvist. Idag betalar alla hushåll med en tv-mottagare en avgift på strax över 2000 kr. Dilemmat är att man själv ska anmäla att man har en mottager i sitt hem och antalet som struntar i detta och därför inte betalar är stort. Detta bidrar då till de som faktiskt betalar får betala högre avgifter.
     Det är alltså det stora mörkertalet som har startat diskussionen om att avgiften för public service kunde dras direkt på skattesedeln istället. Jag tycket att detta är en bra idé då det blir smidigare och alla får ta sitt ansvar för bevarandet av public service. Det negativa med detta är att denna skatt likt alla andra skatter kommer att vara inkomstbaserade och familjer med högre inkomster kommer att få stå för en större del av kostnaderna medan vissa nästan inte får betala någon alls. Det kan te sig konstigt att vissa ska betala högre avgifter än andra när det inte är sagt att de även skulle stå för ett större användande av dessa kanaler.
     Jag tror att det allra bästa skulle vara att fortsätta med den avgift vi har idag men göra den obligatorisk för alla hushåll för jag känner inte till ett enda som saknar TV-mottagare. Om alla samhällsinvånare faktiskt betalar TV-avgiften skulle man också kunna sänka avgiften ganska markant men ändå få in en precis lika stor summa till förmån för public service. Jag kan nästan tycka att det är dåligt och slapphänt skött av staten att hela 12 % av de som faktiskt ska betala denna avgift har lycktas smita undan. Man är väl medveten om hur den tekniska utvecklingen tett sig och att inte ha en tv-apparat hemma är mycket ovanligt. Därför tycker jag att man skulle haft fler kontrollanter ute i städerna som besökt dessa utpekade hushåll. Jag tycket också att staten tydligare kan belysa hur viktig public service är för allmänheten och vår mediemångfald genom kampanjer eller liknande. Genom att inse vad som går förlorat om man inte engagerar sig i bevarandet av dessa kanaler tror jag man kan reducera antalet smitare kraftigt.
 
 

Intervju om massmedian förr

Publicerad 2013-09-16 11:07:53 i Allmänt,

Jag går in till min granne Maj-britt. Hon bor i en gul tegelvilla identisk med den jag själv bor i, det enda som skiljer byggnaderna åt är hur de är färgade och olika typer av trädgård som omringar dem. Det är inte första gången jag går in till henne för att genomföra en intervju gällande hur det var förr, hon är nämligen som ämnad och alldeles perfekt för ändamålet. Maj-Britt är född 1922 och är 91 år gammal, hon är alltid pigg och glad samt otroligt spännande att lyssna till hon i detalj minns hur hennes liv såg ut både förr och nu.
     Till följd av att Maj-britt levt så länge har hon upplevt nästan hela den tekniska utvecklingen, men vi bestämmer oss för att rikta in oss på hur det såg ut på slutet av 1930-talet då hon var i min ålder. Maj-britt berättar att nyheterna rapporterades genom radio och tidningar då Tv inte fanns och skulle heller inte bli uppfunnen än, på över tjugo år. Maj-Britt har bott i Motala i hela sitt liv och de två tidningar som florerade här under den tiden hette "Motala tidning" och "Motala posten". 
     Framförallt fick man höra nyheterna genom radion och de rikstäckande nyheterna rapporterades nästan endast där eftersom det tog en väldigt lång tid för tidningar att publicera om de nya som inträffat. Hade man radio i hemmet och kanske också prenumererade på en tidning så kunde det dröja nästan en vecka efter att man fått reda på något nytt på radion innan det stod om det i tidningen. Det fanns endast ett radioprogram och det sände bara under vissa speciella tider vid två tillfällen varje dag. Jag kan inte låta bli att jämföra med idag då radion sänder tjugofyra timmar om dygnet på otaliga mängder radiokanaler och ännu fler radioprogram om allt från nöjen till samhällspolitik.
     Ett annat sätt att sprida nyheter var att prata i telefon och skicka telegram till varandra. Maj-Britt själv arbetade vid televerket som ung och fick genom sitt arbete reda på mycket av vad som hände i världen. Få hade telefoner i hemmet under den här tiden så ville man kontakta någon i en annan stad fick man gå till stadens telestation och ringa telestationen i den stad personen man ville prata med uppehöll sig. Man uppgav vem man ville ha tag i och personalen på stationen skickade en budbärare som gav sig i väg till personen för att berätta att den blivit sökt på telefonen, personen fick sedan följa med tillbaka till telestationen för att ringa upp verket i den andra staden. Allt detta skedde alltså medan den personen som ville ringa fortfarande satt och väntade i en väntsal full av telefoner.
- Folk hade ett helt annat tålamod på den här tiden, säger Maj-Britt och jag kan nog inte annat än att hålla med henne.
     Vi snuddar ämnet om telefonens utveckling då Maj-Britt förstår att det hon berätta om låter som en saga för mig som är uppvuxen med mobiltelefon. Vi är överens om att utvecklingen har gått i en rasande takt och att det är helt otroligt hur vi på relativt kort tid gått från telestationer till att alla har en egen smartphone i fickan. Jag förundras också av vilket behov och beroende av telefoner vi människor har arbetat upp de senaste åren då vi inte ens kan gå utanför dörren utan att vara fullt uppkopplande och ständigt kontaktbara.
      Allra tydligast minns Maj-Britt allt som rapporterades i radio om andra världskriget. Från krigsstarten den 1/9 1939 till kriget var över pratades det friskt om det på radion och hon berättar att det var dramatiska extra sändningar nästan varje dag.
- Man fick ju inte reda på hela sanningar, det var mycket hemlighetsmakeri och självklart tog det lång tid innan vi fick veta någonting. Men visst var det för väl att det ändå fanns någon kanal som organiserade det obehagliga kaoset något, berättar Maj-Britt. 
      Maj-Britt fick också möta kriget på lite närmare håll genom sitt arbete hon minns tydligt hur civilförsvaret tog upp en hel telefonsal natten då kriget bröt ut därför att de skulle inkalla militär.
 
Maj-Britt tycker att den allra största och tydligaste skillnaden mellan nu och då är hur fort det nu går att bli rapporterad om en nyhet. Under andra världskriget kunde det dröja en vecka till fjorton dagar innan en viss nyhet nådde oss i Sverige medan man nu nästan vet vad som hänt i samma stund det händer. Jag själv vet inte om jag någonsin kommer att våga berätta för Maj-Britt om att jag livestreamat kunde titta på när Obama landade i Sverige för några veckor sedan. Att jag sekunden efter han satte sin fot utanför Air force one kunde se det i min dator, det låter nog som en saga för henne.
Jag tackar Maj-britt för intervjun och tycker det känns konstigt när jag stänger av röstmemon på min Iphone fyra, jag har alltså spelat in allting för att kunna lyssna på rubbet i efterhand. Jag behövde inte ens anstränga mig med att anteckna då jag har en telefon, likt alla andra, som kan underlätta för mig i nästan alla situationer. Och här sitter Maj-Britt 91 år som har haft en jobb som inte ens finns kvar idag på grund av extrem teknisk utveckling.
 

     
     
    

Mediekonvergens

Publicerad 2013-09-15 12:42:27 i Allmänt,

Vårt sätt att kommunicera har förändrats och utvecklats enormt mycket genom årtusendena, man pratar om tre revolutioner. Den första revolutionen näms i samband med att skrfitspråket började användas av våra förfäder. När senare tyske Johann Gutenberg år 1455 utvecklar skrivandet ytterligare genom att trycka en biblel talar man om boktryckarkonsten som en andra revolution.     
     Den tredje revolutionen sker just nu som en benämning på vår tids digitala kommunikation. Aldrig förr har utvecklingen inom medieindustrin gått så fort och dessutom börjar gränserna mellan medierna bli otydliga då de börjar kombineras. Man kallar detta nya fenomen för att medierna konvergerar och man delar upp denna mediekonvergens inom de tre områdena ekonom /ägande, innehåll och teknik.   
     Området om ägandet och eknonomin kring medierna bottnat i att det är så vanligt att  ett stort antal medier ägs av samma etablerade mediaföretag.För att dessa företag ska bli lukerativa satsar dem på tv-produktioner som drar stor publik för att öka sina annonsintäkter. Ett exempel på en kanal som ägs av ett sådant här stort företag är tv4 och om man studerar deras tablå upptäcker man att den mest består av underhållningsprogram vilket drar mycket tittare. Man ser också att de sänder nya säsonger av samma program varje år som i ett rullande schema vilket är ett resultat av att de upptäckt att de programmet är populärt och får höga tittarsiffror.
     Delen om innehållande innebär att en mediaproduktion ofta leder till en rad andra. Tillexempel berättelsen om Harry Potter, den började som böcker och har nu blivit både ett stort antal filmer och finns dessutom att hitta som både data- och Tv-spel. Det innebär alltså att innehållet har konvergerat och samma innehåll eller "tema" går att hitta inom flera olika medier.     
     Slutligen kommer vi till den tekniska konvergeringen vilken är till allra stört fördel för oss vanliga individer. Det innebär att medierna slår ihop sig och samarbetar med varandra. Till exempel kan vi läsa tidningar och titta på Tv på internet och läsa böcker eller lyssna på musik i datorn. Detta tror jag är till följd av utveckling och har blivit en trend just för att den underlättar så mycket för oss tittare. Det spelar ju inte längre någon roll ifall man missar en del i en serie, man kan ju alltid se avsnittet på nätet och sedan kunna titta och hänga med.
     Som ett resultat av konvergering blir alltså medieproduktionerna större. Såklart ökar intresset för tillexempel en barnfilm om det i och med produktionen också tillverkas dataspel i filmmiljön eller leksaker och kläder med huvudpersonerna på. Jag tror att denna konvergering bara kommer att bli ännu större och tydligare om fem år. Vi ser redan tendenser på att datorn används för nästan samtliga medier. Man kommer snart inte köpa varken böcker eller filmer i dess vanliga format längre, utan de kommer att läsas på dator eller surfplatta. Jag tror också att betalsajter, likt netflix och viaplay, där man för en mindre kostnad per månad får se ett stort antal filmer, kommer att öka drastiskt. Detta till följd av att vi inte längre kommer att köpa filmer i handeln i lika stor utsträckning och risken är att filmuthyrningsföretag snart kommer gå i konkurs och försvinna då deras efterfrågan blir mycket liten. Jag tror dock dessa sidor på internet där man gratis kan få se nästan alla nya filmer kommer att bli olagliga. Dessa är ett kryphål i lagen där man inte laddar ner filmerna utan ser dem uppkopplad direkt på nätet. Jag tror att man kommer att försöka förhindra sådana sidor i framtiden eftersom att alla människor som arbetar med filmproduktion måste få betalt, vilket de får igenom att vi betalar för att få se filmerna.
     Hur mediesamhället ser ut om femtio år är omöjligt att svara på men enligt prognos ser den ut att bli fortsatt elektronisk och digital. Eftersom att tekniken underlättar för oss så otroligt mycket så tror jag inte att vi kommer varken stanna upp i den utvecklingen eller falla tillbaka i gamla mönster. Jag tror att allt kommer att skötas från datorer i framtiden, man kommer att betala för att prenumerera på tidningar, hyra filmer och läsa böcker direkt på datorn istället för i de gamla formaten. Jag tror inte att skolelever kommer att använda papper att skriva på länge till utan alla arbeten kommer att skrivas och lämnas in digitalt. Datorerna kommer att bli ännu mer utvecklande och ta ännu fler människors jobb. Jag hoppas inte att jag någon gång i framtiden kommer att  komma in i mataffären och mötas av en datorliknande apparat som tar betalt av mig istället för en glad och trevlig kassörska men jag kan inte veta säkert. Något som kommer att vara en stor förändring i mediesamhället om femtio år tillskillnad från nu är att den så kallade "digitala klyftan" kommer att vara nästan helt utplånad. Detta för att i stort sätt alla som lever i vårt samhälle då kommer att vara vana och uppväxta med tekniken och den ständiga utvecklingen. När dagens åldringar föddes var datorn inte ens uppfunnen och självklart är det då svårt för dem att hänga med tillskillnad från när dagens ungdomar bli gamla där datorn vart en del av uppväxten.
 

Medierna och samhället

Publicerad 2013-09-04 10:21:41 i Allmänt,

Jag tycker att yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförorningar är väldigt viktiga lagar och jag är glad över att de råder i vårt land. Utan dem skulle det råda cencur på allt som gick ut till oss medborgare. Censur innebär att ett statlig organ grannskar alla texter, radio-, tvprogram, filmer och likande. Det skulle altså vara upp till ett statligt organ att bestämma vilka åsikter som är "rätt" och skilda åsikter skulle klassas som otillåtna och sållas bort. Som medborgare skulle vi då få ta imot en felaktig och skev bild av samhället. Just för att allt som publiserades bara skulle spegla en åsikt och vi skulle bli oförmögna att läsa på åt olika håll och bilda oss en egen uppfattning. Utan dessa lagar skulle vi gå från fira individer till en trupp under ett statligt organ då makten att cencurera enkelt skulle kunna missbrukas. Staten skulle kunna sprida en rejält felaktig bild av ett samhälle och vi skulle aldrig få höra om sanningen som ett reultat av att det är olagligt att ifrågasätta.
     Jag tycker att mediernas viktigtaste fuktion är att sprida och upplysa invånare i ett land om viktig information. Jag ser media som ett  kraftfullt verktyg som under kort tid kan nå ut till miljoner av människor. Det kan handla om information för ett riksdagsval, ett krig i mellanöstern eller en stundande väderkatastrof vi bör vara beredda på. I vilket fall som helst kan vi lita på att bli rapporterade inom kort tid och vi kan lita på att få höra flera olika rösters åsikter om samma fenomen i och med yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen. Vi blir serverade högvis av information och det är upp till oss själva att analysera vad som låter rimligast och vem vi vill lyssna på med hänsyn till situationen.
     Som jag tidigare varit inne på är det mycket enkelt för en diktatur att använda media som ett maktmedel genom att införa cencur. Man bestämmer vilken information och vilken sanning som ska nå ut till medborgarna och det är då den enda som går ut. Detta är ett mycket vanligt maktmissbruk inom diktaturer och ofta höjs den som sitter på makten till skyarna tillsammans med sina åsikter och övriga synpunkter sållas bort ur alla tidningar, radio- och tvprogram. Fram till 1800-talet hade vi i Sverige endast statstyrda medier och jag är glad att detta övertramp mot den fria individen inte längre råder i vårt land.
     Ett demokratiskt samhälle bygger på en informerad och upplyst medborgarskara och där spelar självklart medier en avgörande roll. I ett land som Sverige får vi ta del av alla åsikter i omlopp och också synpunkter på dessa samt kritik. Medierna vrider och vänder på alla pariter, partiledare och partiprgram inför till exempel ett riksdagsvl. Vi väljare har alla möjligheter att tänka efter själva och avgöra vilka åsikter vi står bakom. Med det enorma medieflöde vi har kan man ta del av alla olika synpunkter och synvinklar på en och samma åsikt, bara man tar sig tiden. Är man källkristisk i sin läsning och tänker till noga själv är det nästan omöjligt att bli lurad och påverkad av stat eller annan myndighet på det sätt som är diktaturmedborgarnas vardag.
      Det enda som kan upplevas nästan odemokratiskt i ett sådant här samhälle är att medierna också mycket gärna rapporterar rikligt kring offentliga personer , tillexempel partiledares, privatliv. Detta trots att det inte har någon som helst förakring tll deras politiska arbete.   
     Jag tror inte att just debattsajter liknande newsmill och flashback kommer att få större genomslagskraft i framtiden än vad de har idag. Riskerna med debattsajter är alldeles för stora. Det är lätt att bli missförstådd om man inte noga väljer sina ord i text och dessutom är sajterna öppna för alla. Detta kan locka till sig extremister och andra med tabu-belagda åsikter. Det är lätt att forumen anses oseriösa eftersom man blandar alla olika männsikor med alla deras olika åsikter  och det är det vanligt att medlemmarna på sajterna då smutskastar varandra bakom sina anonyma alias.

Är medier ett stressande hot?

Publicerad 2013-08-28 13:02:00 i Allmänt,

Som nämnt i inlägget "Medier dygnet runt" här nedan har mederina blivit en stor del i vår vardag. Något vi använder flitigt varje dag  och som tar av både tid och tankeverksamhet. Då detta inte är ett beetende som går speciellt långt tillbaka i tiden samtidigt som vår hjärna utvecklats mycket lite de senaste 50 000 åren disskuteras det friskt kring hur vi och vår kropp klarar av den nya pressen. 
      Jag personligen är för medeier och tycker om att spendera tid framför dem men tvekar inte på det faktum att de säkerligen kan göra mig stressad. Dels verkar flera timmar av min dag slukas upp framför dem utan att jag knappt noterar det och visst tittar jag på min telefon oftare än nödvändigt. Har man ett ständigt informationsflöde brevid sig eller i handen är det svårt att inte störas och lockas av det varpå man snabbt tappar koncentrationen. Bara den ineffektivitet som kommer av de kortare rasterna med mobilen i handen kan leda till ett stressigt inre, vi hinner ju kanske inte med vad vi ska.
     Jag tror också att vi kan bli nervösa och oroliga av att veta vad våra vänner och andra gör till den stora del som visas på till exempel sociala medier. Det kan vara lätt att jämföra sig och känna sig sämre eller missanpassad. Om det är något som kan stressa oss så är det väl att känna att vi inte passar i eller duger.
     Sedan tror jag att det är viktigt att se "medie=stress"- fenomenet på en personlig nivå och inte som ett folkhälsoproblem. Stress som ett resultat av överdriven medieanvändning tar som med all stress, olika uttryck på olika människor. En del klarar mycket och andra klarar lite likväl som att någon kan hålla fem bollar i luften samtidigt medan någon annan mår dåligt av fler än två. Man får helt enkelt rannsaka sig själv och anpassa sin användning för vad man mår bra av.
     Sedan tror jag att det är nyttigt och viktigt att ibland vara helt utan pressen för att verkligen känna efter. Lägg ifrån dig och ge hjärnan en eftermiddag av semester där den inte behöver gå igång på högvarv av ett pling.
 

Medier dygnet runt

Publicerad 2013-08-28 10:56:59 i Allmänt,

Efter att ha skrivit mediedagbok under en veckas tid inser jag att medier tar upp en stor del av min vardag. Framförallt handlar mitt användade om att underhållning. Jag vill ha musik i öronen när jag tränar, se vad mina kompisar gör på sociala medier eller slappna av framför en tv-serie på kvällen.
     Dock använder jag även medier till "vettigare" eller "mer sunda" ändamål som att plugga körteori i böcker och genom tester på nätet samt att vi till viss del spenderar tid framför datorerna i skolan. Här handlar det dock inte alls om lika mycket tid. 
     Medieanvändandet har blivit en väldigt stor och naturlig del av dagen. Framförallt som ett resultat av att var och varannan människa nästa oavbrutet bär en smartphone i sin hand, en dator med oändliga möjligheter. Självklart finns det både fördelar och nackdelar med detta relativt nya beteendet. Jag kan oroa mig för de biologiska följder all strålning kan ge mig och stänger gärna av telefonen nattetid. Vad jag kanske bör vara mer uppmärksam på är vad telefonen gör med min  psykiska hälsa. Ställa mig frågor som "varför det är viktigt för mig att veta vad andra gör?" och "varför det känns viktigt för mig att berätta för andra vad jag gör?". 
     I mitt eget fall är det framfrallt de sociala medierna och min telefon som oroar mig. Jag accepterar att jag vill titta på TV om kvällarna, ha musik i bakgrunden på jobbet eller gymmet och att jag läser ibland ser jag endast som positivt. Men att spendera över två timmar per dag på att titta på andras dokumentation över sitt liv genom sociala medier och bloggar känns inte helt friskt. Jag tycker inte att jag söker en sådan bekräftelse eller att jag jämför mig med andra. Jag tycker själv att jag tittar för att hålla mig uppdaterad om vad mina vänner gör, men varför tar jag mig en sådan tid när jag faktiskt kan prata med dem istället?
     Det finns mycket gott som kommer av medier i samhället. Vi kan nå varandra snabbt och enkelt, företag kan markandsföra sig snabbt och enkelt och nyheter som omfattar oss sprids med en väldig fart. Det finns mycket bra studiematerial och annat lärorikt man kan ta del av med hjälp av en dator och det är en mycket positiv följd, likväl som den underhållning man blir serverad. Men jag vill inte att mitt bettende ska bli sjukt, att jag ska bli slav under min egen telefon eller dator utan att jag själv ska styra när de ska användas. Jag vill jobba bort den reflex som styr min hand över min iphone så fort jag har fem minuter över. Jag vill ha mer tid för annat om dagarna och inte bli beoende av ett aldrig sinande informationsflöde.
 

    
 

Om mig & Min blogg

Publicerad 2013-08-22 11:57:00 i Allmänt,

Hej och välkommen till min blogg!
Jag heter Bea Skännestig, är 18år gammal oh läser tredje året på Platengymnasiets samhällsprogram med mediainriktning. 
     Bloggen kommer att handla om egna tankar och reflektioner kring media och kommunikation i samhället som en del i gymnasiekursen "medier, samhälle och kommunikation". 
     Jag hoppas att kunna dra intressanta slutsatser likväl som att få nya perspektiv på medias enomslagskraft och liknande.
Välkommen tillbaka!
 

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela